Förändrad värld Lupple & Medi

Hon vände sig mödosamt på mage och suckade.
"Men inga mer klättrande när jag säger ne." bad hon.
"Jag sa nej men du ville så gärma-"

"Det är okej att tänka. Vill du att jag dödar dig eller vill du jobba här?" Frågade han.

Han nickade sakta. "Du har rätt. Inge mer sånt." Viskade han.

Auorora såg på honom. Avvaktande och forskande. Menade han allvar? "Får jag berätta en hemlighet?" Viskade hon och gick närmare honom. "Jag är hellre död än fångad." Viskade hon.

Hon var rätt blå åp ryggen och hon slöt ögonen.
"inge mer sådant."

Han såg på henne och suckade. Hon var trasig rakt igenom. Han skakade på huvudet.
"Nej Aurora det vill du inte." Sa han och dörren öppnades och kvinnan kom in med brickan. Tårtan på en tallrik och en kopp choklad.
"Här har ni..."

Han såg hennes blåmärken. Det var inte så konstigt, han var ju inte direkt mjuk och varm som en människa. "Vill du ha värktabletter?"Undrade han.

Aurora såg på kvinnan och log mjukt. "Tack så jättemycket." Sa hon och tog emot brickan och ställde det på bordet och satte sig ned på ena stolen. Tänkte inte fortsätta diskutera denna sak. Om han inte tänkte hjälpa henne fick hon väl helt enkelt hjälpa sig själv.

"För ett blåmärke?" Hon satte sig upp och drog handen över ryggen.
"Ja. Musklerna gör ont med så snälla.." Sa hon och såg mot dörren.

"Aurora.." Sa han varnande.
"TTänk på vad jag säger." Han såg sedan lugn ut.
"Jag kan dessutom läsa dina tankar så inga fånerier här. Du kommer vara min tills tiden slutar slå."

Han log. "VIll du ha något gott till tabletterna?" Flinade han mjukt.


Aurora såg på honom. Kunde han verkigen läsa tankar? Hon tyckte att det lät overkligt. Men samtidigt. Han var en vampyr. Så varför skulle han inte kunna göra något sådant? "Kommer du någonsin lita på mig?" Undrade hon.

"Vatten går bra." sa hon och drog ihop sig.
"Sen vill jag ha en bok.

"Nu får du mig att tvivla mer." Han smekte hennes kind.
"Hmm svårt att säga. Jag vill säga ja men..." Han gav henne tårtan och log.
"För stunden nej... Du är ny och du är så oförutsägbar."

"Fär det finns tårta?" Log han lockande. Reste sig upp och tog fram värktabletter och fyllde upp ett glas vatten åt henne.

Hon nickade sakta. "Men kommer du någonsin låta mig göra något själv?" Undrade hon och tog emot tårtan. Den såg helt underbar ut. "Tack."Viskade hon och nickade mot tårtan.

"Får jag äta tårta?" Frågade hon och såg på honom. Tog emot tabletterna och svalde dem.
"Jag kom på att jag har mensvärk så det kanske är bra med värktabletter ändå."

Han skrattade.
"Du menar så.." Han funderade och nickade.
"Du får ju läsa själv, gå på toan själv. Sen dår du sova helt själv."
Han räknade upp alla fåniga saker och nickade.
"Så du får göra rätt mycket själv."

Han nickade. "Idag får du det eftersom jag var så dum." Viskade han mjukt. "Om du vill ha såklart." Tillade han leendes. Han gav över tabletterna och ställde fram glaset.

Aurora himlade lite med ögonen. "Woho. " Fick hon fram och försökte låta glad över det. Men såg ned på tårtan, som inte såg lika god ut längre. "Kan vi prata om något annat?" Undrade hon.