In the dark PRS Vidomina & Medi

"Tack Adela. Jag kommer när jag har ätit upp." Hon hade snart ätit upp och såg på Ivan innan hon reste sig upp.
"Om ni ursäktar."

Ivan såg efter Alice. Han nickade. Vad skulle han nu ta vägen? Var det ingen som skulle se efter honom? Men så var inte fallet. En av rådet talade till Ivan. "Du får en rundtur i palatset för att se dig omkring i de områden du får vistas i och till vem du ska rapportera till när du kommit dit. Därefter får du välja var du vill vara." Ivan drog lite på läpparna. En aning missnöjd. Det lät ju inte alls lika spännande som det Alice skulle göra. Men han nickade och såg sedan mot Isabelle. "Vi ska nog hitta något vi kan roa oss med." Han kramade om hennes hand och reste sig sedan. "Jag är redo för en rundtur." Han följde efter vakterna som ledde honom ut från matsalen.

Isabelle reste sig och tog Ivans hand.
"Jag följer gärna med." Hon bet sig i underläppen och såg lycklig ut.
"Ifall jag får det vill säga."

"Ers höghet. Där är du." Adela stod bakom tronens plats där utrymme för bord fanns. Hon höll i papperna för information om mötena. "Jag har läst igen papperna och jag tycker att du ska börja med det här." Han räckte över bladet till Alice. "De andra kommer nog snart. Den första gästen väntar utanför tronsalen just nu."
Adela lät en aning stressad. Det var så många möten. Och så allt det andra- alla förberedelser för resan till prins Erics rike också. Och Ivan. Hon försökte att le, men misslyckades och skakade istället på huvudet. "Kom, det är bäst att vi går till våra platser."

Hon tog emot pappret och läste.
"Det ser bra ut." Hon log och såg genast oroad ut.
"Dutänker på Ivan va?" Hon suckade.
"Oroa dig inte. Han är någon annanstans och vi ska ha mötena ifred." Hon tog emot masken som räcktes till henne och log.

"Oroa dig inte för mig, ers höghet. Jag klarar det. Men senare, när mötena är över, kanske du och jag kan prata? Jag är skyldig dig en förklaring och ville inte hålla din utanför." Adela harklade sig när Léon och de andra närmade sig för att göra de sällskap vid tronen för att snart börja mötena med gästerna.
Hon gick till sig plats vid ena sidan av tronen och fick snart sällskap av Rion som ställde sig på ena sidan av henne. Han såg inte på henne. Rion verkade inte lika berörd över Ivans provtid som fri, han verkade inte berörd alls. Adela såg bort för att landa blicken framför sig, mot portarna där första gästen snart skulle träda fram för att tala med prästinnan.

Hon såg på henne och nickade och slog sig ner på tronen. Léon ställde sig vid hennes sida och rådet tog plats på stolarna nedanför.
"Låt den föra komma in." Juniv tog fjäderpennan och höjde den för att föra anteckningarna.

Portarna öppnades och framför de klev en man in. Han såg stiligt klädd ut, som om han var plockad ur en fest- fracken, det stiliga håret och de nylackade skorna avslöjade honom. Mannen gick med en rak hållning, nästan för att visa att han såg sig bättre än de andra. Adela rynkade pannan en aning. Vem var det? Han såg inte alls ut att behöva prästinnans hjälp. Hon knöt sin näve och såg koncentrerat åt mannens håll för att höra vad han skulle säga härnäst.
Mannen, som såg ut att vara i ungefär Léons ålder, bugade långsamt för Alice innan han talade till henne. Han lät armarna falla längst sin sida. "Ers höghet. Jag har kommit hit, för att jag vet, du är den bästa att fråga om råd." Adela pustade tyst ut. Jaha. Han ville fjäska. Ställa sig in hos Alice.
"Jag har kommit för att fråga om din hjälp." Han tystnade och sträckte på sig, om möjligt, ännu mer. "Jag representerar ett släkte, inte långt härifrån, som blivit bestulna på en del av deras förmögenheter. Vi önskar att ni ser till ärenden." Med de sista orden fattade han tag om sin kavaj och drog luft genom näsan för att se på Alice och invänta hennes svar.

Hon såg på manne och nickade. Hon andades tungt bakom masken och höjde handen för att få honom att fortsätta och placerade sedan handen i knät.
Vem var denna man egentligen?

Hon såg nyfiket på Ivan och to hans hand.
"Gillade du badet min älskade?" Hon log och svalde.
"Jag kanske har något som får ig på bättre humör." Hon böjde sig fram och viskade.
"Sömnmedel."

Mannen verkade inte vara beredd på att fortsätta talet eftersom han harklade sig och svalde för att få någon sekund till att tänka efter orden. "Ja, som jag sa.. Vi behöver någon som ser till ärendet- kan ni hjälpa oss? Vi talar om stora förmögenheter bestulna."

Ivan och Isabelle hade fått en rundtur kring palatset. Det var flådigt. Ivan hade alltid sett sitt slott som sådant, men det här var ännu mera lyx. Han fastnade för biblioteket. Det var stort, med hyllor fyllda av böcker i flera våningar, gigantiska fönster för att se runt trädgården, bord och stolar. Om hela personalen skulle samlas, då skulle det säkert rymmas där.
När de sett sig omkring gick de tillbaka till biblioteket där de fick sällskap av vakter som inte stod precis bakom, utan längst med väggarna. Ivan gillade det avståndet mer. Han saknade verkligen inte spjuten. "Sömnmedel? Vad ska du med det till?" Ivan satte sig tillrätta i en av stolarna och blickade ut genom det gigantiska fönstret för att se mot månen.