Ni som skriver..

Jag har en karaktär som är sjukt rolig att skriva, men som jag helst inte hade velat träffa på. Han är smått galen. Jag blir inspirerad utav den här låten när jag skriver om honom:

Nu när ni pratar om att döda era karaktärer och hur ni känner inför det (jag får själv en klump i halsen av att bara tänka på det) måste jag fråga er hur ni känner inför att göra de riktigt illa istället för att döda dem?? Jag tänker både på ett själsligt och ett kroppsligt plan. Och nu när jag ändå frågar kan jag ju tillägga frågan: vad är det värsta ni har utsatt en karaktär för (förutom att döda hen)??

Emmsaan: Det värsta jag har gjort är antagligen när jag gjorde en av mina kvinnliga karaktärer (som redan blivit smått traumatiserad utav att se sin mor dö i barnsäng tillsammans med sin dödfödde lillebror) gravid och sedan lät hennes barn födas i femte månaden utan en chans för överlevnad.

Det värsta jag har gjort mot en karaktär är att låta henne bli misshandlad av sin pappa. Det var jättesvårt att skriva de scenerna, för jag tyckte så synd om henne och hade lust att skriva om allt för att få henne att må bättre, hah...

Emmsaan: Jag har planerat att mörda vissa av mina karaktärer, men jag har aldrig faktiskt gjort det. Inte någonsin. Jag har inte ens mördat en oviktig bakgrundskaraktär eller en elaking, nope, så hopplös är jag… Likaså är det med traumatiska händelser. Jag har planerat dem, men aldrig faktiskt kommit till att skriva dem. Jag klarar uppenbarligen inte av att skada mina älsklingar - så mycket av en misslyckad författare är jag... -___-‘

Jag låter en av mina favoritkaraktärer tappa viljan att leva. Han faller överbord under en storm och bryr sig inte om att kämpa för sin överlevnad.
Däremot så räddas han av den enda personen som kan ge honom tillbaka viljan.

En av mina karaktärer skickades tillbaka till vikingatiden i typ fyra-fem månader utan möjlighet att ta sig hem och utan att veta om någon skulle komma och rädda henne. Senare har jag strött salt i såren genom att låta snubben som gjorde det påpeka att om hennes kompisar inte insisterat på att rädda henne hade han hämtat tillbaka henne efter typ en vecka.

Rätt lamt, men eh, jag orkar inte tortera mina karaktärer. Jag gjorde det lite i mitt första utkast, men jag tror jag redigerar bort det mesta av det. (Fast okej, samma karaktär blev ganska misshandlad senare i berättelsen också, så jag kanske är lite väl elak mot henne)

Emmsaan: Det värsta jag har gjort mot en karaktär var nog att jag dödade hennes bästa vän, den enda vän hon någonsin haft, och sedan direkt efter det skickade henne att slåss mot någon superelak och asmäktig person då hon var väldigt känslomässigt skadad. Undertiden hon slåss med den här personen så får hon en massa plågsamma småsår som sedan blir större sår... Personen hon slogs mot torterade henne alltså till döds...
Fast där var ju iofs att döda karaktären inräknad, så den kanske inte riktigt gälls :3

Annars var det nog när jag lät min huvudperson i en annan berättelse se på när hans pojkvän hängdes. Det var hans lillasysters fel att pojkvännen hängdes, till råga på allt, och direkt efter avrättningen var han tvungen att segla iväg för att själv inte bli dödad c:

Jag antar att jag brukar vara ganska ond mot mina karaktärer, även om jag alltid känner mig lika elak och hemsk efteråt ;-; Också beskriver jag ju detaljer och sådant noga också vilket gör det hela värre .-. Jag skrev liksom till och med en fanfiction till min bästa vän där hon blir ihop med Natsu från Fairy Tail (hennes största anime crush) och sedan dödar jag båda, plågsamt. Jag är en mycket ond människa (även om jag oftast försöker vara snäll mot karaktärerna >-< Och jag lyckas ofta också, men när något väl ska hända blir det ofta lite för plågsamt .-.)

Just nu låter jag min huvudkaraktär bli hjärntvättad av the big bad guy...

Är det dåligt att jag tycker det är hur kul som helst?

Emmsaaan: Det värsta jag utsatt en karaktär för var tortyr. Vatten tortyr, nålar, brännmärkningar, skär sår. Blivit brutalt misshandlad. sett på när man dödat den enda personen hon räknat till sin familj.

Secchan: Det är inte alls dåligt att tycka att det är kul att skriva när folk gör illa sig med mera.

Jag tycker det är skitkul att plåga mina karaktärer