Robin Hood och hans glada gäng

Nicci log roat "du hade bara behövt stå och mumla en amssa oförstående ord och peka" skrattade hon och funderade sen "ja det kanske är smart men jag vill inte att nån av de andra skall dö för min skull" sa Nicci och log sen
"klart de komemr förstå att det är gift, men de kommer inte veta vem som förgiftat oss och Charlie kommer bli galen och paranoid i alla fall för ett tag och han lägger ingen möda på att vakta döda människor" sa Nicci uppriktigt
"jag vet inte vilket som är bäst, men jag föredrar nog ändå att vi kör på ett anfall, det är så mycket som kan gå fel med gift" sa Robin uppriktigt
"är du lite orolig för oss?" sa Nicci restsamt och Robin svarade inte
"jag har hållt på med gifter förut så i så fall vet jag vad jag gör" sa hon lugnt "men om du nu så vill köra på ett anfall, men det är svårare att förklara vart vi försvinner. kroppar går bara inte upp i rök" sa Nicci och sgå på dem

- Snälla du den ända begravning jag vart på var min mors och då var jag nyfödd, tror knappast att det är samma sorts begravning heller, sa hon roat och nickade.
- Då kör vi på anfall, men kroppar kan brännas, sa hon allvarligt och såg på dem.
- Sen försvinner vi till skogs och slipper det hära, sa hon ochsåg sig om.

"de vet väll inte hur en franskbegravning går till" flinade Nicci och nickade sedan "jadet är väll bäst, men då får vi inte veta när! för vi måste bli överraskade, det bästa vore nästan om Charlie var med så han får se det med egna ögon"
"Vill du att Sheriffen skall vara med?" sa Robin högt
"shhy" sa jag och tystade honom "ja annars lär han itne tro på det" sa Nicci allvarligt
"Jaja, du har väll rätt, men vi gör anfallet snart, jag vill inte ha nån av er här i slottet" sa Robin allvarligt
"Ta det lugnt, jag kan spela teater och det här är min miljö" sa Nicci leende "men gå nu innan vakterna kommer för att kolla till oss" sa Nicci och kysste honom och han försvann ut genom fönstret och hon följde honom med blicken när han försvann in land skuggorna
"det är nog bäst att jag tar dig till ditt rum annars örjar de väll undra" sa Nicci leende "håll bara ut din arm så tar jag den och för dig utan att ngon märker det, och se viktig ut" sa Nicci och tog Adinas arm och lyfte upp kjolen

- Nej, särskilt inte om dina föräldrar blir inbjudna och upptäcker att de har en son, sa Adina roat och nickade.
- Ja, vi kör väll på ett anfall, sa hon och såg Robin försvinna.
Nicci tog hennes arm och Adinarätade på sig och försökte se så viktig ut hon kunde.
De mötte många tjänstefolk, men Adina skänkte de inte ens en blick, i vanliga fall skulle hon väll ha hälsat, men hon trodde inte att det passade sig.

"de hade aldrig hunnit hit innan begravningen" flinade Nicci
"Ja det låter bra" sa Nicci och såg på Adina ochlog svagt och de kom fram till ett rum och en av vakterna öppnade dörren och de steg in
"Ja här bor du och om det ärnågot så skiver du ett brev, förseglar det och ger nån tjänare brevet" sa Nicci och log "godnatt Adina" sa Nicci och lämnade rummet och gick tillbaka till sitt egna och bytte om och la sig i sängen

- Kan man inte läsa kan man inte skriva heller, sa Adina och himlade med ögonen, ibland var Nicci verkligen dum.
Hon såg sig om i rummet och bara gapade, det var verkligen stort, och sängen att få sova i något sådant där.
Hon såg på stolen att någon hade lagt fram nån sorts lång skjorta, hon antog att manskulle sova i en sån där.
Folk var allt bra konstiga, att ha något annat att sova i.
Hon kädde av sig och drog på sig skjortan och kröp ner i sängen.
Den var underbart mjuk, Adina hade aldrig legat på något såhär mjukt.

Nicci vaknade på morgonen av att det knackade och hon svepte morgonrocken runt sig och steg upp och öppnade dörren
"frukosten är serverad" sa tjänaren och neg innan hon steg in och ställde ner maten på bordet och Nicci nickade och satte sig vid borde toch började äta

Det knackade på dörren och Adina såg förskrämt på den.
Hon gick fram och öppnade den, men det var bara en tjänare med en enorm frukostbricka som hon bara stirrade på innanhon fannsig och klevundan.
- Din frukost sir, och här är dina kläder, sa hon och la dem på en stol innan hon lämmnade rummet och Adina stängde dörren.
Adina satte sig vid bordet och började äta av frukosten, den var verkligen enorm, men det var nog inte meningen att man skulle äta allt, för det skulle hon aldrig orka, vilket slöseri med mat.
Hon tog ett ägg och kände den härliga smaken i munnen, hur länge sedan var det inte hon hade ätit ägg?

Nicci åt tills hon var mätt och satte sig vid sminkbordet och började tvätta sonort borstade sen håret och sminkadensi lätt och såg på de nya kläderna och satte på sig en grön ridklänning och satte upp håret och gjorde sen i ordning en ryggsäck med kläder och annat hon skulle behöva. Hon gav den till en av tjänarna
"packa den på min häst och hämta sen min bror och fråga om Charlie vill följa med oss på en ridtur genom staden" sa Nicci och lämnade sitt rum och gick mot stallet

Adina blev mätt och såg på kläderna, de var verkligen fina.
Hon satte på sig dem och log åt sinspegelbild, hon var verkligen snygg.
Särskilt när kläderna passade och inte var flera nummer förstora, till och med skornavar sköna att ha på sig.
Hon kammade igenom sitt hår och undrade vart hon nu skulle gömma det när hon inte hade nån hatt.
Hon samlade ihop allt i en hästsvans och bestämde att det var något nytt franskt mode eller något.
En tjänare kom in och knackade på.
- Er syster frågar efter er, sa hon och neg, och Adina nickade och följde tjänaren och gick in till Nicci.