In the dark PRS Vidomina & Medi

Hon hörde knappt vad Ivan sa och hon hade faktiskt somnat i hans famn.
Väl i sängen kurade hon ihop sig efter att ha tagit hans hand.

Kvällen därpå vaknade Alice och såg sig om.
"Rion?" Viskade hon trött.

Rion hade vaknat innan Alice kvällen därpå för att sedan sätta sig i fåtöljen. Han iakttog Alice, men när han säkrat sig om att hon fortfarande sov försjönk han i tankar om Ivan. Varför hade Ivan gjort som han gjort? Jovisst, han hade ju hört det Ivan sagt under förhöret med Alice, men det var inte så när de skiljdes åt. Då var han fortfarande vän med Alice, trots rådets intrång i hans slott. Rion bekymrade sig mest över Leo som så länge saknat närheten till sin skapare. Vad var Ivan nu i Leos ögon?
Rion beslöt sig för att lämna tankarna och fokusera på Alice igen. När han hörde hennes stämma reste han sig upp och gick fram. Han var inte säker om hon lät trött på rösten eller om hon befann sig smärta. "Alice? Godkväll. Hur mår du?"

Hon tog sig för ansktet och skakade nekande på huvudet.
"Jag mår dåligt. Jag är så rädd att jag inte orkar ta mig upp." Hon såg upp med en orolig blick och lade sig ner igen.
"Jag vill nog vila idag vilket inte kommer gå bra. Jag har för mycket att göra och...." Hon lade handen för ansiktet.

"Bäst jag låter de andra veta. Snart kommer de undra var du är om du inte dyker upp till kvällsmaten."
Rion såg oroligt på henne. Rion ropade på en tjänare att hämta Adela och Léon. De visste kanske vad som måste göras. Tjänaren nickade och försvann för att sedan komma tillbaka med de efter sig.
"Alice? Vad är det jag hör? Hur mår du?" Adela lät både stressad och orolig på rösten. Hon var klädd i grönt denna kväll, med håret hängande över hennes axlar och rygg. Klänningen släpade i golvet när hon gick fram till sängen där Alice låg.
"Säg mig, vad kan jag hjälpa dig med?", sa hon.

Hon såg på honom och nickade.
Léon kom i släptåg och han satte sig vid henne.
Alice samlade kraft och såg upp.
"Jag vet inte vad det är. Jag kanske är bara mer psykiskt utmattad. Det är Ivan." Hon såg blek ut och rörde sig lite under täcket
"Jag känner att jag inte orkar stå idag."

"Om det är så, ers höghet, så hjälper vi dig." Hon log litet då och lände sig lättad att det kanske inte var något fysiskt. "Det kanske skulle kännas bättre om du fick i dig något? De har dukat för kvällsmaten. Kanske finns det något där du gillar?"

Hon log svagt och nickade.
"Jag kanske kan ta mig upp men jag behöver hjälp." hon såg på Adela.
"Jag är förtjust i all mat som ställs fram. Allt är så gott." Hon log mjukt och nickade.
"Kanske jag kan få hjälp?"

Adela såg upp mot Léon och Rion. Nog för att hon var stark, men hon tänkte inte lyfta upp prästinnan i sina armar.
Rion nickade och lyfte upp Alice för att ställa ner henne på golvet. Han höll hennes händer i sina. "Så, kan du stå på benen?" Adela iakttog de. "Du kanske inte behöver ett ombyte, ers höghet, vi kan gå till matsalen nu om du vill."

Hon tog sig upp på skakiga ben och såg upp i hans lgon.
"Jag kanske borde byta." Viskade hon och nickade. Hon svajade lätt medan hon såg in i hans ögon.

Adela gav tjänaren en menande blick som genast gick för att hämta Alices klänning. Hon lämnade rummet för att komma tillbaka med den i sitt grepp. "Tack.", sa Adela och såg mot Rion och Léon. "Det är bäst att ni ger henne utrymme när hon byter om. Jag säger till när Alice är redo för att eskorteras till matsalen."
Rion log mot Alice och försäkrade sig om att hon var okej innan han släppte taget om henne händer. "Jag är bara utanför." Rion nickade mot tjänaren och Adela och lämnade sedan rummet.