In the dark PRS Vidomina & Medi

Hon lade huvudet på sned. At bli straffad för sann kärlek? Hon skakade på huvudet.
"Om ni kan bo i denna stad och hjälpa oss med att ta fast bovar så är ni välkommna hit. Att älska någo ska inte vara ett straff utan något man ska ta hand om. Jag säger då att ni får bo i mitt rike tills vidare."

"Menar du.. menar du att du tänker hjälpa oss? Tack då! Tack." Han lät lycklig på rösten och nickade flera gånger. Han såg Adela som gav honom tecken att lämna salen. Han backade ut och vakterna stängde dörren om honom.
"Ers höghet, är du säker på att de är till nytta för att fånga bovar? Du såg honom, han är bara en yngling.", Adela såg på Alice.

"Du kanske har rätt att han är en ynglig. Men han kanske kan jobba som kock här då? Vad ska jag göra?" Hon suckade och dtog Adelas hand och kramade den.
"Kan jag få te efte detta? Jag börjar bli lite vimsig."
"Nästa Len Thó" Juniv sa namnet högt och tydligt och Alice satte sig med rakare hållning.

"Sätt honom i stallet för att se efter hästarna. Om han är den Heitz jag tror, så kommer han från ett släkte, känd för sina hästar. De kan ta god hand om de. Och de får en bra anledning att umgås tillsammans." Adela kramade tillbaka Alices hand och nickade. Hon såg framåt igen då hon hörde Junivs stämma.
En man visade sig vid porten. Han bar rustning, inte likadan som vakterna i palatset- varken som Alices eller Adelas. Under sin arm bar han sin hjälm. Den var blodig. Adela flämtade till och såg på vakterna i rummet. För ett ögonblick trodde hon att han skulle gå till attack. Men han skulle inte ha en chans.
Lens blick var skarp. Han stannade en bit ifrån tronen för att se upp på de. "Ers höghet." Sa han tydligt. Adela lyssna nyfiket på.
"Jag har kommit för att erbjuda min tjänst hos er. Jag är före detta kapten över soldaterna i grannriket. Men på grund av ny regering i riket har de valt att styra om posterna. Jag är inte längre önskad." Adela flämtade igen, Men inte på grund av att hon var rädd. Det lät bra. De behövde en kapten över vakterna i slottet, eller över deras soldater då de inte hade en sådan post just nu.
"Jag har goda kunskaper gällande vapen och vid ledning. Ers höghet, ryktena har nått mig att ni saknar en kapten över era soldater- låt mig fylla den platsen." Han bugade för Alice.

Hon flämtade även till. Mannen var blodig och det oroade henne.
"Det stämmer. Vi söer en kapten och jag tror att du kan få den. Det skulle inte vara några problem. Skulle det sitta fint att sätta sig in redan ikväll? Att tvätta av blodet och kanske få något att äta?" Hon log bakom masken.
"Det skulle vara mig ett nöje att ha med er."

Len rätade på sig. Han satte en knuten näve över sitt bröst för att sedan tala till Alice. "Jag ska inte göra varken dig eller riket besviken. Jag tackar för chansen och tar emot erbjudandet." Två av vakterna hämtade honom för att leda honom därifrån. "Ett mycket bra val, ers höghet.", viskade Adela när han hade gått därifrån.

"Det hoppas jag att du gör och välkommen till våran familj så att säga." Hon lutade sig tillbaka.
"Det var den sista." Juniv såg över aceln på hene.
"Är ni trött ers höghet?" Alice nickade bara kort och tog av sig masken.

Adela reste sig och så gjorde Rion också. "Det har varit många samtal. Det är förståeligt att du är trött.", sa Adela och gick fram till henne. "Låt mig hjälpa dig till ditt rum. Du behöver vila." Hon tänkte på samtalet hon hade velat ta med henne, men hon tänkte inte pressa Alice, inte när hon mådde såhär. Hon tog tag i Alices arm och räckte över masken till Léon. Alice behövde den inte längre. "Jag kommer förbi senare.", sa Rion efter Alice och vilade händerna i byxfickorna samtidigt som han såg efter dem.
"Den här vägen då.", mumlade Adela när hon ledde henne nerför trapporna. "Det har varit många samtal."

Léon tog emot masken och bugade sig innan de försvann från rummet.
"Fyra är inte så många. Men jag är människa och allt sätts i huvudet på mig." Alice log mjukt.
"I ensamhet kalla mig Alice okej? Du behöver inte vara så formell." Hon log svagt och skrattade tyst.

Adela var en aning skeptisk till det. Att inte vara formell? Det gick emot- hon var ju trots allt Alices lärare. Men så mindes hon första kvällen hon kommit dit. Med en attityd. Hon kvävde ett skratt och nickade. "Javisst, Alice. Det ska väl gå bra att kalla dig det." Hon hade ju inte, vid första träffen, velat tilltala henne som ers höghet. Adela hade kommit långt i sin lärdom under sin tid i palatset.
De gick ut i korridoren med vakterna efter sig. Hon ledde Alice till hennes kammare och gick fram till byrån för att plocka fram ingredienserna till teet hon gjort tidigare till henne. "Men den där West, det var en märklig prick.", sa hon fundersamt samtidigt som hon krossade de torra örterna mellan sina fingrar i en kopp.