In the dark PRS Vidomina & Medi

Hon log och slog sig ner och snart hade hon börjat spela en mörk melodi som lät sorgsen. Sakta slöt hon ögonen och lät fingrarna dansa över tangenternaa och kände melodin flyga genom rummet. När hon var klar placerade hon händerna i knät och såg upp.

"Vad sägs som Vladimir?" Hon drog handen över magen.
"Eller kanske...." Hon funderade och tog hans hand och kysste en av hans ringar.
"Något namn som betyder mycket för dig."

Rion korsade sina ben och lutade sig tillbaka i stolen. När Alice hade spelat klart klappade han händerna och reste sig. "Bra, det var mycket vackert. Léon har lärt dig väl." Han gick fram till henne. "Det är dags att vi lägger vi oss för dagen. Det ljusnar snart."

"Vladmir eller..Markov? Om det är en pojke. En flicka, med ett vackert namn- Evgenia." Han drog lite på läpparna. "Vem hade kunnat tro att det kom till det här? Att vi skulle kommit så här långt.. för det här? Vad hade hänt om vi vetat om framtiden?" Han lät drömsk och vandrade bort i tankarna innan han greppade tag om Isabelles hand för att fläta sina fingrar i hennes. "Det blir bra..", mumlade han sedan och tippade huvudet bak igen för att se upp mot den stjärnklädda himlen.

Hon såg upp på honom, reste sig och tog hans händer.
"Åh jag har allid de bästa lärarna." Hon log svagt innan hon nickade.
"Det låter som en bra ide." Viskade hon och började gå mot rummet.

"Markov?" Hon smakade på namnet och smekte sin mage.
"Markov. Vi får se." Hon log.
"Det kommer bli en pojke jag lovar."

Rion följde hennes steg och lämnade pianorummet för att gå tillbaka till Alices kammare. Vakterna följde deras steg. Han sneglade på henne och beundrade hennes talanger. Alice var en så godhjärtad, hårt arbetande person. Det var beundransvärt. Han kramade om hennes hand i sin och gick in i hennes kammare. "Imorgon tar vi itu med mötena. Det kommer kännas bättre när de är gjorda. Då kanske vi kan sikta in oss på festen hos prins Eric. Jag är säker på att den kommer att bli storartad." Rion sjönk ner i fåtöljen nära henne säng.

"Vi får se.", mumlade Ivan och kände hur sömnen närmade sig. Han ryckte till då han hörde det metallljud som vakternas rustningar gav ifrån sig när de var i rörelse. "Ni har blivit ombedda att kliva upp ur poolen. Det är dags att gå tillbaka till rummet för dagen.", sa vakten som närmat sig kanten av poolen för att se ner på de båda. Ivan öppnade ögonen och såg mot vakten. Ansiktet syntes inte på grund av hjälmen, men han visste att deras blickar möttes.
"Ja.", sa Ivan lågt. Han hade inte orken att stå emot. Han såg mot Isabelle och flyttade sig närmare för att kyssa henne igen. Smaka på hennes läppar. De var så ljuvliga. "Bäst att vi går upp då."

Alice gick under tystnad till sin kammare och bytte om till en nattklänning innan hon slank ner under täcket och slöt ögonen. Snart hade hon somnat och andades tungt.

Isabelle ryckte till och såg på vakterna. Nickade medan hon skylade sig och tog sig upp ur polen.
"Det var otroligt uppfriskande." Hon log mot vaknten och nickade.
"Tack så mycket."

"Isabelle talade till er, ni kan väl åtminstone svara.", muttrade Ivan och blängde på vakten, men han sa ändå inget. "Kom då, vi ska inte slösa vår tid med de här dårarna." Han fick på sig sina kläder och snart lämnade de poolrummet för att gå tillbaka till hans och Isabelles rum igen.
När de kommit dit igen låste vakterna inte dörren om de, som de brukade, men Ivan visste ju ändå att de ställt vakter utanför.
"Bäst vi lägger oss. Imorgon är ännu en dag att testa friheten." Han gäspade och fick av sig kläderna igen för att sedan lägga sig till sängs och snart därpå somna.

"Åh det gör inget älskade." Hon på sig klänningen och gick vid hans sida.
Väl inne lade hon sig efter att ha tagit av sig klänningen. Hon lade sig vid hans sida.
"Vi kan göra detta till vårat."

Kvällen därpå vaknade Rion upp med Alice vid sin sida. Han vred på sig för att få en bättre blick över henne. Han log då han såg hur fridfull hon såg ut. Drömmande. Försiktigt rörde han vid hennes panna ner till hennes kind. "Det är kväll nu.", viskade han.
Han satte sig försiktigt upp och såg efter sina kläder. Han hade hängt de över fåtöljen igen. Han klev upp och drog på sig de.

Ivan vaknade kvällen därpå med törsten i sin hals. Han satte sig upp. "Jag behöver blod.", mumlade han och gned bort tröttheten från sin blick. Han visste att han inte skulle få det. Det var ett av det som ingick i provtiden, men den var så påtaglig. Han andades in för att samla lugnet. Lyckligtvis fick han syn på ett glas vatten på bordet och gick fram för att svepa innehållet. Det hjälpte lite. Men ännu fanns den där lusten kvar.
Han satte ner glaset och såg mot Isabelle. Vad var det hon hade sagt innan hon somnade? Vi kan göra detta till vårat? Vad hade hon menat med det?

Alice hade sovit fridfullt och vaknade med ett leende på läpparna.
"Jag vet att det är kväll. Annars hade du inte väckt mig. Har jag rätt eller har jag fel?" Alice fick ett retsamt leende på läpparna och satte sig upp. Det tjocka håret låg över hennes axlar och hon gäspade stort.
"Vilken färg ska jag ha idag?"


Hon sov tungt vid hans sida men vaknade av att han rörde sig.
"Ivan?" Viskade hon och satte sig upp och gned sig i ansiktet.

"Det var inte min mening att väcka dig. Du såg ut att sova gott." Rion borstade bort osynlig smuts från sina skjorta och såg upp på henne igen. "Det bestämmer du, Alice." Han speglade sig själv i den stora spegeln för att rymma hela hans bild. Det såg bra ut, tänkte han och vände sig om mot Alice igen. "Du har möten idag, men det vet du säkert redan om."

Ivan hällde upp mer vatten i glaset från en karaff. Han svepte det med och andades ut. "Det är kväll. Jag tror vi är inbjudna till frukosten.", sa Ivan en aning eftertänksamt. Han visste inte riktigt vad han skulle förvänta sig. Tidigare var det lättare- han var fången. Men nu.. Visste han inte. "Jag var bara törstig.", sa han sedan för att ursäkta sitt beteende. Han ville inte att Isabelle skulle fråga för mycket. Eller oroa sig.