In the dark PRS Vidomina & Medi

"Åh bara vi går runt så är jag nöjd." Hon log mjukt och lade huvudet på sned och lutade sig mot honom.
"Hur är det med dig då?2 Hon suckade.
"Du vet om Ivan va?"

Alice började att gå och såg sedan mot Rion.
"vill du spela schack med mig när jag mår bättre?" frågade hon prövande och smekte hans hand med tummen.
"Jag ska försöka vara snäll mot dig då."

Leo nickade och följde efter henne. "Då går vi runt då." Han skrattade kort och gick med henne ut på bakgården till palatset. När hon sedan frågade om hans mående tvekade han en aning. Försökte hitta rätt ord, men ville heller inte förstöra stämningen. "Jag saknade dig när du var borta. Men jag är glad över att se dig igen." Han log då. "Vad hände därborta? I prins Erics rike?" När hon talade om Ivan nickade han. "Jag hörde.", sa han lågt och såg bort.

"Javisst. Det kan vi göra." Han drog på läpparna i ett litet leende och såg mot Leo och Mira som gick en längre bit ifrån de.

"Vi hittade en familj som hade tagits från denna värld." Hon skakade på huvudet.
"Ivans doft var vid torpt och jag vill bara döda honom." Hon stannade upp.
"Men då mister jag dig."

Hon kunde inte låta bli att le och såg sedan upp mot månen.
"Jag är så glad att jag träffade dig först innan Ivan." Hon smekte hans kind.

Leo svalde och sneglade åt hennes håll för att se upp mot den stjärnklara himlen. Han var tyst ett tag innan han svarade henne. "Som sagt, jag är glad att du är tillbaka igen." Han kramade om hennes hand lite extra och log påtvingat åt hennes håll. "Jag hörde att han är tungt bevakad. Och att Isabelle är med honom. Stämmer det?"

Rion drog sig till minnes då de för första gången träffades och han skrattade kort åt det. Det hade inte precis varit en bra start. Men han var glad över hur deras relation hade utvecklats till det bättre. "Jag med.", sa han och tänkte Alice och Ivans relation definitivt hade sett ut på ett annat sätt om de träffats först.

Mira såg upp mot månen och nickade medan on lade huvudet mot hans arm efter.
"Det stämmer. Hon förnekade allt. " Hon såg på honom.
"Men han var rätt otäck mot Alice förut."

Försiktigt slog hon sig ner vid en bänk och slöt ögonen.
"Åh detta var skönt. Frisk luft är så underbart för hälsan."

Leo rynkade pannan en aning och tänkte efter. Han kikade åt Miras håll och övervägde vad han skulle säga och inte. Mira var väl en av dem som kände Ivan minst. Hon hade inte varit där när Leo eller Rion blev till och inte heller när hon följt med de till Ivans hem. Inte vid första mötet med Ivan. Det såklart, han hade ju gjort hemska saker, och gett sig på Alice. Flera gånger. Men Leo hade sedan förvandlingen önskat att ha en god relation till sin skapare. Ivan gjorde det bara så svårt för honom. När de bott hos honom hade de kommit varandra närmare. Och sedan hade Ivan gjort det här. Det var en soppa. Alltihop. Det var svårt att fatta rätt beslut. Svårt att bygga en god relation till sin skapare. Men han ville inte vara den som gjorde det ännu mera svårt och kunde därför inte säga något dumt om Ivan, inte ännu. Han hoppades på om han skulle hålla sig neutral till honom, varken ta Alice eller Ivans sida, kanske det skulle gå. Kanske, med tiden, kunde de hitta till varandra igen. Leo skulle bara vänta ut det hemska.
"Jag förstår. Det är bra att Alice är i trygga händer här."

Rion nickade och satte sig ner på bänken bredvid henne. Han tippade huvudet bakåt för att se upp mot den stjärntäckta himlen. "Ja, det är det."

Hon såg upp på honom och tog hans hand för att ge den en kyss.
"Får jag vara i ditt rum i natt Leo? Eller på dagen svårt att säga." Hon smekte hans hand och log mjukt.
"Men jag hoppas att Ivan inte gör Alice illa"

Hon lutade sig mot Rion och slöt öonen.
"Såg du hur han såg på mig? Hur Ivan talade till mig?"

Leo fnissade av hennes kyss på hans hand. Han drog henne till sig för att krama om henne. "Ja, stanna hos mig.", viskade han i hennes öra och släppte taget för att se på henne med en vänlig blick och leende. När han hörde hennes kommentar om Ivan och Alice nickade han då. "Oroa dig inte. Palatset är en fästing, fullt med vakter. Han har ingen chans." Han strök hennes kind och tog hennes hand i sin igen. "Vill du gå lite till?"

Rion sneglade åt hennes håll och såg lite osäker ut. I denna stund kunde han inte förmå sig att tala illa om sin skapare. Han hade inte orken. Lite irriterat suckade han, men lugnade sig snart därpå. Alice visste ju inte. Visste inte vad han tänkte. "Ja, jag såg.", sa han då istället och svalde. Bestämde sig för att inte säga allt för mycket om Ivan.

"Jag vet att palatset är fullt av vakter Leo." Hon skakade på huvudet och såg in i hans ansikte.
"Nä jag är lite trött. Jag har arbetat hårt och behövde lite luft bara."

Alice såg på honom och smekte hans kind.
"Rion ska vi gå in? Jag behöver lägga mig." Hon kysste hans kind och reste sig upp.
"Imorgon ska jag få lite massage av ågon, minns inte så måste vara utvilad."

"Javisst. Vi går in." Han tog hennes hand i sin och ledde henne in i byggnaden igen. De gick uppför trapporna till Leos rum. Han stängde dörren om de. Han gick fram till gardinerna för att försäkra sig om att de var igendrana för fönstren. Ingen sol fick lysa in. "Kom, lägg dig. Som du sa, du har arbetat hårt." Han klappade på sängen.

Rion nickade och tog hennes hand igen innan han reste sig. "Jag tror hela poängen med massage är att bli utvilad. Du behöver nog inte vara det innan." Han skrattade kort, men insåg att Alice nog inte såg det så. "Men du har rätt, det är bra om du får timmarna för sömn. Du sov så dåligt dagen till ikväll."