Förändrad värld Lupple & Medi

Hon såg på honom och kved lite. Kände sig bara törtt och vände sig om..
"Kan du lägga din hand på ryggen? Är det för mycket att fråga?" Hon såg på honom.

"Helvete." Hon såg sorgset på mannen och skakde på huvudet.
"Nej de är de nyaste. Deras små bloddslavar."

Han log. "Såklart jag kan." Viskade han. "Innaför eller utanför tröjan?" Undrade han försiktigt.

Han nickade sakta. "Har hört viskningar om det." Suckade han och knackade lite på bordet. Var själv en befriad blodslav. "Vad kan de för språk?" Undrade han och Lindsay tog hans hand. "Kan du inte försöka klämma in dem?" Viskade hon och han skakade på huvudet. "Han är utomlands." Förtydligade han viskande.

"Prova utanför. Sen du prova innanför." Sa hon och slöt ögonen.

"Franska." Svarade kvinnan och drog handen genom håret och svalde.
"Vi kan inte göra något. De får stanna på rummet." Hon såg sedan på kvinnan.
"Gömma sändarna och ta ut batterierna."

Han log. La försiktigt sin hand över hennes rygg, utanför tröjan.

Lindsay skrattade lite. "Men de har ju dem på sig, alltid." Sa hon och skakade på huvudet. "Och vi i personalen kommer bli misstänkta. Flickorna vet ju inget om sändarna." Suckade hon.

Hon kände kylan trots tyget och hon såg på honom.
"det är så sköt. Du behöver inte ta innanför." Hon suckade.
"Tänk om jag har gjort illa mig mer?"

"Det är sant." Hon suckade.
"men vi kanske har en signalblockare?" frågade hon och lade huvudet på sned.
"Så deras sändare blir konstig..."

"Om det blir värre får vi uppsöka läkarvård." Sa han lugnt.

Lindsay såg på killen med hoppfull blick. "Okej. Ni kan låna vår." Sa han och plockade fram den åt dem.

"Det låter som en bra idé" sa hon och kände hans fingrar.
"Men aldrig klättra så." sa hon.

Hon tog tacksamt emot den och nickade.
"Då ses vi om några dagar. Den ena är skyggare än den andra. Men den ena har så vitt hår man tror snö har fallit över henne."

"Aldrig klättra." Viskade han tillbaka.


Han log. "Några dagar." Sa han med ett svagt leende. "Vad är deras riktiga namn? Kan ni ta reda på det? Alla förtjänar en chans att hitta sitt förflutna." Sa han.

Hon somnade snart på mage och andades tungt.

"Vi kan kolla men det är inte säkert att någon vet." Hon skakade på huvudet.
"Men vi gör vårt bästa."

Han log snett. "Dem vet. Det finns papper." Sa han ärligt. "Men utsätter det er för fara så strunta i det." Sa han allvarligt.