Förändrad värld Lupple & Medi

"Nej men man vet aldrig med dig." Sa han roat och gick mot köket där tjenstefolket städade inför kvällen.
"Kan vi få tala med er?" Sa han och log ömt.

Han flinade roat. "Jag biter bara dem som ber mig." Skojade han. Nog hade han smakat på några av tjänstefolken men de jobbade ju kvar så han antog att de inte tyckte det var alldeles för fruktansvärt. Han följde med in i köket och såg sig omkring. Det var ganska många som hade kvällspasset ändå. Hans bror hade verkligen styrt upp det hela.

"Vi kommer rusta upp högra vingen till tjänstefolket. Så ni kommer få gå av på morgonen som vanligt men sova här om ni behagar. Ni kommer självklart få bra lön och maten kommer att ingå till rummet. Eftersom ni är nyanställda så tycker vi att det ÄR viktigt med glada tjänare och jag hoppas detta ska vara roligt för er. Om det är några frågor så tar vi dem nu." Han log mjukt.

En av de lite äldre männen tittade upp och lyssnade noga. "Vilka får vara i den vingen då?" Undrade han. Han hade nog jobbat där lite längre än de andra. För de alla såg nyfikna men blyga ut.

"Det är ni som jobbar här i huset. Tjänstefolket som ni i köket. De som städar till de som hämtar varor." Han log och nickade.
"Vi kommer endast komma till er i nödfall och då menar vi det. Huset brinner eller det är en stormvarning. Vi kommer även rusta upp den större bunkern i högra vingen i fall att det blir storm och då kan ni vara där."

Han nickade sakta. Det lät ju faktiskt väldigt bra. "Kommer era flickor vara där något?" Undrade han. De fick ju inte vara här. Men han ville inte ha dem där heller.

"nej det kommer de inte." Theodore log ömt och nickade sakta.
"Och om de är där så kommer ni rapportera. Om de säger att de gick fel så är första gången okej men sen är det problem."

Han nickade sakta. "Ja Sir." Svarade han och bugade sig lätt. En yngre tjej räckte försiktigt upp handen för att få ordet. När Rafael bad henne tala så stammade hon försiktigt fram. "Får vi ha besök där?" Undrade hon. Rafael såg på Theodore. "Jag vill inte ha okända människor här." skickade han snabbt.

Theodore såg på sin bror och gav tjejen ett sorgset leende.
"Nej tyvärr inte. Vi är väldigt privata och vi är rädda om våra saker." Theodore lade huvudet på sned.
"Men kom till mitt kontor sen så kan jag ta reda på saker." Han log mot henne.
"Det är saker som du kanske vill hålla hemligt." Han såg på sin bror.

Hon nickade sakta, rodnade lite. "Ja sir." Svarade hon och neg försiktigt. Rafael log mjukt. " Det är som min bror säger." Sa han lugnt.