Förändrad värld Lupple & Medi

Theodore såg på sin bror och lade huvudet på sned.
"Hur gammal är hon och vad jobbar er mamma med exakt?" Sa han och log igen. De kanske kunde fixa en lösning.

Flickan såg oroligt ned på sina sönderbitna naglar. "Hon är bara tre." Viskade hon och skakade på huvudet. "Inget viktigt." Viskade hon oroligt och Rafael såg på henne. "Tala flicka. Vi kanske kan hjälpa." Sa han ömt. "På gatan." Mumlade hon ohörbart. Rafael hörde henne dock tydligt och förstod. Hon gick på gatan. "Tack för att du berättar." Sa han ömt och såg mot sin bror, de behövde hjälpa den stackars flickan.

"Vi gör så här. Ta med dig både din mamma och syster hit imorgon. Vi kommer intervjua din mamma för tvätteriet och så kan någon av tjänarna ta hand om din syster. Vi trodde det var någon helt annan." Han log och nickade.
"Vi kanske måste bygga den där tjänarstaden utanför grindarna trots allt." Skrattade han.
"Så sov här ikväll eller ska vi ringa efter en taxi?" Frågade han mjukt.

"Vi kan låna ut en bil om det skulle underlätta för dig." Log han mjukt. Sedan skrattade han. Den tanken livade upp honom. "Åh broder." Sa han leendes. Flickan funderade lite. "Jag kan sova här." Viskade hon. "Tack för er vänlighet." Fortsatte hon och hon var verkligen rörd av det hela. Det syntes.

Han nickade bara med ett leende.
"Det var så lite. Inte ska du behöva ta hand om din syster och mamma ha ett sådant jobb. Vi kan ringa en läkare så hon kan få en medisinsk utredning och verdering. Medicin om hon har fått någon sjukdom men vi kommer ge henne jobb om hon är redo att överge gatan."

Flickan försökte hålla inne sina glädjetårar men det var svårt. "Åh det är hon." Viskade hon lyckligt.

"Dåså, torka tårarna och ta ett av rummen. Tror inget av dem är bäddade men be tjänstefolket om en uppsättning så kan du få sova." Sa han och log.
"Godnatt på dig."

"Åh tack tack tack. "Visakde hon och skyndade ut och försökte att inte krama om dem på vägen ut och hon lyckades. Hon tog sig ut och mot tjänstefolket. Sina kollegor. "Den flickan är inte 18." Sa Rafel när dörren gick igen. "Nåväl. Jag vill hjälpa henne." Log han.

Theodore kunde inte låta bli att skratta lätt när hon försvann.
"Nej det är hon inte. Hon är kanske 17 kanske yngre vem vet." Han log och nnickade.
"Men jag vill hjälpa henne med. Vi kan inte vara onda hela tiden. Vi måste visa respekt för våra tjänare och som tack kommer de inte svika oss."

" Du har rätt." Log han. "Vi behöver lojala tjänare. Jag har hört om tjänare på andra ställen. Hm det finns misstankar." Mumlade han suckande.