In the dark PRS Vidomina & Medi

Hon gick med honom och hon skrattade mjukt när hon såg han dra för och skakade på huvudet.
"En vana Leo? Här i palatset tål du solskenet genom fönster. " Hon kröp ner i sängen och somnade snart.

"Man kan vara utvilad ändå?" Hon gick in men stannade när Léon kom och bugade sig.
"Ivan vill tala med er. Han sa att det var viktig. Vi har sent in vakter oc han kan inte röra sig nu. " Han så på Rion.
"hjälper du?"

"Ja, det är väl det.", skrattade han och släppte gardintyget för att vände sig om och upptäcka att Mira somnat strax därpå. Han skrattade igen och klädde av sig för att lägga sig i sängen med henne. Han somnade strax därpå.


Rion suckade. Han förstod inte vad som försiggick i Ivans huvud just nu.Vad hade han i gärningen? Han såg på Léon till Alice för att se hennes reaktion till det hela. Han konstaterade att Alice inte verkade särskilt överraskad och vände sig till Léon för att se på henne igen. "Ja."

Alice tog tag om Rions hand och började att gå mot ett rum och slog sig ner vid en stol och såg på Ivan.
"Nå vad är det du vill? Jag beöver vila och du ska vara lycklig att jag inte kastar ut dig i solen." Hon såg på honom och såg på en vakt.
"Kan ny flytta fångarna sedan till ett fönsterlöst rum?" Vakten nickade och Alice vände si mot Ivan igen.

Ivan och Isabelle hade gillat att återse varandra, men Ivan var ivrig att börja smida planer för att återfå Alices, Rion och Leos tillit. Han beslöt sig först för att få ett ord med prästinnan för att till en början få hennes uppmärksamhet.
"Alice.", sa han och flinade lite. Han var fortfarande trött, sliten. De mörka ringar kring hans ögon och de torkade läppar avslöjade det. "Alice, om du verkligen ville döda mig, då skulle du har gjort det." Han sträckte på sig en aning och knackade med fingrarna mot bordsskivan. Trots hans matthet fann han situationen roande. Rion svalde och bet ihop. Skulle Ivan göra något skulle Rion var först att stoppa honom.
"Alice, det är väl inte såhär en behandlar en gammal vän? Ge mig något att dricka, något att äta. Jag vill ha blod." Han iakttog henne fortfarande med ett flin på läpparna.

Hon hade en kall klang i sin röst när hon tilltalade honom och hon lade huvudet på sned.
"Du behöver avgifta dig. Du kan få mat men inget blod. Du kommer aldrig att få blod om det inte är med vakterna och väldigt lite." Hon såg sen bort.
"Jag vet inte varför du insesterar att v i är vänner. Du bet mig tre gånger. Du drogade mig antal gånger och gjorde mig sjuk. " Hon spände blicken i honom.
"Du var emot Léon och att jag var menad för att bli den jag är."

"Av..Avgifta mig?!", utbrast han och dunkade näven i bordet för att luta sig närmare Alice. "Vad får dig att tro att jag..", började han, men insåg att det inte var någon idé. Han visste redan vad hon skulle svara. Alice såg inte Ivan som någon vampyr i slott, med förmögenheter och makt. Nej, han var bara en dåre, en iskall mördare med en blodlust han inte kunde hantera. En vampyr med problem. Han skakade på huvudet ogillande. "Jag trodde mer om dig, Alice. Allting jag lärde dig, under mitt tak, så som jag tog dig in som en familjemedlem.." Han såg ut genom fönstret. "Alla gör misstag, vem är du att döma för det?"

Hon såg bort. Hans ord började krypa in i henne och forma sig som skuld.
"Det är mitt kall Ivan." Hennes röst lät skakig och hon reste sig på skakiga ben.
"Om du ursäktar så måste jag gå nu." Hon lade en hand på Rions axel och hennes underläpp darrade.
"Rion kommer du?"

Rion reste sig när Alice ställt sig upp. Ivan satt fortfarande kvar med blicken ut genom fönsterglaset. Rion valde att inte se på honom, utan fokusera på Alice. I denna stund ville han inte ha något med Ivan att göra.
Rion nickade åt Alice och gick fram för att öppna dörren ut till korridoren för henne.

Alice gick snabbt ut och upp till sitt rum för att sätta sig på sängen.
"Rion vad ska jag göra?" Hon såg upp på honom.
"Ivan han skrämmer mig mer än förut. Han ger mig..." Hon kved när hon kände smärtorna och ade sig i sängen.

Rion skyndade efter hennes steg. Det var tydligt att hon var upprörd ännu. Han stannade då han upptäckte henne på hennes säng. Han suckade högt och gick sedan med lugna steg åt hennes håll. "Alice..", sa han lågt och satte sig ner på sängkanten.
"Glöm inte vem du är. Ivan vill att du ska bli rädd. Men du är mycket större än han, bättre än han." Han rörde vid hennes hand med sina fingrar. "Ivan är i underläge här, det är inte konstigt att han går till attack då." Han pausade och vände sig om för att se på en av tjänarna. Han bad de hämta något lugnande till Alice. Tjänaren försvann iväg för att hämta te och kom tillbaka med en ångande varm kopp. "Här, miss.", sa tjänaren och räckte över den till henne.
"Är det inte dags för din massage snart?", sa Rion sedan i försök att ändra samtalsämne.