In the dark PRS Vidomina & Medi

Hon såg upp på Rion och klappade på sängen vid sin sida och tog sedan emot koppen och skrattade.
"Imorgon ska jag få massage. Jag är slut och behöver vila mig redan. Ivan är som en sten i skon. Gör ont att gå på." Hon såg upp i taket.

"Ivan min älskade." Isabelle tog hans händer och kysste dem mjukt.
"Älskade."

Rion nickade och såg på tjänaren som räckte över koppen för att sedan se på Alice igen. "Jag förstår.", sa han då hon berättade om morgonkvällens planer. Sedan reste han sig för att gå runt sängen och lägga sig bredvid henne. Han lade sig på sidan för att luta sitt huvud i sin ena hand för att kunna få en bättre syn på Alice. "Bäst att du vilar då." Han smekte hennes kind med sin fria hand.

Ivan hade suttit kvar vid bordet för att försöka lista ut nästa steg i hans plan. Han hade bestämt sig för att lyckas och inget skulle kunna stoppa honom. När Isabelle tog tag i hans händer för att kyssa de ryckte han till. "Jag hörde dig inte.", han och såg andades lättat ut när han såg hennes blick. "Isabelle, min trogna.."

Hon hade druckit upp och lade sig vid hans sida. Sakta drog hon på sig det svala täcket och somnade efter ett kort tag.

Isabelle tog hans händer och kysste honom.
"WÄr du så hungrig att du kommer döda någon? Om du kan klara dig på lite kan du dricka från mig. Jag vill inte att du ska lida." Hon kysste honom och drog handen genom hans hår.

Rion log litet och lade täcket tillrätta om Alice innan han lade sig ner för att iaktta henne en stund innan han själv somnade.

Ivan besvarade hennes kyssar och plockade upp henne i sitt knä för att ha henne nära. Men när hon sedan erbjöd honom sitt blod tvekande han inte ens. Törsten var alldeles för stor. Med en kvick rörelse bet han i hennes hals och sög i sig, med iver, hennes blod. Han frustade och och verkade inte kunna hejda sig.

hon sa inget utan kved till och snart petade hon på honom.
"Ivan jag kommer dö om du fortsätter. Ivan." Hon lät trött och svimade sedan av. och slöt ögonen.

Ivan slet sig ifrån henne när han inte kände någon rörelse från henne längre. "Isabelle!" Han andades häftigt av ansträngningen och skakade om henne. Försökte få henne att vaka till liv igen. "Hjälp! Hon har svimmat!", ropade Ivan i hopp om att någon skulle höra honom och kalla på hjälp.
Vakterna utanför verkade irriterad på Ivans ståhej och öppnade dörren för att se efter vad som försiggick. När två av soldaterna tittade in och fann honom med Isabelle i sina armar bytte de blickar med varandra för att tänka efter. De kunde inte lämna sin post. Eftersom de var så många så beslöt de sig för att en av de skulle hämta Léon. Vakterna stängde dörren till Ivan och Isabelle och väntade in vakten med Léon.
Vakten sökte sig till Léons kammare och knackade på. "Léon? Vi har ett problem. En av fångarna har tuppat av."

Léon såg upp från boken han höll i och lade huvudet på sned.
"Svimmat?" Han reste sig och lade ifrån sig boken.
"Vad har hänt?" Han började gå snabbt och såg att vakter stod redo. Snabbt öppnade han och gick fram.
"Ivan vad har du gjort?"

Vakten följde efter Léons snabba steg och ställde sig vid sin plats igen när de kommit tillbaka till Ivan och Isabelles rum.
Ivan såg upp då han hörde Léons röst. Han hade inte väntat sig Léon. Han hade hoppats att det varit tillräckligt att få träffa Alice igen. Han muttrade lågt och nickade mot den avtuppade Isabelle i hans armar. "Hon svimmade.", sa han en aning irriterat och rynkade pannan. Han var osäker på Léon. Ivan kände honom inte alls, vilket gjorde det svårt för honom att förutspå han.
"Kan du hjälpa henne?"

Han såg på henne och pekade på hennes hals.
"Du bet henne." Han pekade sedan mot hans mun.
"Vad ska vi göra för att du inte dricker? Ska vi avskärma er igen?" Han såg oroat på honom och tog Isabelle i s famn.
"Vi tar hand om henne."

"Nej, nej inte så..", började han och sträckte sig efter Isabelle när Léon plockade upp henne. "Jag vill inte att du går iväg med henne. Hjälp henne här. Snälla." Ivan skakade på huvudet och såg med en besvärad blick på Léon. "Jag..", började han och visste inte hur han skulle svara Léon utan att låta som en dåraktig vampyr. "Jag lär mig behärska mig. Isabelle, hon erbjöd sig."