In the dark PRS Vidomina & Medi

Mira såg hur tankarna plågade Leo och lade armen om honom, drog honom närmade sig och strök honom med sin lediga hand.
"Älskade såja." Viskade hon tyst i hans öra.
Hon såg upp på Alice och log vänligt.
"Jag har tackat ja. Så jag ska ata mig dit med hjälp av klockan. Det kommer bli lite svårt men jag kommer få hjälp." Hon såg mot Rion.
"Rion kommer att följa med tror jag?"

Rion iakttog Leo. Han oroade sig en aning för honom. De hade inte hunnit tala med varandra privat. Han försökte tänka ut när det passade. Kanske han skulle ta han åt sidan?
Men så hörde han Alice ställa honom en fråga och han vaknade upp ur sina tankar för att se på henne. "Hm?" Fest. Prins Eric. Följa med. Rion nickade. "Jag tycker att det låter trevligt, men borde vi inte alla följa med? Leo och Mira skulle också trivas att vara där. Vi alla kunde behöva lite tid för att roa oss." Han log vänligt mot Alice.

"Det låter som en underbar ide." Alice såg på dem och nickade.
"Jag får helt enkelt säga jag tar med mig gäster. Eric kommer att förstå." Hon log och lutade sig mot Rions kropp.
"Leo hur är det?"

Rion nickade. "Ja, det är jag säker på. Vi alla var med och hjälpte Eric med krisen. Jag är säker på att han uppskattar allas närvaro."
Leo svalde. När Alice sedan frågade vad det var som pågick skakade han på huvudet. Han pressade fram ett leende och kramade om Miras hand igen. "Nej, Alice, det är bra. Jag är.. jag är bara lite trött.", sa han och såg mot Mira. "Vad är det för något du har tagit med dig?" Han nickade mot brickan och hoppades på att Alice inte skulle fråga mer. Han förstod att hon oroade sig, det var hennes natur, men han ville inte bekymra henne ännu mer än vad hon redan var.
"Jag tror att Leo är hungrig efter blod också.", sa Rion och Leo nickade tacksamt mot sin bror. Det var skönt att han slapp förklara sig.

"Det är varm choklad till prästinnan och blod till oss andra." Mira log mjukt.
"Leo hann inte dricka förut så han kanske behöver återfå sin styrka." Hon nickade och gav honom en av kopparna.
"Här min älskade."

Leo tog emot koppen och smakade litet av det. Bara av smaken och doften kände han en ny energi. Han tog några klunkar till av det innan han satte ner koppen på bordet igen. "Tack Mira. Det var precis vad jag behövde." Han log mot henne och kramade hennes hand i tacksamhet.
Rion sträckte sig efter sin och Alices koppar och räckte över den ena till Alice och behöll den andra själv. "Tack, Mira. Så snällt av dig."
Han höjde koppen mot sin mun för att smaka på innehållet. Det var svalkande gott. Rion hade inte insett hur törstig han var. Han visste att han hade lättare, än Leo, att se efter sin törst, men smaken och doften påminde honom om hur törstig han faktiskt var. Han tog en klunk och svalde. Det var ljuvligt. Han sänkte koppen, men behöll den i sitt grepp. "Alice, jag vet att du känner mycket ilska över Ivan, att du känner dig sårad. Han har ingen rätt att tala till dig på det sätt han gjorde. Men, jag måste fråga, skulle du döda honom om du fick chansen?", sa Rion som inte längre kunde hålla sig från samtalsämnet. Efter Ivans förhör var alla omskakade, men de behövde tala om det för att kunna gå vidare.
Leo flämtade till av Rions ord. Han var inte beredd på att just han skulle fråga. Spänt såg han på Alice i väntan på hennes svar.

Mira log och pekade på karaffen.
"Det finns mer att ta. Så drick tills törsten släcks." Hon hajade till. Vad skulle hon säga?.
Alice hade tagit koppen och drack men hon satte chokladen i vrångstrupen och började att hosta. Döda Ivan?
Hon ställde ner koppen och hostade upp innan hon utade sig tillbaka.
"Jag skulle inte säga att jag är arg. Jag är mer rädd för vad han kan göra mot mitt rike och mig själv. Men för att svara på din fråga så vet jag inte." Hon såg på Rion och tog hans hand.
"Jag kan inte låta någon dö ovavsett hur illa de har varit."

Leo svalde och lyssnade intensivt på Alices ord. "Ditt rike och dig själv- tänker du bara på dig själv?", sa Leo och han greppade ett hårdare tag om koppen i sitt grepp för att sedan sätta ner det på bordet igen. "Jag och Rion då? Tänkte du någonsin på att Ivan är vår skapare? Att du tagit ifrån oss vår chans att bygga upp vår relation med honom igen?" Leo ställde sig upp. "Du vet, Alice, du vet att vi inte har haft en bra relation till vår skapare, du vet att, iallafall jag, ville bygga upp den igen. Men nu.. nu är det omöjligt." Leo var påväg att gå därifrån då Rion snabbt kom på fötter för att ställa sig i vägen för Leo. När Leo fick syn på Rion blev han för ett ögonblick paff, men så började tårarna rinna och han gömde händerna i sitt ansikte. Rion omfamnade Leo och höll honom nära sig. "Det har varit prövande för oss alla, Leo. Ta inte ut din sorg och ilska på de som inte förtjänar det." Leo snyftade i Rions famn.
"Leo menar inget illa, Alice. Du gjorde bara din plikt."

Alice såg på honom med en sorgsen blick och hon skakade på huvudet.
"Leo jag..." Hon reste sig och vacklade till men kom till Rion och lade en hand om Leos axel.
"Jag gör bara vad jag kan. Jag gör bara det jag föddes till coch jag vill byggga en stark relation med sarka vampyrer men Ivan är för... Ivan just nu."

Rion höll om Leo när han gömde ansiktet mot Rions bröst. Leo snyftade till och samlade sig när han kände Alice beröring.
"Jag vill träffa honom.", sa Leo sedan och såg på Alice med en tårfylld blick. Han svalde och torkade bort tårarna med baksidan av sina händer. Blicken var bestämd och rak, trots gråten.
Rion verkade tveksam. Var det en bra idé? Han var så instabil just nu. "Leo, du kanske ska sova på det?" Leo skakade på huvudet. "Nej, jag vill träffa honom." Rion suckade lågt. "Då följer jag med." Leo såg på Rion med en oförstådd min. Litade han inte på Leo. Men han hade svårt att läsa av honom och gissade att Rion ville väl.
"Okej.", sa han sedan och svalde igen. "Får jag gå till honom nu?", frågade han Alice.