Förändrad värld Lupple & Medi

Hon såg på honom och nickade sakta.
"Litet bad." sa hon och slöt ögonen.
Hon vulle inte se läkarens blick och hon svalde.
"Hur många revben var krossade?"

Rafael såg läkarens ogillande blick och såg tillbaka på honom och det var ingen vidare diskussion. "För många." Sa han sorgset och bar bort henne till badrummet. Tappade upp ett bad medan han fortfarande höll i henne stabilt och mjukt.

Hon gjorde en grimas och skakade öppnade ögonen.
"Det är inte meningen att du ska bära mig. Jag ber så mycket om ursäkt." sa hon och kände sig trött.
"Men det är inte mitt fel."

Han log mjukt. "Det gör mig inget. "Log han och hällde i väldoftande olja. Fick av henne kläderna och satte varsamt ned henne i vattnet.

Hon kved av smärta och hon kände sedan värmen. Drog lite med händerna och hon såg bort. Hon kunde känna läkarens blick.
"Måste jag tillbaka till kliniken?"

Rafael såg på henne. "Du bor ju här nu, det är därför din läkare är så vänlig att komma hit." Log han. "Jag tycker att vi ska..."Började läkaren. Rafael klippte av honom mitt i meningen. "Och vi alla vet vår plats." Morrade han irriterat och tog upp en mjuk svamp och doppade den i vattnet och började sedan varsamt tvätta av henne.

Hon kände hur kyligt det var mellan dem och blev tyst. Sa inget och såg bara mot fönstret.
Men efter ett tag slöt hon ögonen.
"Kan jag få vatten sen?"

" Snart hoppas jag." Sa han ömt medan han tvättade rent hennes hår.

När hon var tvättat och klar lades hon tillbaka i sängen.
""Får jag fråga en sak? Känns som en rättvisa efter du gjort mig illa..." Hon öppnade ögonen och hennes vitor var lite röda.
"Är jag kidnappad?"

Rafael fann hennes röda ögon lite oroväckande och även läkaren studerade dem noga. Rafael kunde känna hur läkaren stelnade till av hennes fråga och såg menade på Rafael. Rafael såg allvarligt på henne. "Kidnappad? Hur menar du?" undrade han och försökte köpa tid. Kändes dumt att ljuga för henne när det faktiskt var han som skadat henne.