Förändrad värld Lupple & Medi

"Men gården är så öppen. om jag står mitt på gården kan du se mig." hon reste sig och tog hans hand.
"okej" Sa hon och nickade.


"Men jag kan inte bita dig i näsan." han log.
"Och tån kanske gör ont så vart jag vill är att ta i." Skrattade han.
"Sen har vi lillfingret är kanske för benigt för min smak."

Han log mjukt och började leda henne bortåt.


Hon skrattade mjukt. Kände sig mer avslappnad. Han var så skojig. "Okej okej. Jag fattar." Viskade hon leendes.

Honn såg över axeln och såg sedan på honom.
"Vart ska vi?" Frågade hon tyst.


"Så du förstår varför du inte kan säga vart som helst. Då är man lite tokig." han smekte hennes kind.
"Så handleden är bra..."

"Du ska få se." Log han. "Men vi tar en omväg. Den vanliga vägen är allt för farlig för dig." Log han.

Aurora fnissade." Ja jag fattar." Flinade hon. Hon vek upp sin högra ärm på tröjan och erbjöd honom sin handled.

"Hon tog ett fastare tag om hans hand och såg på honom.
"Men vart ska vi? Vi går ju till grinden igen..." Sa hon tyst.

Han tog hennes hand och kysste den innan han lät sina tänder glida genom huden och drack sedan.
"Du är så söt." mumlade han och läkte henne.
"tack."

Han log roat. "Du får se." Sa han och smekte hennes kind lugnande. Slog in koden blixtsnabbt när de var framme så hon inte skulle kunna uppfatta den ens om hon försökte. Ledde ut henne och drog med henne in i skogen.

Hon kände tänderna glida igenom huden och bet sig hårt på insidan av kinden för att inte göra något ljud ifrån sig. Det gjorde inte ont. Det var chockerande. "Så lite så." Viskade hon efteråt och tvingade fram ett leende.

Hon såg på honom och såg sedan bort. Hon skulle aldrig ens våga rymma. Inte nu.
När de kommit över på fastlandet började han dra med henne i skogen.
"Nej vart ska vi?"

Han såg på henne och lade huvudet på sned.
"Aurora är det något som är fel?" Sa han lugnt.
"Jag hör ditt hjärta slå hårt."

"Lugna dig. "Flinade han. "Du kommer älska det." Sa han roat. Skopade upp henne i famnen. Och började springa. När de närmade sig en klippavsats så log han och stannade upp. "Vågar du klättra själv?" Frågade han.

Aurora skakade mjukt på huvuudet. "Nej nej. "Lovade hon leendes.

Hon pep till och pressade sig mot hans kropp. När de kommit till klipavsatsen skakade hon på huvudet.
"Nej det gör jag inte. Vi ska inte ner dit!" sa hon och såg på honom.
"Snälla inte ner."

"Aurora..." Sa han lugnt.
"Du behöver inte ljuga för mig. Om du tycker det gör ont så säg eller om det är något annat. Blir inte arg. Kommer bara fixa det då."

"Du kommer älska det när du är där." Flinade han. "Det är coolt." Viskade han leendes. "Kom igen, Försök" Uppmuntrade han mjukt.

Hon log. "Jag vet. Det var inget mer än att jag blev chockad. "Försäkrade hoin ömt.