In the dark PRS Vidomina & Medi

Léon bugade sig djupt för Alice men vakterna stod kvar fast vände dem ryggen.
Alice höll sig i sängkarmen och såg på Adela.
"Hans blick, hans intryck skrämmer mig." Hon såg oroad ut.
"måste jag träffa honom ikväll Adela?"

Adela såg på när Léon och lämnade rummet och återgick till att se på Alice igen. "Han blick?" Hon såg oförstående på Alice. Men så förstod hon. Hon talade om Ivan.
"Om du inte känner dig säker med Ivan själv så ska du inte vara där ensam. Jag eller Rion kan följa dig." Adela kastade en blick på tjänaren som gjorde ordning klänningen för att trä den över Alice.
"Du är inte skyldig honom någonting. Han är inte din vän. Han är din fånge. Men jag, en av dina tjänare, känner ändå en skyldighet att förklara för dig varför du inte valde att ge honom ett hårdare straff." Adela pausade. "Du ska använda den makt och kunskap han besitter. Du vet vem Ivan är, du vet vad han kan åstadkomma. För dig och för riket." Hon sänkte rösten en aning och lade en hand om Alices som klamrat sig fast vid sängkarmen. "Du är god, ers höghet, jag är säker på att du kommer att fatta rätt beslut."

on såg på henne och nickade. Bytte snabbt om och tog Adelas arm.
"Men vad är då ett bra straff? Jag kan inte döda honom och jag kan inte släppa ut honom. Han kommer att hata mig och jag vill inte att någon ska hata mig över de valen jag gör." Hon suckade.
"Så Adela vill du assistera mig när vi ska prata med honom?"

"Oroa dig inte, vi ska diskutera saken med rådet och de andra. Tillsammans ska vi komma på en plan att tala med Ivan och vinna hans tillit till oss och dig igen. Jag följer dig till Ivan senare. Han ska få veta att han inte kan tala med dig hur som helst."
Adela nickade och ögnade Alice när hon var ombytt. "Sådär, vill du att Rion eskorterar dig, eller klarar du att gå själv?" Adela gick fram till Alices dörrar som öppnades upp av vakterna inne i rummet. Ute i korridoren stod Rion med händerna knäppta bakom sin rygg. "Alice.", sa han då han fick syn på henne och log litet. "Du ser redan piggare ut.", sa han och nickade åt Adela sedan.

"Det låter bra. Jag tror jag måste be om hjälp från Rion." Hon och såg upp på honom.
"Jag känner mig lite piggare. Jag fick hjälp att må bättre." Hon log och tog tag om Rions arm och log trött.
"Men jag känner mig trött fortfarande."

"Vi samlas vid kontoret för att diskutera saken. Men efter kvällsmaten.", sa hon med en bestämd ton och började sedan gå före de andra ner till matsalen.
Rion krokade sin arm om Alices och nickade. "Det är okej. Vi ser efter dig, Alice." Han gick med henne efter Adela.
Inne i matsalen satt de andra runt bordet och åt i lugn takt av maten. Deras viskningar upphördes när Alice visade sig i matsalen och rådet ställde sig upp för att hälsa på henne.
Rion gick fram till sin stol bredvid Alices och Adela ställde sig närmare rådet. På så sätt kunde hon tala med de redan under kvällsmaten.

Hon log matt och gick vid hans sida. När hon kom in i matsalen så drog Léon ut hennes stol och bugade sig.
"Ers höghet."

Mira gnydde svagt i sängen innan hon vaknade och puffade på Leo.
"Leo det luktar mat. Jag tänker gå upp och äta. Vill du med?"

När Alice hade satt sig till bords satte sig de andra också sig ner på sina platser. Rådet började samtala lågt med varandra och Adela hörde på för att då och då inflika med en kommentar eller fråga, samtidigt som de plockade av maten.
Rion iakttog Alice, men slogs sedan av tanken att de saknade Leo vid bordet. Och Mira. Var var de någonstans? Men det såklart, sedan de två hittat varandra höll sig mycket till de själva. De skulle dyka upp när de kände för de. Rion återgick till att plocka av maten och hälla upp dryck i sitt glas.

Leo gnydde tillbaka. Han kände sig inte alls utvilad när han öppnade ögonen. Han kvävde en gäspning och hasade sig så att han kunde sätta sig upp. "Ja. Mat. Bra.", sa han kort. Kände sig fortfarande inte helt vaken. Men när han mötte Miras blick, kanske lite då. Han var glad över att se henne och kastade sig över henne för att krama om henne och hålla henne nära. "Men vi har väl inte bråttom?", retades han och kysste henne över hennes ansikte och hals i en skämtsam ton.

Hon började plocka åt sig av maten och såg upp på Rion.
"Rion hur sov du i natt då?" Hon log mjukt innan hon började att äta.
"Själv har mat sovit oroligt. Jag känner mig trött och vissen." Hon skakade sorgset på huvudet.


Mira såg på honom och tjöt till av glädje medan hon fnittrade.
"Vi har inte bråttom men maten kallnar." Hon såg in i hans ögon och drog honom till sig.
"Min älskade du behöver blod. Vi har flaskor som man får ta. Du behöver annars jaga."

Rion satte ner besticken på tallriken för att se på Alice. Han oroade sig över henne när han hörde hennes ord. Han gillade inte att hon verkade nere. "Så tråkigt att höra, Alice. Jag har sovit bra, tack." Han torkade läpparna med en servett. Han visste inte vad han kunde säga som skulle göra henne på bättre humör. Men i försök att muntra upp henne sträckte han sig efter hennes hand och kramade försiktigt om den. "Alice. Du är inte ensam här. Du är trygg. Vi alla ser efter dig och hjälper dig i vad du än vill och önskar." Han anade att Ivan gjort det svårt för henne, att han förmodligen sagt något illa. Rion sänkte rösten. "Du får inte låta Ivan vinna över dig. Hans ilska visar bara på hur liten han är."

Leo skrattade också och kysste henne sedan för att sedan se på henne. "Ja, du har rätt. Vi kan inte låta det hända.", sa han fortfarande i en skämtsam ton. "Blod..", då tvekade han och rörde sig långsamt efter sina kläder. "Ja, det skulle sitta fint." Han nickade.