Spoiler: Tryck här för att visa!Nu var vi framme vid gympasalen, och Gala drog upp dörren och gick in.
’’Gala, Le, vad bra!’’ hörde jag tränaren säga.
’’Var är RC Sana?’’ frågade jag och Gala med en mun.
’’De byter om i tjejernas omklädningsrum. Även om de är Terias bästa lag… så är dem ett par gnällspikar!’’
’’Hoppas de gnäller under matchen, så vi kan ta den och skjuta mål medans de gnäller’’, sa Gala och jag kunde inte låta bli att skratta.
’’Det är nog dags att byta om nu’’, sa tränaren. ’’RC Sana är snart klara. Och vi har en expertdomare, han har dömt en VM-final!’’
’’Hoppas domaren är bra då, fast Le slipper nog inte gula kort ändå’’, retades Gala.
’’Ni vet den där Yta Sad, som sparkade mig i ryggen när vi mötte A-laget? Han har blivit sparkad, för han fick för många röda kort’’, sa jag.
’’Åh, gud vad bra, jag har alltid hatat honom’’, sa tränaren.
Nu gick vi in på planen. RC Sana såg ut som det här var ett lag som bara gick runt och så. De skulle få se!
Vi gjorde avspark och gick på. Jag dribblade (för att jag hade ingen att passa till) och hade bara en back kvar. Men när backen tog bollen blev jag sur och satte fram benet.
Det skulle säkert bli gult kort.
Domaren tog upp det gula kortet ur fickan och höll det framför mig.
Frisparken gick inget vidare, vi tog bollen direkt ändå.
Vi ledde bollinnehavet med 79 % - 11 % just nu, och RC Sana verkade mer och mer stressade.
Gala hade tagit bollen och passade till mig, och jag tog bollen och dribblade förbi en av backarna.
Jag hade nu friläge. Plötsligt kände jag en dragning i tröjan och föll.
’’STRAFF!’’ Tränaren hade ställt sig upp. Även domaren reagerade och pekade bestämt mot straffpunkten.
’’Jag tar!’’
’’Nej, jag!’’
’’Jag tycker att Le ska få välja själv.’’
Det var Gala som hade sagt det sista. Jag ville ta straffen själv och stod nu för att ta den. Jag sköt åt höger, målvakten kastade sig åt vänster men försökte att hoppa åt höger istället när han såg vilket håll jag sköt åt.
Allt slutade med att han ramlade medan bollen gick in.
´´MÅL!!!!!’’
Alla skrek och RC Sanas spelare bara föll ner och bara skrek: Nej!!
Matchen fortsatte. Precis i slutet av första halvlek så kvitterade RC Sana, men vi var helt enkelt bättre.
Men i kanske minut 60 hände något konstigt.
Jag sprang in i en spelare och domaren kom med ett gult kort och höll först upp det och sen det röda.
Det var kanske 20 stycken som satt och kollade på, och alla buade. Till och med tränaren buade, och gjorde tummen ner. Som tur var såg inte domaren att han hade tummen ner.
Jag gick av och passade på att säga:
’’Det var fan inte gult kort det där!’’
Jag kollade på från linjen, men ingen av lagen kom riktigt nära, så det blev förlängning.
’’Okej, vi kör golden goal’’, sa domaren.
’’Nej, vi kör vanlig förlängning istället’’, gnällde RC Sana.
Efter första förlängningsomgången stod det fortfarande 1-1.
I andra så var vi hårdare, Gala fick en passning och sköt den rakt i mål.
Bara fem minuter kvar, gör inte mål, gör inte mål.
Sadi Ut, som spelade i landslaget, gjorde mål, men han var redan avvinkad för offside.
En minut kvar… En som hette Try tog bollen och dribblade av alla, även målvakten. Han sköt inte, utan dribblade in i mål.
3-1! Det var inte dåligt, vi hade vunnit över Terias bästa lag!
Det ryktades om att en man hade slått vad med 100 stycken om 100 kronor var att vi skulle vinna, han är väl typ miljonär nu.
RC Sana såg ut som de just hade förlorat en match med 7-0 mot ett lag i lägsta divisionen.
Efter segern exploderade hela Teria. Matchen gjorde så RC Sana fick tre minuspoäng i ligan och plötsligt låg tvåa.
Folk ville att vi skulle starta i Elitligan och börja spela mot A-lag.
Tränaren skickade hem en blankett till alla föräldrar om de godkände det eller inte.
Alla föräldrar godkände, och beskedet kom. Vi skulle spela i Elitligan nästa säsong, som började om en vecka.
RC Sana vann den här säsongen också, men det är bara några dagar kvar tills nästa börjar och då tänker vi vinna!
