In the dark PRS Vidomina & Medi

"Ivan lugna dig." Hon tog hans hand och log mjukt mot honom. Sen reste hon sig upp.
"Vi uppskattar det du gör." sa hon mjukt.
Hon började gå efter vakten och log mjukt.

Ivan svalde och försökte trycka bort sin stolthet. Han skakade på huvudet för att försöka få bort tanken och vilade blicken istället på Isabelle. Det lugnade honom att hon verkade lugn. Han besvarade hennes grepp om hans hand och kramade tillbaka hennes för att sedan följa efter vakterna. Några av vakterna ställde sig bakom de, på så sätt var Ivan och Isabelle omringade och hade ingen chans att smita ifall de så önskade.
De kom ut i korridoren där de kanske snart stannade för att se mot tavlorna. "Gillar du dem? De liknar inte de tavlor som hänger i mitt slott.", mumlade Ivan, fortfarande lite irriterad och tänkte tillbaka på sitt slott. Sitt hem. Som Alice lovat honom att få tillbaka.

Hon började gå och såg på tavlorna.
"De är ljsa. De är vackra och liknar inte någon som du har. Dina har mer porträtt på dig." Hon log och kysste hans kind.
"Du vet att jag älskar dig." Viskade hon smekte sin mage med andra handen.

"Det är porträtt av min släkt, Isabelle. Inte bara på mig."
Han följde efter vakternas steg. De verkade inte vilja ta i samma långsamma takt som Ivan och Isabelle. Lite trött följde han efter deras steg. "Jag tror det närmar sig middagen snart, är du hungrig?", frågade Ivan Isabelle och såg mot henne. "Jag hoppas att de är trevligare mot oss den här gången, sist ville de knappt tala med oss." Han syftade på rådet, Rion, Leo, Adela, Léon, Juniv. De var så många. Alice hade ju låtit honom vara med nu. Kunde de inte försöka vara lite trevlig åtminstone? Men han förstod att han bad om för mycket. Så mycket skada som han hade gjort. Eller, det var ju vad de sa. Ivan var inte riktig säker på att det var så.

Hon log retsamt och nickade
"Jag är hungrig. Men jag har hört att de inte pratar mycket över huvud taget." Hon såg på honom och såg på en vacker tavla av en ung flicka som satt med lamm.
"Åhhh så vacker." viskade hon.

Ivan nickade och följde efter vakternas steg till nästa tavla som Isabelle hade upptäckt. Han granskade den. Den unga kvinnans kläder skvallrade om att hon verkade vara någon viktig. En tidigare prästinna kanske? Den var vackert målad, en fina detaljer som fick bilden att se nästan levande ut. "Ja.", sa han eftertänksamt och övervägde om han skulle fråga vakterna om tavlan, men bestämde sig för att inte göra det. Han ville inte ge de ännu en anledning att reta upp honom.
En tjänare mötte de i korridoren som berättade för de att det var dags för middagen. Vakterna ändrade kursen i deras steg för att leda Ivan och Isabelle mot matsalen. "Äntligen..", mumlade Ivan när han insåg att han snart skulle få äta.

Adela knackade på Alices rum. "Ers höghet? Är du vaken?" Hon tryckte ner handtaget för att sedan kliva in utan att vänta på något svar. "Det serveras middag i matsalen, låt mig eskortera dig dit."

Hon log och nickade och såg sedan mot vakten.
"Åh middag. Det ska bli gott." Hon såg upp på Ivan med ett leende.
"Sa vi gå då?" Viskade hon och tog hans hand.


Alice hade aknat till av knackningarna och såg tröttare ut än väntad. Hon såg sömdrucken ut och nickade.
"Okej." Hon tog sig ur sängen och reste sig upp.
"Jag är så öm." Viskade hon tyst.

Ivan nickade och följde efter de till matsalen. Till hans förvåning hade ingen kommit dit ännu. De var de första två att sätta sig till bords. Lite misstänksamt såg han sig om. Var det en fälla? Men de hade ingen anledning. Han sköt bort tanken och satt sig ner vid sin plats på kortsidan av bordet. Han såg på när tjänarna dukade det sista och tände de sista ljusen. Det var vackert och fint. "Jag tror de andra kommer snart.", sa han och sneglade åt Isabelles håll.

Adela gick in och stängde försiktigt dörren om sig för att sedan gå fram till henne. "Har du ont någonstans?" Hon lät en aning stressad sådär igen, som hon brukade när tankarna var flera. Hon hade ännu inte gjort klart schemat för Alices nästa dag. Det stressade henne en aning. "Kom, låt mig hjälpa dig upp på fötter. Det kanske känns bättre om du får ställa dig upp." Hon greppade tag om Alices hand för att hjälpa henne ur sängen. "Känns det bättre?"

Hon satte sig upp med hjälp av Adela.
"Jag har inte ont. Men min kropp är inte utvilad. Jag känner mig så yr." Hon tog sig upp och såg på henne.
" Hjälper du mig tll matsalen.?" Viskade hon.

"Det kommer kännas bättre när du får i dig något att äta.", sa hon sakligt och borstade bort osynlig smuts från Alices klänning för att sedan rätta till hennes frisyr som sneddat sig av stödet från kudden i hennes säng. "Sådär, det blir bra. Kom. De andra har säkert redan gått dit."
När de kom ut ledde hon henne till matsalen i sällskap med vakterna efter dem. Inne i matsalen möttes de av blickarna från rådet, Rion, Leo, Léon, Juniv och Ivan och Isabelle. Lite trött såg hon på Ivan för att sedan leda Alice till hennes plats. "Sådär." Hon backade undan för att gå till sin plats vid bordet nära rådet.