Borttagen
|
Skrivet av kitto: Novellen, nu klar och redigerad c:
Spoiler:
Tryck här för att visa!
Doften av September
Jag såg in i hennes hypnotiserande, vackra ögon. I den kastanjebruna irisen kunde jag se en svag spegling av mig själv. Jag höjde koppen mot mina torra läppar och slöt försiktigt ögonen för att ta en klunk av det heta citronteet. Jag ryckte till när jag skållade gommen och lät koppen sänkas till bordskivan igen. Det regnade fortfarande ute och köksfönstret var täckt av fuktigt imma. Vi satt ensamma i hennes föräldrars sommarstuga. Vägguret på andra sidan rummet berättade att klockan var närmare midnatt.
”Brände du dig?” frågade hon och gav mig en öm blick. Jag skakade lögnaktigt på huvudet med blicken vandrande utmed henne långa, rödbruna hår. Det hade samma färg som höstlöv, också samma färg som hennes söta fräknar. Hon var så vacker. Jag rättade till min korta, mörka lugg och la benen i kors. Jag lät min kopp föras till min mun igen men den här gången brände jag mig inte så illa.
”Alice” började September, den vackra flickan mittemot mig. Jag mötte hennes blick men lät bara ögonen sticka fram över kanten. Jag svalde hårt och nickade.
”Du är väldigt vacker.” log hon, och jag kände hur mina kinder blossade i en rosenröd nyans. Jag ställde ner teet på bordet igen.
”Du med.” viskade min blyga röst. Jag hade bestämt mig för att inte vika undan blicken. Hon sköt ut sin stol och reste sig. Jag såg frågande upp på henne men hon kom bara fram och ställde sig bakom mig med händerna på mina axlar. Hon började röra fingrarna över min nacke och ner mot mina skulderblad. Jag kände hur jag fick gåshud på mina bara ben men det var mysigt och jag lät axlarna slappna av. Jag kände hennes sista beröring innan hon trippade iväg över golvet och satte på radion. Allt hade varit så tyst så jag ryckte till när en skränig röst fyllde köket. September skruvade hastig på volymratten och ljudet från den lilla lådan la sig istället som ett bakgrundsljud bortifrån köksbänken.
Klockan slog tolv och jag mötte Septembers ivriga blick. Hon satt mittemot mig igen och log förväntansfullt mot mig. Hon visste vad jag skulle säga.
”Grattis på artonårsdagen” sa jag tyst och drack upp det sista teet för att sen skjuta den tomma koppen åt sidan. Hennes leende slocknade lika hastigt som ett ljus i vinden. Juste, arton var det… Tänk, hon hade redan flyttat hemifrån och jobbade vanligtvis på det där caféet i vägkorsningen. Hon var vuxen. Hon var vuxen, och jag var bara fjorton. Det var ju därför det inte gick. Det var därför inget fungerade. Det skulle aldrig kunna funka heller, hon skulle flytta tillbaka till Stockholm igen och studera om bara någon månad. Det här var troligtvis den sista gången jag träffade henne. Som ett sista farväl.
”Jag borde nog gå” började jag tyst, för den nya stämningen var inte direkt mysig. Jag reste mig sakta.
”Snälla” vädjade September. ”Stanna här.” Hon reste sig också upp och la en varm hand på min arm. Jag stannade till och såg in i de bruna ögonen. Jag såg min spegelbild igen. ”Du kan sova här inatt.” Hon lät handen falla ner till sidan igen och jag vek undan med blicken utan att svara.
”Bara inatt.” sa jag efter några långa sekunders tystnad.
”Bara inatt.” svarade hon, och tvingade mig att möta hennes blick. Hon var kortare än mig trots att hon var så mycket äldre. Jag höjde ena handen för att dra undan en hårslinga från hennes perfekta ansikte. Fy fan vad jag skulle sakna henne när hon försvann. Men det var nog bäst så.
