Förändrad värld Lupple & Medi

"Död?" Han skickade tillbaka tanken och skakade på huvudet. Hon kunde inte vara död?
Hur? Kom tillbaka med henne? Tror hon har bara svimmat som mest?" Han log och smekte henne.
"ingen orsak."

"Hon andas." Skickade han försäkrande tillbaka. "Jag ville bara att hon skulle få ha lite kul." Han nickade. "Ja jag kommer." skickade han innan han tog sig tillbaka med henne på bara några minuter.

Han skakade på huvudet och smekte Auroras kind.
"Du kommer få det så bra här." Viskade han.

Hon vaknade till och såg på honom. Hjärtat hade gått ner och hon såg sedan bort.
"Har aldrig klättrat förut."

Han hade tagit in henne i hennes rum och bäddat ned henne. När hon slog upp ögonen så log han svagt. "Var det lite kul?" Undrade han.

Aurora log. "Lova att döda mig sen bara." Log hon och väntade in tårtan.

"Inte det minsta." hon såg på sina händer. De hade blåsor och något sår.
"Det var läskigt." sa hon tyst.
"Varför skulle jag döda dig?" Frågade han sorgset och såg brickan bäras in.
"Du har all rätt att äta tårta..."

Han nickade sakta. "Ska jag fixa det där?" Undrade han. "Förlåt mig. Nästa gång jag vill göra något kul ska jag fråga vad du vill göra." Log han.

Aurora såg på honom. "Jag menar sen när du är klar med mig." Sa hon och såg på brickan med glada ögon.

Hon höll fram handen.
"Det är inte ditt fel. har aldrig klättrat förut." Sa hon och suckade tyst.

"Nej det tänker jag inte göra. Varför skulle jag döda dig?" Han såg på henne.
"När du inte är önskvärd som min givare kommer du få jobba kvar här. men du kommer jobba som piga."

"Jag borde ha vetat det." Viskade han. "Felet är helt och hållet mitt." Viskade han och läkte sedan hennes sår genom att slicka rent dem och sedan ge henne lite av sitt blod.

Aurora såg på honom. Stannade upp i sin rörelse. Skulle hon för alltid vara i detta hus? Såg sedan på kvinnan som gav över brickan. Givare. Fanns det gamla givare här?

Hon såg på honom och ville rycka åt sig handen men gjorde det inte.
"Jag har även ont i ryggen. Landnade nog för hårt i din famn." sa hon.

"Vad tänker du på?" frågade han.
"Du är alltid välkommen att öppna dig för mig."

Han nickade sakta. "Det är inte omöjligt." Sa han och såg på henne. "Får jag titta på ryggen?" Undrade han.

Aurora såg på honom och bet sig tvekande i läppen. "Jag bara tänker." Viskade hon försiktigt..