In the dark PRS Vidomina & Medi

Hon log innan ho tänkte efter.
"Det är andra vampyrer som behöver råd. Jag komme bara hjälpa dem vad de än behöver." Hon log och lutade sig mot Rions axel.
"Så det är ingen fara."

Rion nickade och såg ner på Alice. Han såg mot Adela sedan. "Det är bäst vi går innan det blir för sent." Adela nickade och ursäktade sig från rådet för att följa med Rion och Alice. Rion reste sig och erbjöd Alice sin arm. "Den här vägen då." Han hjälpte henne upp på fötter och gick sedan med de ut från matsalen för att komma ut i hallen där de svängde av till baksidan för att kunna gå ut i trädgården. Rion tryckte ner handtaget och öppnade åt de för att låta Alice och Adela passera förbi honom. "Det ser ut som att det har regnat.", mumlade Adela som verkade osäker ifall det fortfarande regnade. Men när hon kom ut i det våta gräset upptäckte hon att det inte gjorde det längre.

Alice drog handen genom håret och gick vid Rions sida och klev ut.
"Åh lite regn har ingen dött av." Hon slog sig ner på en stenbänk och slöt ögonen.
"Det är så svalt och skönt." Viskade hon och öppnade sedan ögonen.
"Hur ska vi göra med Ivan egentligen?"

"Du har rätt.", sa Adela och gick efter de för att sätta sig på andra sidan om Rion. Rion blickade ut över trädgården. Blommorna, buskarna, träden. Det var en vacker syn. Kanske till och med magisk som mannen från rådet sagt. Han vaknade upp ur sina tankar när han hörde Alices fråga och såg mot hennes håll. Instinktivt greppade han hennes hand i sin. "Alice.. Jag vet inte om det är läge nu." Rion kände inte för att ta upp samtalsämnet igen, men då tog Adela till orda. "Ivan ska inte få sin vilja igenom, ers höghet. Låt honom svälta, distansera dig från honom." Adela såg mot Alice. "Du kanske inte ska tala till honom direkt längre. Låt mig eller någon annan göra det." Adela hade ju sett Alices reaktion när hon senast talade till Ivan.

Vad Adela sa lät det smartaste att göra.Hon nickade och lutade sig tillbaka och slöt ögonenn..
"Men kan jag ändå få te som lugnar nerverna? Ditt te är det bästa jag har smakat." Hon log mot henne och såg sedan mot Rion.

"Jag ordnar det till dig.", sa hon som svar på Alices önskan.
Rion verkade dock bekymrad och såg osäkert på Alice. "Om inte Ivan ser dig, eller talar direkt till dig kan han tro att du inte litar på honom alls. Tänk på vilka signaler du skickar."
Adela skakade trött på huvudet. "Nej, Rion. Det kommer inte vara så."
"Hur vet du det?", frågade Rion. "För jag känner honom.", sa hon med en suck. Rion kände sig förvirrad. Jo, han hade ju sett hon Ivan talat till Adela. Det var tydligt att det hade ett förflutet. "Jag vet att han är din skapare, Rion. Men till en början, det är bäst att vi distanserar oss från Ivan."
Rion ville fråga hur hon kände honom, men det kvittade. Det angick inte honom. Inte nu iallafall. "Prästinnan ska få veta allt det som sägs i samtal med honom. Ingen blir utanför, Rion.", tillade hon då och Rion nickade då. Det förslaget kunde han acceptera.
"Vi borde gå in nu, det dröjer inte länge innan det ljusnar."

Hon satt under tystnad och lyssnade. Lät den kalla attluften svepa om hene innan hon reste sig.
"Ja låt oss gå in." Hon borstade av klänningen men hon hade blivit blöt när hon hade suttit.
"Det ska bli skönt med sömn." Viskade ho tyst.

Adela nickade och reste sig. "Ja, det blir det." Hon höjde en hand för att kväva en gäspning och följde efter de in i byggnaden igen. "Jag ordnar med te till dig, ers höghet." Adela gick före till Alices rum. Det var tydligt att hon verkade skynda sig. Rion trodde att det berodde på att hon var trött. "När börjar mötena med vampyrerna imorgon?", frågade Rion som verkade bekymrad över om det var tidigt på kvällen eller senare. Han hade själv känt av att han behövde sömnen, men först och främst tänkte han på Alice. Hon behövde det med.

Hon gick in och gick vid Rions sida och lade huvudet på sned.
"Vid ungefär tio rycket. Jag tror att jag ska ha fem eller sex möten i morgon." Hon gäspade stort innan hon slöt ögonen.
"Det kommer bli tungt jag vet."

Rion nickade och gick efter. Han upptäckte Adela inne i Alices kammare. Hon stod över samma byrå som tidigare då hon hjälpt Alice med teet och krossade örterna mellan sina fingrar, på samma sätt, för att sedan hälla på det heta vattnet. "Sådär.", mumlade hon och vände sig mot Alice och Rion. Hon verkade piggare, eller iallafall försökte. Rion tyckte sig se ett nytt liv i hennes blick och hennes leende. Han gick fram till fönstret för att se ut över deras gård och endast syna taken på husen nedanför de. Han funderade på ett ögonblick att Alice skulle ge sig ut i staden, hon hade inte lämnat slottet sedan hon kom dit.
"Det kommer att gå bra. Leo kommer också att vara med då."
Han knäppte händerna bakom sin rygg och såg över axeln åt Adela och Alices håll.