Förändrad värld Lupple & Medi

"Vi har redan element men det är gammalt. Vi behöver byta ut det för att få det bättre. Vi måste även tänka på tjänarna om vi kanske ska ge en vinge till dem och erbjuda dem högre lön."

"Ja vintern närmar sig ju." Sa han och knackade lite på ena väggen. "Då får de den högra vingen. Där har vi inget viktigt." Sa han och hummade lite. "Men en del av dem har ju familj. Vi kan inte ha barn springandes här. Skulle bli alldeles för rörigt." Sa han och såg sig omkring i det dödstysta och helt stilla huset. Kanske var det lite tråkigt.

"Jag sa att inte alla skulle vara här." Han nickade och såg sedan på sin klocka.
"Ska vi tala med Oliver? Han sover ändå i ett av rummen. Han har inget hem och han erbjuder sig att jobba här om han får bo här. Jag har sagt ja för länge sedan..."

"Men du betalar väl honom också? Vi kan ju inte bara ge honom tak över huvudet." Sa han och nickade. "Absolut. Vi kan gå till honom." Sa han och började att gå mot hans rum. Han kände doften.

"Jadå han har bättre lön än de flesta." Han såg på sin bror.
"Trodde du visste detta. Han har levt här i snart fem år. Han blev hemlös för 5 år sedan och jag erbjöd honom högre lön och ett rum." Han log.
"Han har jobbat åt oss så länge så jag tyckte att det var okej.."

Rafael flinade lite. "Jag har märkt att han ofta är här. Men jag tänker inte så mycket på människorna. De liksom bara är." Sa han tyst. "Men Olivier. Honom gillar jag." Log han och nickade. "Absolut. Vi använder inte det rummet ändå." Log han och knackade varsamt på dörren när han kom fram.

"Nej det var det jag sa. Det är ändå i tjärnarnas vinge så vad ska vi där och göra."

Mannen öppnade och bugade sig.
"vad kan jag göra för er?" Sa han och log matt. Han var inte klädd i sin frack utan en vanlig pyjamas och log.

"Vi är ledsna att vi stör så sent. "Sa han och såg på mannen. Han såg annorlunda i i pyjamasen. "Är du nöjd med att bo här?" Undrade Rafael.

"Jag ska inte klaga." han log svagt.
"Jag vräktes för fem år sedan. Hade ingenstans att ta vägen på så kort tid och jag fick bo här. Men sen blev det en bekvämlighet. Jag är ledig vissa dagar och då åker jag in och ser mig om men jag trivs så bra här."

" Tror du fler skulle gilla att bo här? Vi leker med tanken att göra högra vingen till er. "Förklarade han. "Men det är bara om folk skulle vilja bo här." Sa han och nickade sakta. "Vräkt?" Han ville gärna veta mer men tystade sig själv. "Du behöver inte prata om det." Försäkrade han.