Förändrad värld Lupple & Medi

"Några mer frågor innan vi ger oss av? " Han gav henne ett leende.
"Du kan komma med en gång. Båda flickorna sover så ingen mat behövs nu."

"Får man ha personliga saker där? Typ en tavla eller så?" Undrade en tjej leendes.

"Det är väl klart. Om det finns tällräckligt med rum så ni inte måste dela. Då måste man komma på ett system." Han log igen.
"Men det är väl klart att man ska få ha personliga saker på sitt egna rum." Han såg på sin bror.
"Eller vad säger du om det? Bara ni är proffisionella som nu så bryr vi oss inte om vad ni dekorerar med."

Rafael nickade. "Absolut. Jag kommer ju inte vara i era rum så jag bryr mig inte riktigt med vad ni sätter upp. "Sa han ärlgit. "Men att tapetsera och sånt är inte så klokt." Sa han lugnt.

Theodore nickade instämmande innan han tog talan.
"Men har ni mer frågor så kom till oss. Vi svarar gärna. Men vi ska inte störa er mer.2 Han gav dem ett leende igen.
"Innan vi går så vill vi ha en flaska."

"Vi är nåbara när som." La Rafael till leendes. "Ja, blodgrupp A idag." Bad han leendes. Det blev en väldigt fart och snart hade de varsin flaska i handen. "Hoppas det smakar." Log dem och neg. "Tack." Sa Rafael och såg på dem med glad blick.

Han tog emot flaskan och gav dem ett leende.
"Arbeta inte sönder bara." Sa han och gick sedan mot sitt kontor.
"Kommer du med?" Frågade han över axeln.

"Jag är redan där." Flinade Rafael och följde sin bror mot kontoret. Flickan såg förvirrat efter dem, skulle hon verkligen följa med? Hon såg frågande på de andra och en man knuffade varsamt ut henne och nickade uppmuntrande. Att låte dem vänta var inte klokt.

Han slog sig ner i sin stol och korkade upp.
"Så vad tror du hon vill prata om? Förutom någon hon verkar hålla kär." Sa han roat och tog en stor klunk.
"Hon verkar rar så det är nog bra om vi lyssnar iallafall."

"Jag har ingen aning. Hon var väldig söt dock." Log han och satte sig han också och tog några klunkar. Hörde dörren öppnas och tittade upp. In kom flickan med försiktga steg. "Jag ber om ursäkt att jag tar upp er tid. Det var inte så viktigt." Viskade hon och Rafel fann henne intressant. "Är det viktigt för dig så är det viktigt för oss." Log han. Hon tittade ned och pillade på sitt förkläde. Fruktansvärd ovana. "Jag undrade bara för min lillasyster. Ibland måste jag ta hand om henne när mamma...gör annat. " Viskade hon.