In the dark PRS Vidomina & Medi

"Jag vet. Ni kan jaga bort mina onda drömar." Hon log och tog Rions hand. Kramade den svagt innan hon somnade och greppet lossnade.
En tjänare kom in med en karaff och två glas.
"Blod till er. Ni håller er alerta hoppas jag." Hon nickade.

Rion drog lite på läpparna när han hörde Alices ord och kramade försiktigt tillbaka hennes hand. Som om hon var skör. När hon slöt ögonen och somnade lösgjorde han sig försiktigt från hennes grepp och såg mot tjänaren som serverade de varsitt glas. "Tack." Han smakade av det. Leo hällde i sig det snabbt. Hans oro hade fått lusten att växa. Han visste att när han inte hade känslorna i styr kunde behovet av blod öka. Det hade varit en påtaglig tid nyligen vilket fick hans lust att hamna i obalans.
"Finns det mer?", sa Leo när tjänaren vände sig om för att gå därifrån. "Jag.. jag är väldigt törstig.", sa han då och svalde. Hoppades att tjänaren skulle förstå.

"Hela tillbringaen är full. Jag måste gå men jag kan be Mira komma in med mer ifall så önskas." Hon log och drog handen genom håret.
"Det ska komma en... Leverans i morgon. Det kommer behövas." Hon såg oroad ut.
"Hur mår hon?"

"Åh. Javisst. Tack då." Leo sträckte sig efter karaffen på bordet för att hälla upp i sitt glas igen. Han satte ifrån sig karaffen och höjde glaset närmare sin mun för att smaka på drycken. Den var sval. God. Ljuvlig. Han slöt ögonen kort och kände ett rus flöda genom honom innan han öppnade ögonen igen för att se på tjänaren som såg på honom. Vad hade hon sagt? Han försökte få ihop orden. Leverans. Imorgon. Behövas. Han förstod inte och rynkade pannan. "Vad är det för leverans?", frågade han och såg sedan på Alice och Rion.
"Hon behöver vila. Prästinnan verkar ha lite feber, men det är inget att oroa sig för. Det kommer att gå över. Så småningom.", sa Rion lugn och fattade taget, försiktigt, om Alices hand igen.

"Människor som brytit mot lagen som inte förtjänar att leva. " Hon såg på honom.
"Men jag hämtar Mira." Hon vände sig om och gick, Efter kanske tio minute döck Mira upp i dörröppningen med en flaska i handen och hon gick fram.
"Leo där är du." Hon gick fram och log mjukt.
"Hur är det?"

Leo såg fundersamt efter henne. Människor som inte förtjänade att leva? Hade de begått brott? Han ville veta mer, men gissade att Mira kanske hade svaren.
När Mira kommit dit såg han upp och log. "Alice har blivit sjuk, det är bäst att vi inte stör hennes sömn, vi måste tala lågt. Jag och Rion ska vaka över henne inatt. Gör du oss sällskap?" Han nickade mot flaskan i hennes hand. "Vad har du där?"

"Jag har hört det. Allt om prästinnan blir en nyhet här." Hon visade.
"Mer blod ifall det där inte räcker." Hon slog sig ner vis hans sida och tog Leos hand.
"Hur är det?" Hon log mjukt.

"Jag ska ha förstått det." Han såg mot Alice igen som verkade sova tungt. Det lättade honom att hon vilade för att samla kraft. vad var det som hade orsakat hennes plötsliga mående? Han funderade på Ivan och Isabelle. Hade de något med det att göra? Han såg mot Mira igen. "Tack. Tack för att du ser efter oss." Han drog henne till sig så att hon satte sig i hans famn. "Jag mår bra. Jag är bara orolig för Alice. Och du, hur mår du?"

Hon hade satt ner flaskan och såg på honom med ett svagt leende.
"Leo jag mår bra. Jag klarar mig." Hon drog handen genom hans hår och ner längst hans kind.
"Oroa dig inte för Alice hon är i goda händer." Hon log mjukt.

Leo nickade och lutade sitt huvud nära Mira för att sedan sluta sina ögon. Tröttheten sköljde över honom. Han kom på sig själv att fara iväg i sina tankar och vaknade upp. "Jag ska inte somna, det är bra att vi ser efter henne.", sa han och såg upp mot Mira igen för att stryka hennes ansikte med baksidan av sina fingrar.
Rion såg åt deras håll. "Jag tror att hon sover djupt." Han kände på hennes panna igen. Hon var fortfarande varm. "Jag hoppas att Adelas örter hjälper. Bara hon inte har ont."