In the dark PRS Vidomina & Medi

Isabelle gick närmare honom och slog sig ner i hans famn och smekte hans kind och lade sin kind mot hans axel.
"Åh Ivan jag vet inte om jag är lycklig över barnet eller ej. Jag älskar dig så mycket men vi kan inte återvända hem till Ryssland. Vad skulle de andra tjänarna säga? " Hon såg sorgset på honom och smekte hans kind.
"Ivan jag tänker inte säga hur du ska tänka men om du går med på vad de säger kan du få bada. Dom har ett stort badkar de kallar för pol. Det är så avslappnande och du kan se upp i himlen. Det är ett glas men det är så vackert."

"Ssch, låt oss inte fatta några beslut ännu." Han strök henne över hennes huvud och kände hennes hud mot hans.
Då knackade det återigen på dörren och en vakt visade sig. Det var inte samma person som tidigare. "Ni har blivit kallad till möte ute på paviljongen.", sa han och in, efter honom, kom flera vakter dit med kedjor i sitt grepp och spjuten i sin andra hand. Ivan rynkade pannan. "Jag vägrar ta på mig de där mördarmaskinerna igen! Nej!", men såg hur vakterna inte alls verkade bry sig. Han visade åt Isabelle att flytta på sig att han kunde ställa sig upp. Lite motvilligt gick han fram till de för att låta de kedja hans händer. Han såg hur de omringade honom. "Isabelle. Tjänarna hjälper dig, det dröjer inte länge det här." Han såg med en bestämd blick framåt och följde efter deras steg då de eskorterade honom ut från rummet och mot hallen för att ta sig utomhus i trädgården bakom palatset. Detta var han inte beredd på och samlade sig för att inte visa sina känslor. Det kändes skönt att få komma ut. Att få känna den friska vinden, höra vinden som susade, se stjärnorna med egna ögon. Det var en fröjd.
De ledde honom till en stol vid bordet som tjänarna satt fram och han slog sig ner. Än så länge stod bara vakter där. Snart skulle väl Alice och de andra sluta sig dit.

Hon såg på honom och gav honom lätta kyssar innan hon såg på vaktera. Var de tvungna att förstöra allt? Hon flyttade sig och såg oroad ut.
"Får jag inte vara med?" Frågade hon klentroget och sjönk ner på sängen.

Alice såg på Juniv som satte på sig sin mantel och såg på henne.
"Något fel ers höghet?" Alice log, skakade på huvudet och tog bara på sig något över axlarna.
"Vi går ut nu. Det kommer bli ett långt möte tror jag."

Adela väntade på de vid utgången till trädgården. Hon hade själv tagit på sig manteln med den del rustning hon hade när hon kommit dit till palatset. Hon såg sig lik ut, men den enda skillnaden var att hon verkade lugnat sin attityd mot deras styre och visade en godare inställning mot de istället.
"Ers höghet.", sa hon när hon såg Alice och Juniv närma sig. "Ivan väntar på oss vid paviljongen. Är du redo, ers höghet?" Adela mötte Alices blick, men utan att vänta på något svar vände hon sig om för att gå bredvid Alices sida ut i trädgården för att sätta sig ner på en av stolarna vid bordet.

"Jag ä redo." Hon klev ut och gick med rak rygg och slog sig ner vid bordet. Juniv slog sig ner vid hennes andra sida.

Snart kom Isabelle ut med en filt om sig och hon fick sitta vid Ivan.
"Är allt bra älskade?"

Ivan fixerade blicken mot Alice när hon visade sig i gräset och gick över för att sätta sig ner vid bordet med honom. Han blev överraskad att se Isabelle göra de sällskap, men nickade bara då han hörde hennes ord, utan att se åt hennes håll.
Adela såg på när Rion och Leo också gjorde de sällskap för att sätta sig vid det tillräckligt stora bordet för att rymma alla de.
Det blev tyst. Med alla blickar på Ivan, förutom Isabelle, han hade inte sett åt hennes håll.
Adela var först med att bryta tystnaden. "Vi hörde ditt meddelande att tala till Alice. Det är såhär det kommer att gå till. Ska du någonsin tala till Alice kommer någon, eller alla, av oss att vara med."
Ivan såg åt hennes håll, men såg sedan mot Alice. "Jag antar att du har hört nyheten redan." Först då sneglade han på Isabelle. "Isabelle är havande." Leo och Rion flämtade till. De hade inte hört nyheten än. Ivan fortsatte att tala.
"Jag har villkor, om ni ska hålla mig här. Men..", det nästa han var påväg att säga gruvande han sig för. Det gick emot hans natur. "Jag är villig att samarbeta." Han sänkte blicken och Adela var inte säker på att han talade sanning. Men hon skulle låta Alice eller någon annan svara på hans ord.

"Jag är redo att höra dina villkor." Alice hade ingen mask på sig denna gång. Hon var så varm och hon såg på Adela.
"Jag har ett förslag men vi gör med Ivan först." Hon såg sedan mot Isabelle och log mjukt. Visst hon var inte den trevligaste mot Alice men om ho älskade Ivan så var det bra för henne.
"Så Ivan vad ville du tala med oss om?"

"Isabelle ska få all hjälp hon behöver, inga frågor eller diskussioner.", han andades in och såg på de andra. Alla verkade lyssna på honom nu. "Jag ska få vistas fritt i slottet och få gå utomhus- precis som alla andra." Adela knöt en näve under bordet så det andra inte såg. Det var mycket begärt, med tanke på hur han suktade efter Alices blod. Men hon höll sig för att inte säga emot ännu. Han skulle få säga sina villkor först.
"Jag har fortfarande ärenden kvar hemma som måste tas itu med, jag kräver att få kontakta mina kontakter. Det. Det är mina villkor."
Ivan spände blicken i Alice.

Alice såg på honom och svalde hårt. Detta var hon inte riktigt beredd på. Hon såg på Adela och Juniv. Hon reste sig.
"Jag behöver tala med mina rådgivare en stund. Sitt ni här och vila så återkommer jag snarast." Hon log och gick in för att vänta på de andra.

Adela och de andra reste sig för att lämna Ivan och Isabelle kvar med vakterna. De följde henne in till hallen där Adela stannade en bit ifrån henne för att höra på. "Ers höghet, det går bra det här. Han har ännu inte gjort något galet- kanske Isabelle har den inverkan på honom?" Hon drog sig till minnes att deras senaste möte hade inte Isabelle närvarat.
Elleshar nickade och tog till orda. "Isabelle får den hjälp hon behöver. Barnet som hybrid av vampyr och människa får en bra uppväxt där vi alla har en viktig roll att spela in i." Adela fyllde i. "Ivan får inte vistas hur som helst i palatset. Om så, då ska han testas under en tid där han rapporterar sin närvaro från punkt a till b."
Elleshar tog till orda igen. "Och hans kontakter- låt mig ta itu med de. Jag känner många av vampyrerna i hans krets. Jag går igenom med honom om hans kontakter." Det blev tyst för ett ögonblick.
"Ers höghet, det är ändå du som måste fatta beslutet. Vi kan bara rådge dig.", tillade Adela och såg på Alice igen.