In the dark PRS Vidomina & Medi

"Inga bråk under middagen tack. Ska ni bråka kan ni göra det någon annanstans." Hon såg på Adela och såg sedan på Ivan.
"Inget bråk okej?" Hon lade ner bestiken och lutade sig tillbaka.
"Jag känner mig mätt och ska vila bara någon minut innan jag tar choklad på maten."

Adela teg och slängde en ilsken blick åt Ivans håll. Han kunde väl skärpa sig då? Det var ju han som började..!
Ivan kvävde ett skratt. "Vi bråkar inte, Alice. Vi har inte hunnit prata sedan jag kom hit bara. Du och jag, Adela, visst?" De sista orden riktade han till Adela. Adela såg på honom med en allvarlig blick. Hon tänkte inte falla i hans fälla. Tänkte inte underhålla ett sådant dåraktigt beteende. Hon ignorerade hans ord och såg mot Alice igen. "Det låter som en bra idé." Adela gav tecken till tjänarna att plocka undan efter de som hade ätit för att kunna duka efterrätt.
"Ni gillar era fester här. Någonstans är du dig lik ändå, Alice.", sa Ivan och såg på henne med ett påklistrat leende.

"Det är inte jag som andordnar fester. Det är Rådet." Hon såg åpå honom och lade en hand över sin hals.
"Så vad hade du tänkt göra för att fördriva tiden?" Frågade hon och tog emot koppen när den ställdes fram till henne och nickade ett tack.

"Är jag fri att göra vad jag vill alltså?" Rion såg upp då han hade hört Ivans tonfall och förstod att han skulle sätta igång en lång utdragen förklaring. Håna dem. "Ivan, det räcker.", sa han sakligt och såg upp mot Ivan. Ivan tystnade genast. Han var inte beredd på Rions reaktion. "Vakterna tar med dig till poolen, där får du vara resten av kvällen, snart ljusnar det ändå." Ivan nickade. "Poolen. Jag har hört om det. Visst, Isabelle?" Han såg mot Isabelle. Visst hade hon varit där? "Det låter som att vi båda har våra kvällsaktiviteter planerade för oss då.", sa han sedan och såg på Alice.
Tjänarna kom in för att servera efterrätten.

"Nej du är inte helt fri att göra vad du vill men det mesta. Som vi sa förut har fu fått en prövotid och det kommer att reda ut sig ju mer tiden går och hur bra du visar gott uppförande." Hon log och nickade.
"Isabelle har varit där ja och vi har oljor för kropp och hår. Sen är det rätt underbart att baa se upp genom taket. Man kan se himmlen och glaset är gjort med mina förra livs blod."

"Det låter som en syn det. Jag ska njuta av vistelsen i poolen då.", sa han kollade åt Isabelles håll. Skulle hon göra honom sällskap? "Följer du med mig, Isabelle?" Han placerade en hand om hennes.
Rion lutade sig mot Alice så att de andra inte skulle höra på när han viskade till henne. "Uppmuntra honom inte, Alice. Han slutar inte prata då. Komihåg, distansera dig från honom." Han lutade sig tillbaka i sin stol och tog sedan för sig av desserten som serverades till de.

Isabelle hoppade till och såg på Ivan.
"Ja jag följer gärna med." Hon log och reste sig.
"Vi går genast." Hon såg mot Alice och drog Ivan med sig.

Alice såg på Rion med ett leende.
"Jag ska men det är bättre att ha honom glad än arg eller hur?"

Adela följde Isabelle och Ivan med blicken. "Vakter, visa dem vägen, vi vill inte att de kommer vilse." Vakterna kom ikapp Ivan och Isabelle för att gå framför och bakom de för att på så sätt ha bättre koll på dem båda. Adela suckade när de inte syntes längre och kände tröttheten skölja över henne igen. Den här middagen hade tagit musten ur henne. Hon kvävde en gäspning.
"Ja, absolut, Alice, men jag är rädd att din godhet blir din svaghet också."
Han smakade av desserten och sköljde ner med det dessertvin som serverades till. Det var sött, men gott.
"Vill du spela piano för mig nu?"

"Min godhet är min svaghet det är något jag vet om. Jag vill ändra på det men det kanske inte är bra?" Hon log och nickade.
"Kom så går vi då. Lite piano innan vi går och lägger oss."
Isabelle lät klänningen falla ner på golvet och hon klev ner i det svala vattnet och såg mot Ivan.
"Det är jumet. Det är faktiskt skönt att det är svalt." Hon tog hans hand och kysste den.
"Vad ska vårat barn heta?"

Rion reste sig och ursäktade sig från sällskapet som ännu satt kvar för att roa sig i varandras sällskap och samtal. De verkade ha de trevligt eftersom så många log och skrattade. En lättnad hade spridit sig när Ivan inte längre närvarade. Det var ju även nytt för dem, att ha honom med sig vid middagen.
"Visa vad du har lärt dig. Jag vill gärna höra." Han följde hennes steg till pianorummet för att sätta sig ner på en av stolarna i rummet. På så sätt kunde han tydligt se henne.

Ivan tog av sig sina kläder för att gå ner i poolen. Det var svalt, precis som Isabelle hade sagt. Han såg skeptiskt på det, men hoppade i för att göra sig sällskap med Isabelle bredvid sig. Han lutade sig tillbaka mot den virade handduken bakom sig och blickade upp i glastaket. Det var en vacker syn. Men snart slöt han ögonen. Det var skönt med tystnaden, inga andra röster. Han visste att vakterna stod längst väggen i rummet, men de skulle inte säga något. Inte till dem iallafall.
"Vårat barn?" Han öppnade ögonen igen och såg på Isabelle. "Har du något namn? Jag har inte tänkt på det."