Jag låg tätt intill henne i det svala sovrummet. Sängen var trång och luktade som gamla böcker, sådana som man hittar på vinden i sitt barndomshem, men det var ändå som om jag var i himlen. Hon låg sådär nära mig och jag kunde andas in henne doft. Doften av September. Jag låg där intill henne under det tunna täcket med slutna ögon och bara njöt av vår sista natt tillsammans. Morgonen därpå skulle jag behöva gå upp tidigt för att ila hemåt på min rostiga cykel, utmed den lilla grusvägen. Detta innan hon ens hade vaknat. Radion gav ifrån sig spöklika ljud som gav mig fantasier om att det satt några ute i köket och det mullrade lågt ute bland de mörka molnen, men jag var inte rädd. Det var jag aldrig tillsammans med September. Jag hörde hur hennes hjärta slog långsammare och hur hennes andning blev tyngre och snart hade hon somnat. Men alla timmar med henne räknades, även de då hon inte var i vaket tillstånd. För då kunde jag fantisera om att hon drömde. Att hon drömde om mig, drömde om oss. Det skulle göra så ont att bara helt kallt lämna henne sovandes imorgon, med endast lite ord på ett papper som farväl. Jag hade gjort det förut, många gånger. Men nu skulle det vara för sista gången.
Jag stod vid ytterdörren. De första solstrålarna for in genom den smutsiga glasrutan i dörren och bländade mina ögon som fortfarande var inställda till dunkelt nattljus. Jag tryckte varsamt ner handtaget och lät dörren glida upp. Efterhängsna blickar in mot sovrummet där jag just lämnat en liten lapp och en sovande ängel, min sovande ängel, innan jag lämnade den lilla stugan för sista gången.
We were made for each other, but not made to stick togheter.
kattuggla
Så gripande och lätt att relatera till.. du är verkligen jätteduktig på att skriva, kitto!
Tidningen Skriva har en novelltävling där man kan vinna 10.000kr. Jag är själv inte så duktig på noveller, men det hade nog verkligen kunnat vara något för dig!
20 jun, 2014 12:19
|
kitto
Elev
|
Skrivet av Borttagen: Skrivet av kitto: Novellen, nu klar och redigerad c:
Spoiler:
Tryck här för att visa!
Doften av September
Jag såg in i hennes hypnotiserande, vackra ögon. I den kastanjebruna irisen kunde jag se en svag spegling av mig själv. Jag höjde koppen mot mina torra läppar och slöt försiktigt ögonen för att ta en klunk av det heta citronteet. Jag ryckte till när jag skållade gommen och lät koppen sänkas till bordskivan igen. Det regnade fortfarande ute och köksfönstret var täckt av fuktigt imma. Vi satt ensamma i hennes föräldrars sommarstuga. Vägguret på andra sidan rummet berättade att klockan var närmare midnatt.
”Brände du dig?” frågade hon och gav mig en öm blick. Jag skakade lögnaktigt på huvudet med blicken vandrande utmed henne långa, rödbruna hår. Det hade samma färg som höstlöv, också samma färg som hennes söta fräknar. Hon var så vacker. Jag rättade till min korta, mörka lugg och la benen i kors. Jag lät min kopp föras till min mun igen men den här gången brände jag mig inte så illa.
”Alice” började September, den vackra flickan mittemot mig. Jag mötte hennes blick men lät bara ögonen sticka fram över kanten. Jag svalde hårt och nickade.
”Du är väldigt vacker.” log hon, och jag kände hur mina kinder blossade i en rosenröd nyans. Jag ställde ner teet på bordet igen.
”Du med.” viskade min blyga röst. Jag hade bestämt mig för att inte vika undan blicken. Hon sköt ut sin stol och reste sig. Jag såg frågande upp på henne men hon kom bara fram och ställde sig bakom mig med händerna på mina axlar. Hon började röra fingrarna över min nacke och ner mot mina skulderblad. Jag kände hur jag fick gåshud på mina bara ben men det var mysigt och jag lät axlarna slappna av. Jag kände hennes sista beröring innan hon trippade iväg över golvet och satte på radion. Allt hade varit så tyst så jag ryckte till när en skränig röst fyllde köket. September skruvade hastig på volymratten och ljudet från den lilla lådan la sig istället som ett bakgrundsljud bortifrån köksbänken.
