In the dark PRS Vidomina & Medi

Hon gav honom ett litet leende och tog fram en vackert mörkgrön klänning med ett högt jack vid ena sidan och höll den mot sig.
"Denna?"

Hon nickade baa och reste sig.
"Jag önskar att jag kunde ge dig blod." Hon kysste hans kind och såg in i hans ögon.
"Jag längtar hem."

Rion ögnade klänningen och nickade. "Den är vacker. Ta den." Dörren till hennes rum öppnades och in kom en tjänare för att hjälpa henne med klänningen. Hon såg osäkert på Rion, säkert för att hon inte ville ha hans sällskap därinne.
"Vi ses vid frukosten, Alice. Vi väntar på dig där." Rion ursäktade sig och lämnade rummet.

"Säg inte blod. Glöm vad jag sa." Detta var hans försök att förneka frestelsen. Han skulle inte gå in i sin egen fälla. Han skulle klara provet, på så sätt skulle de komma närmare friheten och tillslut kunna återvända hem igen. "Jag med, Isabelle. Jag längtar också hem. Men först. Vi är här, låt oss göra det bästa av det."

Hon gav honom en flyktig blick och fick håret uppsatt efter att klänningen var på plats.
När hon kom ner mötte hon Juniv som tog hennes hand.
"Ers höghet. Jag är så glad att ni gör jobbet så bra."
Alice log mjukt och såg bara trött ut. Hon skulle behöva semester eller gå ut när solen var ute.

Isabelle satte händerna mot munnen.
"Förlåt älskade. Jag ville inte göra dig upprörd. Förlåt."

Leo hade gjort de sällskap till frukosten denna kväll. Han kände sig piggare än tidigare. Och gladare. Ett leende syntes på att läppar när han satt sig ner bredvid Rion vid bordet för att ta av frukosten som tjänarna serverat åt dem.
Rion såg upp då han hörde Juniv som talade till Alice. Han log då han fick syn på honom.
"Ers höghet." Adela hade också fått syn på Alice och nickade åt hennes håll. Denna kväll var hon ombytt i en orangefärgad långärmad klänning. Adela bar nästan alltid långärmat. Håret var detsamma, utsläppt som föll över axlar och rygg.
"Jag har ordnat för dig i tronsalen inför mötena, det är bäst att vi ser efter de så snart som möjligt då vi får in fler önskemål att få tala med er." Hon satte sig ner vid bordet med de andra.

Det knackade på dörren och en vakt visade sig i dörröppningen. Ivan vände blicken åt vaktens håll och reste sig. "Jag kommer, jag kommer. Låt mig hitta något att ta på mig.", sa han och såg sig om efter rena kläder. Han drog på sig en mörkt lila skjorta och svart nertill. "Isabelle, det är bäst att vi följer med herrn.", mumlade Ivan utan att slita blicken från vakten. Ivan var skeptisk till att vara fri igen, det verkade en aning för bra för att vara sant.

Hon log återigen och nickade.
"Du ser glad ut Leo." Hon nickade åt Adela.
"Självklart." Hon nickade och tog upp skeden och började att äta av gröten och såg sedan upp.
"Växer det inte bär i närheten?" Hon lutade sig tillbaka.
"Eller har vi inget sött?"

Isabelle såg på Ivan och drog handen genom håret medan klev upp, drog på sig en vit klänning. "Jag är klar."

Leo såg upp mot Alice. "Ja, jag är på bättre humör idag. Tack vare dig. Och Mira." Han log tacksamt och sträckte sig efter glaset för att dricka av innehållet.
"Bär, ers höghet?" En tjänare hade hört frågan då hon var påväg för att duka ännu en brödkorg på bordet. Hon lade ner den och gick fram till Alice. "Det finns vildvuxna bär här, ja, men jag har åt dig. Låt mig hämta åt dig." Hon ursäktade sig för att strax komma tillbaka med en skål med bär. "Hoppas att det ska smaka." Hon försvann sedan in i köket för att hjälpa de andra tjänarna.
Ivan ögnade Isabelle och sträckte ut en hand åt hennes håll för att fatta den. Tillsammans gick de från hans rum för att gå till matsalen där de andra redan börjat med frukosten.
Leos leende försvann när han fick syn på de. Just det. Deras frihet. Ivans provtid. Han hade nästan glömt. Ivan nickade åt sällskapet och sjönk ner vid bordet på kortsidan igen. Adela såg på honom med en trött min. Idag ville hon inte ha med honom att göra. Inte när han skulle vara så besvärlig. Hon såg istället mot rådet för att fortsätta sin konversation med de.
"Godkväll.", sa Ivan när han satt sig, utan att vänta sig något svar. "Godkväll, Ivan.", svarade Rion och Ivan såg åt hans håll. Han nickade då mot Rion och vände sig sedan till Alice för att sedan plocka av frukosten de var serverade. "Hur ser schemat ut idag, Alice?"

"Så underbart att höra." Hon log och tog emot skålen.
"Tack så mycket." Hon tog några bär men såg upp när Ivan kom in och hennes leende försvann.
"I rådes närvaro ska du kalla mig Ers höghet eller prästinnan." Hon såg på Isabelle som slog sig ner och såg sedan mot Rion.
"Jag har möten som vanligt."

Ivan höljde en sked till munnen för att smaka av gröten. Den var god. Han svalde och satte ner skeden i sin tallrik för att se upp på Alice igen. Han drog på sig ett påklistrat leende så att tänderna syntes. "Javisst.. Ers höghet." Han nickade långsamt, som för att buga åt henne och tog upp skeden igen för att ta en ny tugga av maten. "Du har möten.. och jag.." Han såg mot Adela och rådet till Alice igen. "Får jag vara med? Det låter underhållande."

"Tyvärr inte- Det är mellan mig, mina rådgivare och mina gäster." Hon såg på honom och såg sedan på Adela. Detta var en lögn. Andr hade sett hennes dommar men hon ville inte att Ivan skulle närvara.

"Åh, det var ju synd.." Ivan placerade ett finger över glasets kant för att föra det runt kanten. Han sänkte såg på det. "Jag kanske kunde hjälpa."
"Nu går du för långt, Ivan. Prästinnan har talat. Lämna det.", sa Adela utan att se på honom. Hon reste sig. "Jag går dit och gör ordning för dina möten. Vi ses där." Adela ursäktade sig och lämnade rummet.