In the dark PRS Vidomina & Medi

"Tack jag fick öva ganska hårt på den." Hon log och skakade på huvudet och räckte över klockan.
"Gör det inte besvärligt Adela. Jag behöver dig här så ta en snabbcisit bara." Hon såg på henne.
"Jag måste ha ett möte så jag önskar er lycka till."

Adela tvekade. "Ursäkta, jag tror inte ers höghet förstår..". Hon knäppte händerna såg lite osäkert på henne. "Jag ska planera din resa till prins Eric. Om du vill följer jag med dit. Jag tänkte att det skulle underlätta om du slapp planera den själv, ers höghet." Adela log en aning påtvingat. "Javisst, mötet ja, då ska jag lämna dig ifred." Adela nickade igen åt henne och vände sig om för att gå mot dörren.

"Åhjag ber om ursäkt. Jag är lite förvirrad kanske." Hon log innan hon vände sig mot dörren och reste sig.
"Jag ska träffa Ivan." Hon gick mot hans rum och dörren låstes upp coh hon gick in för att sätta sig.
"Ivan."

Ivan hade spenderat tiden för att smida en plan, att bli vän med Alice, eller åtminstone vinna hennes tillit igen. Han hade inte råd att vara hennes fiende. Inte under hennes tak.
"Alice..!", skrattade han kort då han fick syn på henne och flinade. Han tog god tid på sig att svara henne. "Alice, du måste ha saknat mig så om du är här med mig igen. Jag visste att du skulle ta ditt förnuft till fånga och göra det rätta." Han klappade på bordet i glädje. Det var tydligt att hennes ankomst var glädjande för honom. "Så när blir jag fri detta?"

Hon såg på honom och slog sig ner.
"Jag gör bara mitt jobb som ä att hjälpa vampyrer. Du behöver hjälp att hitta ett lugnare jag." Hon såg på honom.
"Du blir fri efter en månad utan att ha bitit någon. Jag kommer att sitta här varje kväll för att testa dig." Hon såg på honom och höjde handen.
"Kan jag få te hit in?"

"Ett lugnare jag?", ekade Ivan. "Du vet inte vad du talar om, Alice." Han skrattade och såg ut genom fönstret mot den mörka skyn. Det var en vacker syn med alla stjärnor. "Jag behöver inte hitta ett lugn, jag behöver..", sa han och vände blicken mot Alice igen och såg genast mer allvarlig ut. ".. återta min makt. Respekt. Jag är inte vem som helst, Alice. Det vet du.", sa han och andades in.
En tjänare som hade hört Alices önskan nickade. "Ja, ers höghet. Jag hämtar det genast.". Tjänaren ursäktade sig och försvann fån rummet för att strax därpå komma tillbaka med ett tekopp och sätta ner den på bordet mellan Ivan och Alice.

Hon såg på Ivan och sedan skakade på huvudet.
"Återfå din makt? Ivan du tappade all din makt när du blev tillfångatagen av mig. Du kan inte hantera din törst och ditt palats är i mina ägor nu." Hon dack av teet innan hon lutade sig tillbaka.

"Fånge? Fånge?! Är det allt jag är för dig?" Han reste sig upp, men närmandet av vakterna som riktade sina spjut åt hans håll fick honom att hejda sig och långsamt sätta sig ner på sin stol igen. "Vad har du gjort med mitt palats? Det ligger inte ens i närheten av.. vad du nu kallar det här. Slott? Hem?" Han fnös och skakade på huvudet. "Alice, du är inte samma person jag lärde känna.", mumlade han och såg ut genom fönstret igen.

Hon såg på honom och reste sig och bet sig iläppen. Hon skämdes lite och skakade på huvudet.
"Ivan..." Hennes öst darrade lite och hon svalde.
"Fånge är fel ord. Jag menade att du hamnade i min vård. Förlåt mig." Hon såg ner.
"Jag var tvungen att ändra mig. Detta är mitt jobb trots allt."

"Din fånge? I din vård? Vad är det för skillnad?". Han trummade med fingrarna över bordsskivan och drog ett djupt andetag för att se på henne igen. "Du har redan bestämt min dom, eller hur? Jag är ingenting för dig längre?"
När hon reste sig upp skakade han på huvudet. "Men vet du..", han pausade. "...Du är ingenting för mig längre." Hans blick svartnade och han kände ilskan i honom växa. Ivan skulle hämnas på henne. Det var ett som var säkert.