Klockan slog tolv och jag mötte Septembers ivriga blick. Hon satt mittemot mig igen och log förväntansfullt mot mig. Hon visste vad jag skulle säga.
”Grattis på artonårsdagen” sa jag tyst och drack upp det sista teet för att sen skjuta den tomma koppen åt sidan. Hennes leende slocknade lika hastigt som ett ljus i vinden. Juste, arton var det… Tänk, hon hade redan flyttat hemifrån och jobbade vanligtvis på det där caféet i vägkorsningen. Hon var vuxen. Hon var vuxen, och jag var bara fjorton. Det var ju därför det inte gick. Det var därför inget fungerade. Det skulle aldrig kunna funka heller, hon skulle flytta tillbaka till Stockholm igen och studera om bara någon månad. Det här var troligtvis den sista gången jag träffade henne. Som ett sista farväl.
”Jag borde nog gå” började jag tyst, för den nya stämningen var inte direkt mysig. Jag reste mig sakta.
”Snälla” vädjade September. ”Stanna här.” Hon reste sig också upp och la en varm hand på min arm. Jag stannade till och såg in i de bruna ögonen. Jag såg min spegelbild igen. ”Du kan sova här inatt.” Hon lät handen falla ner till sidan igen och jag vek undan med blicken utan att svara.
”Bara inatt.” sa jag efter några långa sekunders tystnad.
”Bara inatt.” svarade hon, och tvingade mig att möta hennes blick. Hon var kortare än mig trots att hon var så mycket äldre. Jag höjde ena handen för att dra undan en hårslinga från hennes perfekta ansikte. Fy fan vad jag skulle sakna henne när hon försvann. Men det var nog bäst så.
Jag låg tätt intill henne i det svala sovrummet. Sängen var trång och luktade som gamla böcker, sådana som man hittar på vinden i sitt barndomshem, men det var ändå som om jag var i himlen. Hon låg sådär nära mig och jag kunde andas in henne doft. Doften av September. Jag låg där intill henne under det tunna täcket med slutna ögon och bara njöt av vår sista natt tillsammans. Morgonen därpå skulle jag behöva gå upp tidigt för att ila hemåt på min rostiga cykel, utmed den lilla grusvägen. Detta innan hon ens hade vaknat. Radion gav ifrån sig spöklika ljud som gav mig fantasier om att det satt några ute i köket och det mullrade lågt ute bland de mörka molnen, men jag var inte rädd. Det var jag aldrig tillsammans med September. Jag hörde hur hennes hjärta slog långsammare och hur hennes andning blev tyngre och snart hade hon somnat. Men alla timmar med henne räknades, även de då hon inte var i vaket tillstånd. För då kunde jag fantisera om att hon drömde. Att hon drömde om mig, drömde om oss. Det skulle göra så ont att bara helt kallt lämna henne sovandes imorgon, med endast lite ord på ett papper som farväl. Jag hade gjort det förut, många gånger. Men nu skulle det vara för sista gången.
Jag stod vid ytterdörren. De första solstrålarna for in genom den smutsiga glasrutan i dörren och bländade mina ögon som fortfarande var inställda till dunkelt nattljus. Jag tryckte varsamt ner handtaget och lät dörren glida upp. Efterhängsna blickar in mot sovrummet där jag just lämnat en liten lapp och en sovande ängel, min sovande ängel, innan jag lämnade den lilla stugan för sista gången.
We were made for each other, but not made to stick togheter.
kattuggla
Så gripande och lätt att relatera till.. du är verkligen jätteduktig på att skriva, kitto!
Tidningen Skriva har en novelltävling där man kan vinna 10.000kr. Jag är själv inte så duktig på noveller, men det hade nog verkligen kunnat vara något för dig!
Tack du, jag blir så glad! ♥
Det ska jag absolut kolla upp även då jag själv inte heller är någon höjdare på att skriva noveller. Det är trots allt alltid kul att skriva! :3
20 jun, 2014 12:36
|
Borttagen
|
Ponera att era berättelser hade blivit film. Vilken skådespelare hade isåfall fått vilken roll? (Visa gärna bild och berätta lite! Älskar att drömma om sånt här.)