Men jag hörde mamma och pappa prata sent på kvällen, och det var något riktigt spännande.
’’Regeringen döljer något, vi har sett på en utländsk karta att det finns ett fjärde område, de håller på med något skumt där.
’’Jo, men vi kan inte låta någon utforska det som inte är utbildad för sånt här!’’
’’Le kommer vilja utforska det, och jag tycker att han är mogen nog att få bestämma om han vill åka dit eller inte!’’
’’Okej då, men vi frågar honom, och varnar för att det kan bli farligt.’’
’’Visst’’
Så, det fanns ett fjärde område. Regeringen försökte dölja något, det hade jag märkt länge.
Men de måste hålla på med något skumt där, som miljögifter eller något.Jag skulle fundera på om jag ville utforska område 4. Men jag skulle i alla fall vänta tills mitt i säsongen.
28 jul, 2014 17:54
Borttagen
1. Varför skriver ni? Är det en hobby som ni har enbart för er egen skull, eller siktar ni högre och vill bli publicerade författare en dag?
Jag skriver för att det är kul och det är en hobby för min egen skull men jag gillar att låta andra läsa vad jag skriver. Jag vill gärna bli en författare en dag.
2. Om ni delar in era projekt i kapitel, ungefär hur långa är kapitlen ungefär? (Nästan lättast att ange i ord, symboler eller antal sidor.)
Jag skriver olika men om det är ett kapitel blir det två A4 papper ungefär.
3. Inom vilken genre brukar ni oftast skriva? Och om ni har något skrivprojekt på gång nu - vad handlar det om?
oftast spännande fantasy. Jag håller på med mina ffs och en Novell. Det handlar om en tjej med krafter (Novellen)
4. Hur håller ni upp motivationen? Råkar ni ofta ut för s.k "artblocks" då ni inte har någon inspiration?
Ja, ibland men då läser jag en bok.
28 jul, 2014 18:53
Borttagen
Är det någon här som skriver manus? Skulle uppskatta om ni kunde skicka en uggla och svara på några frågor då.
Åååhhh idag tänkte jag att jag antagligen kunde hetsläsa ut en dålig bok jag läser så att jag blir klar med skiten, eller skriva, och jag valde att skriva. Har jag hunnit skriva? Nej. Har jag läst ut skitboken? Nej. Så nu måste jag läsa den imorgon med och inget blev skrivet nu är jag fan sne.
28 jul, 2014 21:33
Borttagen
Om ni kunde återge en låt/ett musikstycke som skulle få agera soundtrack till den händelse ni skriver om precis just nu, vad för musik skulle det vara?
Just nu skulle jag själv välja "All is full of love" med underbara Björk.
Det stormar, och kaptenen, som tappat livslusten, har fallit överbord och Levithan hoppar desperat i efter utan att ens tveka, trots att han är livrädd för vad som kan finnas där nere. Åskan och det våldsamma havet är öronbedövande, och de driver allt längre ifrån linjeskeppet Merveilles.
När du nämnde musik passande till storys fick jag av någon anledning för mig att Loke Nybergs Hej hå och en flaska med rom skulle passa utmärkt till din story. Iaf det lilla jag vet om den.
Det jag skriver just nu är egentligen en scen där min huvudperson har blivit bortförd (igen) av bad guys och måste försöka bryta sig ur rummet hon är fången i. Där springer dock på sitt ex och de borde egentligen sätta sig ner och ha ett långt och seriöst samtal om sitt förhållande och reda ut sina problem, men det har de förstås inte tid med, utan istället slutade det såhär:
Spoiler: Tryck här för att visa!- Och vad exakt ska du, i all din gudomlighet, göra för att ta oss härifrån?
- Det vet jag inte än.
- Då vet jag inte hur stor nytta jag kommer ha av dig.
Plötsligt låg Freja på golvet igen, med Loke över sig: hennes armar fasthållna mot golvet, hans ansikte bara några centimeter ifrån hennes, hans ögon brinnande av ilska. Hon log, överlägset, nöjd över att äntligen ha provocerat honom tills han inte längre kunde kontrollera sig själv. Hela hans kropp darrade, och hon älskade det.
- Jag vet aldrig när jag går för långt, sa hon. Men jag blir alltid så glad när jag gör det.
- Vad exakt vill du ha av mig? morrade han.
Svaret kom så fort att det förvånade till och med henne själv:
- Allt.
Och Lokes svar kom lika snabbt som hennes begäran.
- As you wish.
