Förändrad värld Lupple & Medi

"Vi kan se det här en stund till." Hon såg på honom och såg sedan ner. Det var verkligen brant ner och hon drog sig tillbaka och svalde.
"Så brant." Viskade hon.


Han flyttade bordet och flyttade soffgruppen till fönstret det med. Han frågade inte och han såg på henne.
"Det är klart ni får." Sa han och log. Han skulle sätta in en kamera. En väldigt minimmal kamera.

Han nickade. "Väldigt och vattnet är mycket strömt." Sa han och höll ett grepp om hennes midja.


Hon log. "Åh vad roligt." Sa hon och såg sig omkring. Rummet kändes mycket bättre nu. "Tack. "Log hon angående hur han ändrat rummet.

Hans grepp kändes beskyddande och hon lutade sig mot honom. Hon skulle inte våga ta sig från honom den här vägen.
"Kan du berätta när det här var en fyr?" Frågade hon.

"Varför ha ett fikabord om man inte får fika?" Sa han och smekte hennes kind.
"Då är man ju knäpp. Om man inte fikar..."

Han funderade lite. "Längesen. Fyrar har ju funnits jättelänge. Men denna var aktiv runt 1700-talet och framåt. Så typ 300 års-sen." Log han.

Hon log glatt." Kommer vi få fika ensamma eller ska ni vara med?" Undrade hon nyfiket.

"Men mer spcifika saker." hon såg på honom.
"Vad hette fyrvaktaren? Var han ensam eller var han gift? Spökar det här? Sådana saker."

Han log medan han drog handen genom hennes hår.
"Såklart ensamma. Det är ju en tjejsak. Så ska vi sitta här så måste ni prata om fotboll, golv och ekonomi." Retades han.

Rafael log mjukt mot henne. "Åh du vill bli skrämd." Flinade han retsamt. "Det var en ensam man, som hade tjänstgjort i krig. Han var skadad och blev omflyttad hit. För någon måste ju vakta fyren. Vintrarna var hårda. " Sa han. "Han skulle nog kunna spöka, han var envis som få." Log han. "Han hette Alrik. " Sa han lugnt.

Hon lipade mot honom. "Usch så tråkigt." Skrattade hon.

Hon drog sig mot honom och knep ihop ögonen.
"Gillar bli skrämd men inte mörker." Sa hon och blickade upp på honom.
"Alrik vad är det för namn? Franskt?"


"Vet. Vi är supeprtråkiga." han log och tog henne i famnen.
"Ska ni prata om smink då?" Han smekte henne över kinden.
"Eller hur snygg jag är?"

"Det är bra att veta. "Log han och mötte hennes blick. "Nordiskt, och gammalt." Tror jag. " La han roat till.

Hon fnissade lite. "Inte smink." Log hon och skakade roat på huvudet. "Smickra inte dig själv." Flinade hon skämtsamt.

Rhiannon såg upp i hans ansikte och såg sedan bort.
"Så vi är i norden." Sa hon och nickade.


"Jag frågade så det är inte att smickra sig själv." Sa han och smekte hennes ansikte.
"Ska jag hämta något gott? Kanske muffins och te?"

Det var de verkligen inte men det fick ju hon tro om hon ville. Han log. "ska vi ta nästa ställe?" Undrade han.

Hon log stort. "ja tack, låter gott."sa hon.