Förändrad värld Lupple & Medi

Hon nickade och höll i hans arm.
"Ja tack." Sa hon och såg upp i hans ansikte.
"Kan du bära mig? Är rädd att trampa snett."

"Och vad får jag då?" Frågade han och sträckte sig efter en stol och flyttade den.
"En smula att äta?"

Han log mot henne. "Jag bär dig." Sa han leendes och skopade upp henne i famnen och hoppade tillbaka från klippan så de var i säkerhet innaför stängslet. Han började långsamt gå. "Vad är du rädd för?" Undrade han medan han gick.

Aurora log mot honom. "Du behöver inte fråga om det." Viskade hon. Samlade sig lite. "Bästa stället att bita på?" Undrade hon.

"Att trampa snett och falla i vattnet..." Sa hon och greppade tag om hans tröja. Såg skrämd ut.
"Att falla ner och dö av fallet." Hon skakade på huvudet.

Han förflyttade sig sakta till henne med ett leende.
"Jag vill fråga först. Du har haft det svårt så det är inte roligt att bli biten." han funderade.
"Jag gilar hela dig. Men kanske över bröstet?" han smekte det ena bröstet.

Han skrattade lite. "Oroa dig inte." Log han och började att gå mot en vacker dunge en lång bit bort på gården. Den var färglad och full av hummande insekter. "Detta är en väldigt fridfull plats." Förkarade han och gick in och satte ned henne på ett bar vackra utemöbler som stod mitt i dungen. Satte sig själv ned på en annan.

Hon log svagt, hade inte något att svara på just det. "Vet du om det?" Undrade hon efter en stund. Kände sedan hans kalla hand över bröstet och ryste i hela kroppen. Det var lite obehagligt. Men samtidigt tryggt, konstigt nog. Hon studerade honom noga. Använde han någon kraft? "Okej." Viskade hon sedan och försökte att lugna sina snabba hjärtslag.

"Man vet aldrig." Sa hon och klamrade sig fast. De hade kommit in på ön igen och hon såg dungen. Hade hon inte märkt den tidigare? Försiktigt såg hon sig om och såg sedan på honom.
"Väldigt fridfull..." Sa hon tyst.

"Ja det vet jag. men älskade Aurora oroa dig inte. Det är för ditt bästa jag vet detta. Om du är oroad över det så gör det inte." Han smekte hennes kind.
"Du blev dåligt behandlad har inget med mig att göra."

"Här är det bra att samla tankarna." Log han. Funderade på nästa ställe. Han kunde kanske ta henne till en grotta.

"Vet du precis allting om mig?" Undrade hon.

"Får jag vara här ute när jag vill?" Frågade hon och smekte bänken med sin hand.
"Inte i storm eller snöoväder hoppas jag."

Han log mjukt.
"Inte allt men jag vet att du har mens. Du sa det igår." Han smekte hennes kind.
"Jag vet att du gillar sötsaker och te. Sen gillar du mjuka saker och ogillar läkaren."

Han såg sig omkring. Hon kunde inte direkt rymma härifrån. "Såklart du får. Men berätta först för mig eller min bror. Eller någon i personalen. Så att du inte går vilse." Flinade han. "Det är mycket stort här." Log han.

Hon skrattade mjukt. "Som om jag skulle behöva berätta det." Viskade hon leendes.

Hon såg på honom och lade hucvudet på sned.
"Men så stort är det inte. Det är en liten dunge." hon pekade på huset.
"Jag ser huset klart och tydligt ." Hon log svagt.
"Förlåt."

Han smekte henne.
"Men jag vill bita din hand. Inte bröstet det är för tidigt." Sa han och log.
"När du är mer bekväm med mig så gör jag det."

Han såg på henne med en road blick. "Jag menar hela gården." Log han och närmade sig henne. "Nästa ställe?" Undrade hon och höll fram handen mot henne.

Aurora såg på honom, lite fundersam. Brydde han sig verkligen? Det verkade som det men samtidigt vågade hon inte tro. "Bit vart du vill."Viskade hon.