In the dark PRS Vidomina & Medi

"Vi kan be en annan att berätta. Jag behöver dig här." Hon smekte hans kind.
"Jag behöver att du är nära, att du tar hand om mitt hjärta som bara hoppar." Hon log mjukt.

Mira log och tog sig upp och drog på sig en klänning.
"Jag är uppe." Viskade hon och tog hans hand.

Hennes ord överraskade honom. Han stelnade till för ett ögonblick för att sedan vända sig om och se på Alice. "Du har rätt. Han kommer få veta så småningom ändå." Han gick fram till Alice och fattade hennes händer i sina för att se in i hennes ögon. "Jag är här.", viskade Rion och förde bort en hårslinga som fallit i hennes ansikte.

"Kom, så går vi då." Leo ledde henne ut ur rummet och gick emd henne ner till matsalen där tjänarna höll på att plocka undan, men när de fick syn på Leo och Mira stannade de upp. "Sir Leo. Mira. Kom, sätt er, det finns mat åt er. Ta vad ni vill. Önskar ni något annat?", frågade tjänaren och knäppte sina händer för att se på de båda.

Hon hade lagt ifrån sig masken och fattade tag om hans händer.
"Ska vi gå vidare? Vila bakom tronen och vänta tills tiden är inne?" Hon log mot honom.
"Det kommer att gå bra."

Mira log och gic mot matsalen.
"Jag skulle vilja prata med Adela. Kan ni leta rätt på henne för mig?" Mira log och slog sig ner.

Rion andades ut i ett leende. Det gladde honom att hon verkat fått sin styrka tillbaka. Det var ett gott tecken.
"Javisst. Du har rätt, snart är det dags. Léon och de andra kommer säkert snart." Han gick före Alice ut från rummet för att se sig om. Han trodde de var ensamma, men så såg han soldaterna, vakterna, som parkerat sig längst väggarna. De var inte så många kanske två tre vid varje vägg, men det skulle säkerligen öka i antal när Ivan kom dit.
"Den här vägen då." Rion gick uppför trapporna som ledde till det höjda plan där tronen stod placerad.

"Javisst, javisst!", svarade kvinnan som verkade lite skamsen och oroad över att de missat bjuda Leo och Mira på mat. Hon ursäktade sig för att leta reda på Adela.
Under tiden började Leo nöjt ta av maten och smaka på den. Det var ljuvligt. "Mira, bäst du äter något.", sa han.
Snart kom tjänaren tillbaka med Adela efter sig. Adela verkade själv en aning stressad. Hon såg irriterad ut och håret verkade tilltufsat, som att hon rört vid det mycket, men när hon fick syn på Leo och Mira stannade hon upp. "Leo. Mira.", sa hon kort och stannade mitt emot de på andra sidan bordskanten. "Jag hörde att du sökte mig." Hon slätade håret med hjälp av sina fingertoppar och såg mot Mira med en otålig blick.

Hon tog Masken i sin lediga hand och gick vid hans sida och skakade på huvudet.
"Skulle vi inte gå in bakom? Dörren är vid fotändan." Men hon slog sig ner och räckte honom masken.
"Vill du sätta den över ansiktet?" Frågade hon mjukt.


Mira log och började att äta och såg sedan upp.
"Adela jag vill höra om det händer något ikväll. Jag känner av att något verkar vara på gång..." Hon såg sedan mot Leo och vände sig mot Adela igen.
"Mår prästinnan inte bra?"

"Javisst, vi kan gå ner." Men när han såg Alice sätta sig på tronen så antog han att hon hade ändrat sig. Han nickade och sträckte sig efter masken för att trä den över hennes ansikte. Den passade henne perfekt. "Sådär. Det ser bra ut. Hur känns det?" Han backade ett steg för att få en tydligare blick.

Adela suckade och såg lite bekymrad ut. Hon ville inte vara den som berättade nyheten, inte för Leo. Men hon kunde inte neka att något höll på att hända. Därför drog hon ut stolen mittemot de och sjönk ner på den. "Leo..", började Adela och suckade igen. Leo såg upp mot henne.
"Vi ska förhöra Ivan igen.", sa hon och svalde. Hon samlade sig, det passade henne inte att bete sig på ett sådant sätt. Men tröttheten var påtaglig, så hon hade inte brytt sig denna gång om etikett.
"Ivan och prästinnan har varit i samtal. Samtalen har inte utgjort något bra. Varken för prästinnan eller för riket. Det tänker vi, prästinnan, rådet och de andra ändra på. Det är bara om ett tag som han kommer till tronsalen. Vill ni vara med? Och delta? Ni behöver bara stå tysta. Vi andra ska föra samtalet med honom." Hon såg lite oroat på Leo.
Leo såg häpen ut och stannade upp. Han tog god tid på sig att svara henne. Han sköt bort tallriken med mat kvar och såg ner för att samla tankarna och finna ord. "Ivan.. Alice. Jag förstår inte.", sa han och såg upp. "Vad har han gjort?" Adela suckade igen och såg från Mira till Leo igen. Hon hade hoppats att Mira kunde inflika med någon kommentar.
"De kommer inte överens. Ivan är respektlös mot prästinnan." Hon andades in igen och lutade sig bak i stolen. "Så, vill ni vara med? Jag ska gå till tronsalen nu. De andra kommer strax."

Hon log bakom masken och vände sig mot honom och lutade sig tillbaka.
"Den sitter perfekt. Jag är nöjd." Hon tog hans had och smekte den mjukt.

Mira hajade till men hon nickade.
"Leo Ivan är.... maipulerar henne. säger saker som han vill höra. Han måste talas vid." Hon såg upp.
"Jag är med bara om Leo vill." Hon såg sedan bort.
"Men jag tror att det inte är så bra om Leo är med."

"Jag vill vara med.", var Leo snabb med att säga när han hörde Miras ord. Adela nickade och reste sig. Hon skulle till att säga något, men Leo hann före. "Jag behövs där. Rion kommer säkert att vara där. Det handlar om både Ivan och Alice. Jag bryr mig om båda. Varför skulle jag inte vara där?" Han lät en aning irriterad. Han var sårad eftersom det kändes som att han blivit förbisedd. Rion visste ju vad han kände, Rion visste ju vad han tänkte. Varför hade han inte sökt upp honom? Leo reste sig.
"Dåså.", sa Adela lugnt. "Då går vi till tronsalen. Samtalet ska snart börja."
Hon vände sig om och gick före de mot tronsalen. De fick sällskap av en man från rådet- Elleshar. Leo antog att Alice och Rion redan var på plats.

Hon drack av blodet och gav Leo ett av glaset..
"Älskade förlåt." Hon reste sig och log svagt.
Hon vände på sig och sträckteut sin hand.
"OLm du vill vill jag att du följer mig. Men detta kommer vi vara tysta. Inte ett pip." Hon såg allvarlig ut.

Leo var påväg att följa efter Adela och de andra in i tronsalen, men när han hörde Miras bestämda ton såg han åt hennes håll och stannade upp. Han litade på henne. Han var säker på att han inte skulle missa något av mötet med Ivan.
Han nickade kort och gick närmare henne för att visa att hon skulle leda vägen.