Freja kysste honom, kysste honom till han släppte taget om henne, kysste honom tills hon plötsligt var ovanpå honom, kysste honom tills hon var på väg att förlora kontrollen själv: då slutade hon och satte sig upp. Loke låg kvar på golvet, flämtandes, och blicken han gav henne fick henne för en sekund att överväga att inte sluta, inte riktigt än.
- Vi måste ut härifrån, sa hon.
- Jag jobbar på det.
- Jag märker det.
Och med tanke på allt som hänt innan blir det mest logiska soundtracket förstås ...
Ellociraptor Riktigt intressant det du skriver, kan jag lova!!
---------------------
Jag har tänkt på tre karaktärerna ett tag, men inte skrivit något förrän nu, då jag börjar mitt i ett jag-vet-inte-vad för att visa ett möte
Spoiler: Tryck här för att visa!Jag slutar pladdra och tittar på Evanna. Hon stirrar på något bakom mig, snett ovanför min axel. -- "Vad är det?", frågar jag dumt. En rörelse syns i ögonvrån och jag ställer mig upp med ett knakande. Ur väggen - alltså genom väggen med det mystiska råtthålet bakom världens vanligaste bokhylla som vi just har tagit bort - kliver ett par mörkgröna byxor och en lika fladdrande, brunbeige skjorta. De ser ut att vara tagna ur en cirkus, från mannen som brukar uppträda med sina vita hästar, ni vet. -- Kläderna går förstås inte av sig själva. Innanför skjortans knytband i urringningen skymtar ett par ljusa nyckelben, och ovanför den ser jag en smal hals. Den omges av hårtestar - mjuka och flygande som vindbyarnas hav - och ett par lustiga öron. Öronens former liknar snurror, eller kringlor utan det kornigt sockret. De glimmar av färgstarka pärlsmycken som passar ihop med den särskilda klädstilen, och tillhör utan tvekan en alv. Alv ... först nu lägger jag märke till hans ansikte. Jag vet inte varför min blick vandrade så länge innan dess. I vanliga fall är människans ansiksuttryck det jag noterar allra först. Men den här varelsen är ju ingen människa. Jag ser att hans bara, ringprydda fötter är verklighet innan jag tittar upp, och tur är väl det. -- Han har de vackraste ögon jag har sett. Inte gröna, inte blå. Inte grå, svart eller brun. Inte heller en blandning av de fem. Jag tror att de är orangea. Varken som på en läskig varulv eller starkt stickande morot, utan snarare orange som i lila. Finns det orange i lila? I hans ögon finns det i alla fall. Och de är de vackraste jag har sett. -- "Väl mött", säger han med samma tonfall som man säger hej. "Jag heter Ismael."
Ismael, minns du Ismael.
Ismaels läppar formas efter orden som skjuts iväg från hans tunga. Nästippen vippar lite fram och tillbaka när han pratar. Nästan omärkligt, men jag märker det. Ögonen möter artigt min blick. -- "Hej. Theodore. Men du kan kalla mig Theo", sluddrar jag fram. "Förlåt. Kalla mig Theo. Jag heter Theo." I mina öron stiger ett brus av förlägenhet. Förhoppningsvis smiter lite av bokhyllans blekhet över min axel till ansiktet. Den främmande killen ler fortfarande artigt och sträcker fram knytnäven utan ett ord. Han är minst huvudet längre än jag och ser ut att vara tio år klokare. På hans fingrar lyser trasiga ärr. Jag känner dem mot mina knogar när vi möter varandra. Raspiga. Ska mitt liv plötsligt bli intressant eller drömmer jag?
Fjalar Åh tack! Fast egentligen ljög jag, för den där scenen jobbade jag med i söndags. Dagens scen är lite senare, när Loke kommit fram till att han kan rädda dem genom att förvandla Freja till en nöt och hon inte alls är särskilt taggad på den idén, men det var mycket svårare att hitta soundtrack till.
Jag gillade det du skrev också! Reagerade bara på "Ur väggen kliver ett par mörkgröna byxor och en lika fladdrande, brunbeige skjorta" - lika fladdrande som vad?
Knytband låter inte helt rätt men jag kommer inte på vad korrekt ord är...
Skrivet av Ellociraptor: Fjalar Åh tack! Fast egentligen ljög jag, för den där scenen jobbade jag med i söndags. Dagens scen är lite senare, när Loke kommit fram till att han kan rädda dem genom att förvandla Freja till en nöt och hon inte alls är särskilt taggad på den idén, men det var mycket svårare att hitta soundtrack till.
Jag gillade det du skrev också! Reagerade bara på "Ur väggen kliver ett par mörkgröna byxor och en lika fladdrande, brunbeige skjorta" - lika fladdrande som vad?
