In the dark PRS Vidomina & Medi

"Men bara i privata rum. Med rådet är det det vanliga som gäller." Hon slog sig ner och nickade.
"Han var riktigt underlig. Jag vet inte vad som var fel men något satt inte rätt." Hon lade huvudet på sned.

"Javisst. Jag räknade med det." Hon hällde på vattnet och räckte över koppen till Alice. "Hoppas att det ska smaka." Hon drog på läpparna i ett leende och gick sedan tillbaka till byrån för att se efter de hon plockat fram. "Hoppas han får hjälp på annat håll.", sa hon lugnt medan hon kastade smulorna i en papperskorg och fyllde på karaffen med nytt vatten. Hon hällde upp i ett glas till sig själv för att sedan vända sig om med det i sin ena hand. Hon smakade av vattnet och iakttog Alice. Var det rätta tiden att tala med Alice? Hon verkade så trött. Det kanske var bäst att vänta. "Imorgon kväll, har Léon gått igenom ditt schema? Vet du vad du ska göra? Det såklart, om du vill träffa den nya kaptenen så ska vi schemalägga det för dig så att du hinner det med."

Hon tog emot koppen och log.
"Min smärta är som borta. Jag är tacksam att jag har en sådan skicklig lärare." Hon drack lite och skakade nekande på huvudet.
"Inte hört något tyvärr." Hon lade huvudet på sned.

"Det gläder mig att du ser det så." Adela smakade igen på vattnet för att gå fram till fönstret och se ut. Det var vackert att se månens ljus kastas över trädgården och det rinnande vattnet. "Magiskt.", viskade hon för att sedan se på Alice igen. "Du har haft en lång kväll, vila dig innan middagen så träffas vi där." Hon började att gå mot dörren för att lämna Alice kvar i hennes rum.

"Tack Adela för allt du gör. Du anar inte hur du har hjälpt mig själsmässigt." Hon log och drack upp det som var i koppen innan hon ställde ifrån sig kommen, lade sig ner i sängen och somnade snart därefter. Hennes ena hand fördes nära ansiktet och hon hade snart börja dra djupa andetag.

Hon hade ju velat tala med Alice, men det var inte rätt tillfälle för det nu. Det kände inte lika viktigt längre. Det hade oroat henne att hon inte fått schemat för kvällen därpå. De hade bland annat att se efter resan till prins Erics rike. Hon funderade över hur det skulle gå till. Adela bestämde sig för att det skulle ordna sig tillslut. Innan Alice skulle lägga sig för dagen skulle hon ha gjort ordning för Alices nästa kväll.
Hon gick iväg för att tala med Léon.
Rion hade gått till Alices rum för att se efter henne. Han kände på handtaget och gick in i kammaren. Han gladde sig åt att hon sov. Hon såg fridfull ut. Han bestämde sig för att inte störa och lämna henne för att gå till den kammare han fått för att lägga sig till sängs där.

Isabelle såg sig om medan hon sakta sjönk tillbaka mot Ivans kropp.
"Så har du tänkt på vad du ska säga till Alice egentligen? Hur ska du framföra vissa saker?" Hon smekte hans hand och log mjukt.

Ivan och Isabelle hade under den mesta delen av kvällen suttit inne i biblioteket. Njutit av varandras sällskap och några böcker som Ivan läst från. Han bläddrade i en av böckerna när Isabelle talade till honom. Han såg upp. Sedan suckade han och vände blicken bort. "Vad jag ska säga? Vad kan jag säga, Isabelle? Det verkar vara lönlöst- det spelar ingen roll vad jag säger. Ingen kommer att höra på. Nej, jag.." Han såg på Isabelle igen och lutade sitt huvud mot henne. "..Jag måste hitta rätt tillfälle." Han strök med en hand över Isabelles rygg.

Isabelle log bara och höll hans hand. Självklat.
"Det är ju det som händer. Vi måste vänta och se vad som händer eller hur?" Hon såg seda bort.
"Vill du kanske gå en rundvandring till? Jag vill se på alla tavlor igen."

Ivan lade ifrån sig boken och släppte taget om Isabelle. "Ja, om de tillåter oss att göra det så." Han reste sig och sköt in stolen tillbaka till bordet innan han gick fram till en av vakterna som följt efter dem inne i palatset. "En till rundvandring. Jag är säker på att det är vrår vi inte har fått syn än."
Vakten rätade på sig och öppnade munnen för att tala. Utan att se på Ivan. "Jag har inte tillåtelse att visa er hela palatset. Det finns rum ni inte är välkomna till." Ivan rynkade pannan. "Inte är välkomna till? Det var det dummaste- jag är en gäst, till Alice, eller jag menar, prästinnan." Han kände irritationen brusa upp, men samlade sig, det var inte värt att bli inlåst igen. Han drog ett nytt andetag. "Nåväl, visa oss samma rundtur som tidigare då, Isabelle önskar att se tavlorna igen."