In the dark PRS Vidomina & Medi

Ho såg upp och torkade bort tårarna och reste sig med hjälp av Adela. Hon tog sig ner och lutade sig mot hennes kropp och slöt ögonen.
När hon fick teet log hon.
"Tak så mycket. Jag uppskattar allt du gör." Hon drack och det började genast göra sin sak.
"Det är bra saker du gör."

Adela övervägde att fråga henne om Ivan, men det verkade inte som tillfälle för det just nu. Hon stod kvar och såg på när Alice smakade av drycken. "Så bra att du gillar det.", sa hon lågt och satte sig sedan långsamt ner i en av fåtöljerna i rummet och pustade ut. Det hade varit prövande för henne med. Att se Ivan på så nära håll. Känna honom. Det hade väckt något illa i henne.
Hon slöt ögonen kort och tippade huvudet bak för att sedan se upp mot taket.
"Säg till om du vill ha hjälp med något mer. Vi ska ordna med en god middag innan läggdags igen. Och..", började Adela och drog på ett leende för att se på Alice. "..kan jag be dig om en tjänst? Hitta något att se fram emot. Det kommer hjälpa dig i alla svåra situationer. En fest, eller vad som helst. Du behöver inte göra det nu. Men det är ett tips."

Hon drack upp och såg sedan ner. Hon skulle vilja sätta sig i polen men det var nog ingen bra ide.
"Jag vill läsa lite. Kan jag få ligga i sängen och göra det eller kan jag sitta vid elden?" Hon nickade.
"Vi ska ju till Prins Erics fest. Jag ser fram emot det."

Adela såg mot Alice och log vänligt. "Var ni än behagar, ers höghet." Hon reste sig och gick fram till henne. "Vill ni ha Leo och Rions sällskap när du läser? Det kan vara skönt med sällskapet."
Hon plockade undan skräp efter de torkade bladen och såg sedan på Alice över sin ena axel.

"Ja det skulle jag. Jag vil även ha Miras sällskap." Hon log mjukt och nickade.
"Det är så sant Adela och jag vill att du vilar dig. Jag vet inte vad du har för relation med Ivan men du verkade upprörd."

"Jag ska be de gå till salongen för att göra dig sällskap. De har säkert också böcker att läsa, eller annat att syssla med. Vakterna eskorterar dig dit." Adela började gå mot dörren då hon hörde Alices ord och stannade upp. Hon såg på henne. "Ja, jag ska vila mig. En dag, ers höghet.. då ska jag berätta hur jag känner Ivan, det lovar jag dig." Hon nickade åt Alice och försvann sedan ut från rummet för att samla de andra i salongen och säga åt tjänarna att se till elden därinne.

"Tack Adela." Hon nickade och blev sedan eskoterad till salongen där hon sjök ner vid en av sofforna. Hon såg upp när Rion kom och hon log.
"Rion. Hej! Hon log trött och höjde handen för att fatta tag om den men lät den falla.

Rion visade sig i salongen strax därpå. Han hade själv med sig en bok. "Hej, Alice.", sa han och log litet som han brukade göra. Han slog sig ner bredvid Alice och fattade taget om hennes hand när han kände hon släppa taget om hans. "Du ser piggare ut. Adela måste ha tagit väl hand om dig.", sa Rion och klappade sin fria hand över hennes.
Leo visade sig snart också inne i salongen. "Jag tror Mira kommer snart.", sa han lågt. Han verkade inte alls lika glad som Rion, utan talade till de med en sänkt blick och röst. Rion gissade att det hade med Ivan att göra. Leo hade säkert också velat ha något att säga.
"Kom, Leo, sätt dig i sofforna. Känn hur skönt det är med värmen."
Leo nickade åt Rions ord och slog sig ner i soffan mittemot Alice och Rion. Han såg in i elden och iakttog de dansande lågorna. Elden sprakade. Det lugnade Leo en aning och sedan slöt han ögonen.

"Jag fick te som gjorde att jag mår bättre." Hon såg mot Leo med ett svagt leende.
"Leo jag är såå glad att du har funnit kärleken. Jag är så glad över din lycka."
Hon kunde inte sluta le.
"Jag har sett hur ni ser på varandra."

Mira kom just då in med en bricka och ett leende på läpparna.
"Leo där är du." Hon satte ner brickan och slog sig ner vid hans sida.

Rion nickade. Det var skönt att höra att Alice blev omhändertagen. Det var många som brydde sig om henne. Det gladde honom.
När Alice talade till Leo slog han upp ögonen och såg åt hennes håll. Hon talade om Mira och hans relation. Ja, visst, det var fantastiskt, men just nu kände han inte av den sprudlande glädje och lycka han känt bara tidigare samma kväll. Tankarna for i huvudet på honom och han hade svårt att fokusera. "Mm.", sa han och drog lite på läpparna i försök att le, men misslyckades och tittade bort.
När Mira kommit in med bricka åt de såg han upp mot henne när hon var tillräckligt nära. "Mira.", sa han matt och sträckte sig långsamt efter hennes arm för att fatta löst om hennes handled. Han såg mot henne och kände gråten vara påtaglig när hon satte sig ner bredvid honom. Men han ville inte att de skulle se det och blinkade bort gråten och harklade sig för att dölja det.
"Så, Alice, jag hörde att prins Eric bjudit till fest. Har du svarat på hans inbjudan än?", kraxade Leo.