In the dark PRS Vidomina & Medi

"Ja vi äter tydligen mycket kött här." Hon log mjukt och skrev under innan hon sträckte på sig och tog nästa.
"Detta är om människor som vill ha samtal. Vi kan boka in det nästa vecka när jag är hemma. Jag får bara vara vaken." Hon skrev ett svar innan hon lade den åt sidan.
"Har du något du vill ha igenom?"

Rion såg på då hon undertecknade bladet. Han tyckte sig, i den stunden, skymta den prästinna hon var menad att bli. Hon bar rollen utmärkt.
Han vaknade snart upp ur sina tankar för att se på nästa blad som Alice hade framför sig. "Ja, glöm inte de som vi flyttade idag. De bor i gästrummen nu." Rion såg upp mot henne. "Något jag vill?", sa hon oförstående. Han skakade på huvudet. "Nej, det är bra."

"Dom är inbokade för morgondagen." Hon såg upp på honom igen och reste sig upp och gick mot fönstret och såg upp.
"Behöver du se efter ditt hus kanske? Du kan få se till det. Det var länge sedan du var där eller hur.."

"Du har koll.", skrattade Rion kort och såg på då hon reste sig upp. Han följde henne med blicken. "Ja.. Min herrgård. Det var längesedan jag hörde av mig. De är vana att jag reser mycket och de alla hjälps åt för att se efter det. Det skulle inte skada att höra av sig." Rion sträckte sig efter ett papper för att skriva på det med bläcket. "Jag skriver dit." Han böjde sig över det för att börja skriva med fjäderpennan i sin hand.
"Det bör inte vara långt kvar till middagen nu. Är du redo?", frågade Rion sedan och syftade på Ivan.

Hon slog sig ner vid en av de många fåtöljerna och nickade.
"Jag måste erkänna att din herrgård var mysigare än Ivans slott." Hon skrattade men samlade sig och nickade.
"Jag är utsvulte. Jag blir alltid så hungrig av att ta stora beslut."

Rion avslutade brevet och placerade papperet i ett kuvert som han skickade med en av tjänarna att skicka iväg till herrgården.
"Jasså? Jag håller med dig.", skrattade Rion och reste sig. Han hörde steg utanför och såg åt dörröppningens håll. Det var Adela. "Rion, Alice. Där är ni. Det är strax middag, det är bäst att vi gör oss redo." Hon hade bytt om till ljusblå klänning som fick hennes silvriga hår att verka ännu mer silvrigt.
Rion nickade. "Ja, vi kommer." Adela såg från Rion till Alice. "Ers höghet." Sedan gick hon därifrån för att gå till matsalen med de andra.

Hon kunde inte låta bli att dra på munnen oc lutade huvudet på sned.
"Om jag får resa då vill jag gärna dit igen. Första gången var inte så vänligt." Hon såg upp och nickade.
"Adela tack ska du ha. Du ser strålande ut som vanligt." Hon nickade med ett leende innan hon vände sig mot Rion.
"Kan du använda svärd Rion?"

"Får och får? Sedan när frågar du om lov?" Rion började gå mot dörröppningen för att göra de andra sällskap i matsalen. Ivan skulle eskorteras dit av vakter.
"Du ser också strålande ut, Alice.", sa Rion som förstod att Adela inte hade hunnit höra på innan hon lämnat rummet. "Kom vi går till de andra." Han erbjöd henne sin arm. "Och ja, både jag och Leo kan använda svärd. Var det något särskilt du funderade på?"

"För att jag vill fråga denna gång?" Hon såg på honom och såg sedan över axeln.
"Jag bara undrade. Ifall du måste beskydda mig som min livvakt bara."

Isabelle hade fått en vackert mörkröd klänning som skulle sitta vackert med hennes blonda hår och hon såg sig själv i spegeln innan hon gick för att möta upp Ivan.
"Älskade."

Rion nickade och ledde Alice in i matsalen där de andra stod runt bordet, väntade på Alice. En plats på ena kortsidan var till Ivan. Platserna bredvid honom skulle Léon och en från rådet sitta. Alice skulle sitta på den andra kortsidan, långt ifrån honom.
"Godkväll.", sa Rion då han fått ögonkontakt med de andra och gick till sin plats. "Tvivla inte på mig, Alice, jag skyddar dig."

Ivan hade äntligen fått tvättat sig ordentligt, fått nya kläder och kunde återigen lägga sitt hår slickat bakåt, som han gillade det. Han granskade sin spegelbild då han hörde Isabelles stämma och vände sig om för att se på henne. "Isabelle. Du är en syn." Ivan log så att hans tänder syntes. Han sträckte sig efter hennes hand och kysste den ömt. "Är du redo för middagen? Det här kan bli vår chans, Isabelle. Till att komma närmare friheten."