Knytband låter inte helt rätt men jag kommer inte på vad korrekt ord är...
Haha åh, söndag var ju nyss, så det gör inget.
Tack!
Det kanske är otillräckligt formulerat ... Lika fladdrande som byxorna. :-P
Och knytband får jag fixa till
29 jul, 2014 22:07
Borttagen
Spoiler: Tryck här för att visa!Jag ser på honom, han som nyss svek mig så hårt att det gör ont i hjärtat. Jag minns hur han sprang mot mig – och sa att det var över. Tårarna börjar sakta strila nerför mina kinder. Han står där med Malin, min ex-vän jag aldrig vill se mer. Hon som svek mig inför min förälskelse. Och hon visste. Hon visste hela tiden vad jag hade för känslor hos Kevin.
– Ditt usla kräk! skriker jag år Malin. Din vidriga svikare! Och du med, Kevin! Ni båda svek mig!
Men tårarna sprutande springer jag därifrån. Jag vill bara gå och dö, bara känna hur världen försvinner.
Malin kommer efter mig. Såklart, hon ser mig ju fortfarande som en vän. Men jag ser inte henne som en vän.
– Sigrid! Sigrid, vänta! hör jag Malin skrika, men jag stannar inte. Hon får säga vad hon vill, men jag kommer aldrig någonsin att stanna.
Skolklockan ringer in. Men jag bryr mig inte. Malin verkar inte göra det heller. Hon är inte en person som ger sig. Men jag är envisare. Jag vänder mig om. Mitt vitblonda, långa hår slänger och piskar mig i ansiktet, men jag bryr mig inte. Jag vänder mig mot Malin och skriker:
– Du är inte värd honom! Du är inte värd den värld jag önskade, som du tog ifrån mig!
– Men Sigrid, jag menade ju inte att såra dig! säger Malin sårat.
Visst, lätt för henne att säga. Hon blev inte sviken. Hon fick inte sitt hjärta krossat av sin bästa vän.
– Gå in nu! Jag vill aldrig se dig mer! Tårarna sprutar nerför mitt bleka ansikte.
Malin verkar förstå. Hon ger mig en sista nick, och springer bort mot Kevin. Killen som egentligen borde bli min. Men han valde henne. Det bränner bakom ögonlocken när jag tänker på honom. Vi hade suttit där på pizzerian, jag hade bestämt mig för att fråga om han ville bli ihop med mig då han viskade till mig. Han viskade de där hemska orden jag aldrig kommer att glömma.
– Kan du bevara en hemlighet? Jag är kär i Malin.
Mitt hjärta hade hoppat upp i bröstkorgen och bankat så hårt att det värkte. Och det gör det än. Jag kommer aldrig någonsin att vara lycklig igen. Nej, aldrig kommer jag känna den där pirrande känslan som man känner när man är kär igen.
Jag bryr mig inte om att jag skolkar. Även om jag sätter stor vikt på mitt skolarbete så är det här viktigare för mig. Jag måste få känna friheten, hur det är att vara fri från alla elaka människor här i världen.
Människor är inget att ha förresten. De är bara irriterande och kan svika en för lätt. Jag hörde en gång ett ordspråk som sade ”Du är inte rädd för kärlek, du är rädd för att bli sviken.” Då hade jag tyckt att det var genialt, nu är det annorlunda. Visst känns den här känslan av att vara sviken hemsk och svårsmält, men kärlek är ju bara onödigt! Om den ändå tar slut någon gång, varför då ens bli kär?
Jag viker av mot Storgatan, ner mot centrum. Stockholm är verkligen vackert såhär på eftermiddagen. Men just nu hinner jag inte tänka på sådant, jag vill bara fly. Fly från världen.
Jag sätter mig ner på en bänk, och stirrar ner i den stora fontänen. Det är en sådan där önskefontän där man kan kasta i ett mynt och önska sig något. Jag har aldrig trott på sådant där, men nu känns det annorlunda. Jag är beredd att offra allt för att få någon vid min sida.
Jag önskar att jag kunde få någon som älskar mig, tänker jag, och hur knäppt det än låter så släpper jag enkronan ner i det kristallklara vattnet.
Jag vet att det inte fungerar. Jag sätter mig ner på bänken igen, och studerar tanterna som står en bit bort, bara för att ha något annat att tänka på.
Jag kan aldrig ana vad som ska hända mig om fem minuter.
Det här är början på en kärleksbok jag håller på med. Vad tycker ni? Är det värt att fortsätta med? Har ni några tips? Säg vad ni tycker och kom med så många råd som möjligt (kärlek är något jag inte är bra på)!
Mugglarportalen