In the dark PRS Vidomina & Medi

"Om du vilar i tio minuter så ska jag inte skvallra." Mira log och såg mot Alice.
"Hon vekar inte ha ont. Det är det bra." Hon såg mot Rion.
"Vill du ha mer blod kanske?" Hon såg sedan mot dörren.
"tror ni det är Ivan som gjort något med henne?"

Leo nickade och drog efter andan för att luta sig tillbaka i fåtöljen. Han slöt ögonen och somnade strax därpå. Rion blickade åt hans håll och drog på ena mungipan i ett litet leende. Det var skönt att se Leo slappna av så. Han hade också varit uppjagad den senaste tiden. "Tack Mira. Tack för att du är så god med Leo. Både han och jag uppskattar det.", sa han uppriktigt och nickade sedan igen. "Det är bra." Han såg på Alice igen. "Ja, jag tar gärna mer." Han räckte över glaset till Mira för att hälla i det. Men när han hörde Ivans namn stelnade han till för ett ögonblick. "Ivan? Nej. Varför? Han har ingen anledning nu. Alice lät ju honom gå fri i slottet. Tror.. tror du att han ligger bakom det?"

Hon såg hur han somnade och hon såg upp.
"Jag älskar honom så jag har ingen anledning att vara elak." Hon såg på honom och hällde upp mer.
"Ska jag vara ärlig så vet jag inte. Jag vill inte att det ska vara så men man vet aldrig." Hon nickade oh tog lite blod själv.

Rion nickade igen och tog sitt glas mot sig för att hålla det nära innan han såg på Alice igen. Vad drömde hon om? Hon hade ju verkat pigg tidigare. Han blickade mot fönstret och förstod att det ljusnade. "Mira, du behöver inte vara kvar här. Jag och Leo stannar. Du behöver också sömn." Han såg mot henne. "Jag tror inte att Ivan är kapabel till något sådant här. Min magkänsla säger mig att det är Isabelle vi ska ha ett öga på." Han höjde glaset och smakade på drycken.

"Jag är pigg. Jag har vilat Rion." Hon såg mot Alice och gick för att blöta om trasan och lade den om hennes panna igen.
"Har hon gjort så förut? Att förgifta hennes höghet?" Hon vände sig om och såg sorgsen ut.
"Det kan vara hennes kropp som säger stopp. Hon har pressat sig så hårt."

Rion nickade. "Det var inte min avsikt att skrämma bort dig härifrån, jag ville bara se över ditt mående med." Han smakade av drycken igen och reste sig ur sängen när Mira såg efter Alice för att sätta sig i fåtöljen bredvid Leo. "Isabelle lyder Ivans minsta vink.", sa han trött. "Under tiden vi bodde hos Ivan jobbade Isabelle som Alices tjänare, men även där. Med tiden som gick utvecklade Isabelle förakt mot Isabelle." Han funderade. Han var inte säker på det. "Jag tror det. Hon är hemlig och håller sig nära Ivan, därför kom jag aldrig till att lära känna henna lika bra som jag gjorde med Ivan." Han såg mot Mira och svepte det sista ur sitt glas för att sätta det på bordet bredvid honom. "Har du fått något intryck av Isabelle? Jag är säker på att tjänarna måste säga något om henne?"

Hon såg på honom och slog sig ner.
"Då förstår jag. Men de ser ut som älskare mer än mästare och tjänare." Hon funderande en kort stund innan hon lade huvudet fundersamt på sned, synade honom innan hon öppnade munnen.
"Jag litar inte på henne. Hon ä som en vessla som smyger runt. Det är lite obehagligt att se. Jag som vampyr tycker en människa är obehaglig och då är det illa." Hon såg mot Alices sovande kropp innan hon fortsatte.
"Jag har sett vilka blickar hon ger henne.Vilket ha som brinner i hennes ögon."

"Du har rätt. Deras relation har utvecklat till älskare." Han tänkte på Isabelles graviditet och blickade mot Leo. Nu skulle Ivan få en till skapelse och de, ett halvt syskon. Leo sov fortfarande och verkade inte höra på deras samtal.
Rion såg mot Mira igen. "Barnet kommer troligtvis inte vara helt vampyr. En hybrid, av människa och vampyr." Han försjönk i tankar. Hur skulle det se ut? Hur skulle de gå till? Skulle barnet bli uppväxt här? I palatset?
"Vi får ha våra ögon öppna. Vi måste alla hjälpa till för att vakta Alice." Han såg på Alice igen som fortfarande sov. "Jag litar inte heller på dem."

Hon såg på honom och nickade.
"Det låter farligt." Hon satte sif vid hans sida och log svagt.
"Om du vilar så vakar jag öer henne. Hon litar på er och jag tror hon litar även på mig och Adela." Hon tog hans hand.
"Du måste vila liksom henne för att vara staka tillsammans." Sedan reste hon sig och såg hur det rörde sig därute.
"Jag kan be en vakt komma in så får ni sova ordentligt."

Rion nickade. "Ja, det kan bli farligt.", sa han och såg upp mot Mira när hon närmade sig honom. "Nej, jag behöver inte vila. Jag uppskattar tilliten, men jag.." Han såg mot Alice igen. "..Jag litar inte på att någon annan ser över henne. Jag är hennes livvakt, hon valde mig att se efter henne."
Han svalde och såg på Leo. Leo hade inte vaknat från den korta slummer han talat om tidigare. Rion andades ut. Mira hade rätt. De behövde vilan. Vilken användning skulle hon ha av de båda om de inte hade ork och kraft att hjälpa henne? "Du har rätt, Mira. Men skicka flera vakter. Jag och Leo går till våra rum. Vi är inte långt borta."
Rion reste sig för att gå över till Leo och väcka honom.