In the dark PRS Vidomina & Medi

"Inte mycket. Jag var bara borta för att rensa bort tankar som inte borde vara på tapeten just nu." Hon log och såg sedan mot dem.
"Men vi ska diskutera detta och komma fram till en lösning. Rion vill du fortsätta vara min livvakt?"

Rion nickade. "Jag förstår." Han bytte en blick med Leo som hörde på de två. "Jag fortsätter gärna vara din livvakt." Han log vänligt mot henne. Han visste ju att på det sättet skulle han få vara henne närmare och på så sätt skydda henne säkert. Han visste att vilken som helst annan vakt hade gjort ett bra jobb, men litade ändå inte fullt ut på de andra vakterna att se efter Alices liv.
"Hm, det är konstigt ändå..", mumlade Leo och Rion såg åt hans håll. "Ja..", började Leo och tippade huvudet bak för att se upp i taket och sedan på de igen med ett leende. "Ivan är vår skapare och du skyddar Alice från honom. det är.. bara märkligt."
"Du vet att det är mycket mer än så, Leo." Leo nickade och svepte i sig resten av glaset med blod. Han ställde sig upp. "Jag hör steg. Kanske det är dags att sätta den här operationen i rullning. Ni vet, att Ivan ska äta middag med oss." Han ursäktade sig för att sedan lämna de kvar i matsalen.

"Är du duktig att handera svärd?" Hon iakttog dem och såg på Leo.
"Leo jag...." Hon såg tjänare komma in med tallrikar och hon reste sig.
"Vi går iväg en stund och återkommer. " Hon tog Rions arm och nickade.
"Kom så får de arbeta ifred." Alice såg sedan mot dörrarna där Léon stod.
"Ers höghet hur är det?"

"Ja, vi båda har lärt oss det.", sa Rion och reste sig upp. Leo hade gått iväg. Kanske gått ut. Han följde efter Alices steg med henne i sin arm. "Léon.", sa han när fick syn på honom och såg från Léon till Alice och tillbaka på Léon igen.

Hon log bara och såg mot Léon.
"Jag mår bra. Det är bara mycket att tänka på. Jag kanske sätter mig och läser genom ekonomin lite innan middagen eller ser vad so behövs göras." Hon såg mot Rion innan hon såg tillbaka och Léon nickade.
"Det låter bra. Ta väl hand om våran prästinna" Han bugade sig djupt.

Rion följde efter Alices steg. "Léon oroar sig för dig. Varför?", frågade Rion en aning nyfiket. Han kände ju inte Léon på samma sätt som de andra.
De kom in i Alices kontor. "Vad är det du ska se över? Kan jag hjälpa till på något sätt?" Han såg sig om på skrivbordet, hyllorna. Det var städat och prydligt i ordning för henne att använda rummet. "Har riket många utgifter?", frågade han då en aning nyfiket och blickade ut genom fönstret för att se över det lilla vatten som rann där. Det blänkte fint i stjärnljuset.

"Åh han oroar sig för så mycket." Hon såg på honom och nickade.
"Du lärde mig ekonomi så du får gärna hjälpa." Hon såg ner och skakade på huvudet.
"Vi har inte mycket utgifter men det finns några här och där. De som är här arbetar intw för att få pengar. De jobbar för att få det bättre för männskligheten."

Rion andades ut och såg över axeln på Alice. "Säg vad jag ska göra.", sa han med en piggare röst och gick fram till skrivbordet för att slå sig ner på en av stolarna. "Vampyrerna jobbar för att människorna ska ha det bättre? Det låter fint. Jag gissar att freden mellan vampyrer och människorna här har varat länge?" Han såg efter papper som låg samlat på bordet och sträckte sig efter de. De var de rapporter Alice och Adela undersökt tidigare. Från prins Eric och de själva.

"Det hoppas jag." Hon tog fram en rulle och började läsa igenom och förde anteckningar på ett annat pergament. Hon såg sedan upp.
"Ser det här rätt ut? Vi ska köpa lite kött från e bonde nästa vecka. Det ser ut att räcka och jag vill bara dubbelkolla med dig."

Rion satte ner papperna i sin hand för att lägga tillbaka de i högen han plockat de ifrån. Han nickade till svar på hennes kommentar om freden. Det hade alltså varit så sedan länge. Var det så sedan prästinnor? Eller ännu tidigare? Han log åt tanken, men vaknade upp då han hörde Alice fråga om hans åsikt.
"Hm?" Han kikade på papperet och tog det i sin hand för att se närmare på det. "Det ser bra ut. Beroende på hur länge det ska räcka förstås. Det här ser ut att räcka i två veckor." Han räckte över papperet till Alice igen.