Förändrad värld Lupple & Medi

"Blodbanker?" Han såg på honom och skrattade.
"Varför säger du ett sådant ord?" Theodore log ömt.
"Men ja. På festen kan de som vill sova här eftersom de kommer inte orka åka hem."

Han ryckte på axlarna. "Det var vad jag valde att säga." Sa han. "Kändes rätt."Sa han tyst. "Men jag vet att de är mer." Försäkrade han. "Låter klokt. "Log han.

"Jag vet. Vissa är blodbanker, andra kumpaner, andra slavar." han log mot honom och såg på honom.
"Så vad är Rhiannon? Slav?"

Rafael flinade lite. "Slav? Vad ska jag med en sån till? Jag har ju tjänare redan." Sa han och ryckte på axlarna. "Jag vet inte, antar sällskap." Sa han tveksamt. "Aurora då? Vad är hon för dig?" Undrade han.

Han bocade till honom och log sedan.
"Samtal, leksa, docka antar jag." Sa han mjukt.
Sedan såg han mot en vägg.
"Vad sägs som de tas foton av dem och vi hänger upp dem?"

Rafael skrattade till. "Docka? Det kan du väl inte mena?" Flinade han roat. Men sken sedan upp." Åh bra idé. Skulle gärna vilja ha bilder på dem. Vi kanske ska ta några." Log han.

Aurora vaknade till med ett hugg i magen och slog upp ögonen , först livrädd över att det var Theodore. Men snart förstod hon att hon var själv. Hon staplade iväg till badrummet och tände lampan och tog sig till toastolen. Väl där drog hon ned trosorna och såg blodet, mensen. Nu? Det kunde inte vara mer olägligt. Hon himlade med ögonen och började rota bland lådorna hon nådde men fann inget skydd alls. Hon satt där en stund, övervägde att ta papper men beslöt att be om hjälp. "Theodore. Kan du komma?" Frågade hon i vanlig samtalston och väntade lite otåligt på att han skulle komma. Hon hoppades att han skulle komma.

"Nja nu tog jag i. Docka var väl fel ord.2 Sa han med ett leende men det dog snart och reste sig.
"Ursäkta, plikten kallar." Han tog sig till Auroras rum och fann henne i badrummet.
"Har mensen börjat?" Sa han och såg på henne.
"Ska jag göra något för dig?"

"Ja. Så himla dålig tajming." Sa hon irriterat och nickade. "Ja tack. Jag hittar inte skydden." Sa hon sorgset. "Ville inte väcka personalen." Fortsatte hon sedan.

"Extremt dålig tajming." Instämde han och öppnade ett skåp och såg på henne.
"Se." han tog fram ett trosskydd och räckte över dem och log.
"Vill du ha värktablett med eller kanske lite choklad? Det är samma sak dock." han flinade.

Hon såg på skåpet. "Visst får jag byta plats på grejer här inne?" Undrade hon och tog emot trosskyddet. "Tack." Log hon och nickade. "Choklad gärna. Och lite kramar." Visakde hon nervöst, hoppfullt.