20 jun, 2014 12:41
|
Borttagen
|
Skrivet av Borttagen:
Ponera att era berättelser hade blivit film. Vilken skådespelare hade isåfall fått vilken roll? (Visa gärna bild och berätta lite! Älskar att drömma om sånt här.)
Oh, jag drömmer och det jättemycket  Dock vet jag inga unga skådisar, kanske audition bland 12-åringar =)
20 jun, 2014 17:37
|
Majaluna
Elev
|
kitto ~ askjdfjkl wow vad du är duktig ♥ Det var så... Jagvetintevad jättebra! Haha, jag är verkligen usel på det här med långa, bra kommentarer.
Jag älskade det.
 
20 jun, 2014 19:18
|
kitto
Elev
|
Skrivet av Majaluna: kitto ~ askjdfjkl wow vad du är duktig ♥ Det var så... Jagvetintevad jättebra! Haha, jag är verkligen usel på det här med långa, bra kommentarer.
Jag älskade det.
Aww, tack du! Jag blir så himla glad för alla kommentarer och komplimanger ;w; ♥
20 jun, 2014 19:19
|
Ellociraptor
Elev
|
Skrivet av Borttagen:
Ponera att era berättelser hade blivit film. Vilken skådespelare hade isåfall fått vilken roll? (Visa gärna bild och berätta lite! Älskar att drömma om sånt här.)
Tänker pinsamt mycket på sånt här. X) Fast castar orimliga skådisar, typ Dolph Lundgren (Heimdall) och Grace Jones (Sigyn) som de såg ut på åttiotalet. Dock att den castingen är så nice för jag insåg efter att jag gjort det (aka nämnt i texten att huvudpersonerna tycker de påminner om de skådisarna) att de dejtade ju under en period för typ tjugo år sen och Heimdall och Sigyn är hemligt kära i berättelsen.
Min ena huvudpersons love interests har jag castat Aidan Turner och Dean O'Gorman som.... aka Kili och Fili.
Dock känns det så mycket lättare att casta de manliga karaktärerna än de kvinnliga? Där kommer jag nästan inte på några, så till huvudpersonerna har jag ingen aning.
(Med castat menar jag alltså lagt in en bild på dem i min powerpoint, hehe.)
  
20 jun, 2014 19:42
|
Borttagen
|
Skrivet av Borttagen:
Ponera att era berättelser hade blivit film. Vilken skådespelare hade isåfall fått vilken roll? (Visa gärna bild och berätta lite! Älskar att drömma om sånt här.)
Jag tänker mig att Lenny von Dohlen kan spela min första antagonist Maurice Belle, mest för att den karaktären är skamlöst baserad på von Dohlens karaktär Mr. Cox i tv-serien the Pretender.
Annars vet jag inte! Jag önskar det fanns mer skådisar som var transpersoner att välja bland för jag har en del karaktärer som är trans och vill att skådisarna till dem också ska vara det i så fall. Detta har liksom stoppat mig från att rollbesätta även cis-karaktärerna (förutom den ovan) för det skulle kännas så orättvist.
20 jun, 2014 22:26
|
Amaanda
Elev
|
Ikväll skrev jag något som jag själv, för en gångs skull, kände var så himla bra! Jag highfive-ade mig själv och skrattade åt hur bra det kändes att vara nöjd. Alla borde vara det oftare. För det är så fruktansvärt härligt!
Aarggh älskar den känslan! 
Kattuggla Jag vet inte varför, men det brukar alltid sluta med att jag "castar" Elle Fanning för roller i mina berättelser. Hon ser väldigt olik ut i olika sammanhang, vilket gör det lätt att leva in henne som en av karaktärerna.
Jag älskar btw att leta upp bilder på skådisar som kan tänkas spela i mina framtida filmer, mohaha Det ger mig inspiration varje gång ;P
20 jun, 2014 23:26
|
the marauder
Elev
|
20 jun, 2014 23:35
|
Du får inte svara på den här tråden.
Mugglarportalen