The Vampire Diaries [R]

Damon vände bort ansiktet. Han ville inte att hon skulle se besvikelsen i hans ansikte. Han ångrade att han nämnt något om Elenas vän. Det var ett misstag. Nu skulle hon inte följa med hem till honom för att hitta Stefan.

Elena fortsätter att speja efter Caroline men hittar henne inte. Så hon vänder sig till Damon.
"Äsch! Jag hittar henne inte, så jag skickar ett SMS..." Hon håller upp telefonen.
"Så hon vet vart jag är!" Elena log och började knappa in ett snabbt SMS till Car.
Hon av alla människor borde väl förstå?

Damon log då han reste sig upp.
"Hon kanske har gått hem", sa han en aning hoppfullt.

Kol öppnade dörren till grillen så att den flög in i väggen med en smäll. Rebekah muttrade något bakom honom som han inte hörde, eller snarare som han inte brydde sig om att uppsnappa. Vaksamt kollade han sig omkring i grillen efter något intressant ansikte, men ingen dök upp.
"Kom nu, idiot", muttrade Rebekah och drog med sig Kol till baren, då fick han syn på Damon och Elena en bit ifrån honom. Han flinade retsamt åt Rebekah innan han slog sig ner på en av stolarna.

"Är ni seriösa?" Damon blängde på de två ursprungliga syskonen då de slog sig ner bredvid honom och Elena.

"Hej på dig, Salvatore och Katherine wannabe", flinade Kol mot dem. "Det är förvånande att en idiot som du Salvatore, känner till ordet 'seriös'."
Han lade huvudet en aning på sned och tittade uppmanande mot honom.

Bonnie hade en kopp rykande hett té framför sig. Hennes favoritsmak, smultron. Det påminde henne om barndomstider, de oändliga dagarna i skogen på somrarna, då hon plockade de söta smultronen och trädde de på strå. Där fanns de godaste smultronen, och hon tillät ingen annan att finna stället, inte ens Elena.
Bonnie log smått av minnet och smuttade på teet, den ångande drycken brände smärtsamt till på hennes tunga och hon fick anstränga sig för att kunna svälja. Sedan började hon hosta våldsamt, och hennes ögon tårades. Bonnie torkade bort tårarna ur ögonvråna, och reste sig upp. Hennes humör gick genast från "jag är så lycklig så att jag kan stå ut med vad som helst" till... något man inte borde höra...

"Väldigt roligt, Kol." Damon uttalade hans namn som något mycket värre än smuts. "Det är viktigt att kunna ordet 'seriös' när ursprungliga härjar i stan som en slags pest. Viktigt att fylla på ordförrådet vet du. Så man kan visa sig bättre än sådana idioter som du och din syster."

Kol märkte hur Rebekah började hetta till bredvid honom vid hans sida, så roande, förmodligen skulle ändå hon och Damon få sig en liten trevlig stund senare som sedan skulle leta till Salvatores död...
"Jag tror inte att vårat vokabulär har något med att vara bättre i den här situationen, Salvatore", sade Kol allvarligt. "Jag är äldre än dig, vilket betyder att jag kan döda dig precis när jag vill. Så sluta störa mig."

"Skulle jag störa dig? Vem var det som satte sig här?" Damon log vänligt åt Kol, precis som om de var inne i en vanlig diskussion. Men innerst inne visste han att han var tvungen att vara försiktig, även om det inte var en särskilt roande tanke.