Borttagen
|
Skrivet av kitto: Började på en novell idag! 
Spoiler:
Tryck här för att visa!Jag såg in i hennes hypnotiserande, vackra ögon. I den kastanjebruna irisen kunde jag se en svag spegling av mig själv. Jag höjde koppen mot mina torra läppar och slöt försiktigt ögonen för att ta en klunk av det heta citronteet. Jag ryckte till när jag skållade gommen och lät koppen sänkas till bordskivan igen. Det regnade fortfarande ute och köksfönstret var täckt av fuktigt imma. Hennes föräldrar sov och vi satt ensamma vid matbordet. Vägguret på andra sidan rummet berättade att klockan var närmare midnatt.
”Brände du dig?” frågade hon och gav mig en öm blick. Jag skakade lögnaktigt på huvudet med blicken vandrande utmed henne långa, rödbruna hår. Det hade samma färg som höstlöv, också samma färg som hennes söta fräknar. Hon var så vacker. Jag rättade till min korta, mörka lugg och la benen i kors. Jag lät min kopp föras till min mun igen men den här gången brände jag mig inte så illa.
”Alice” började September, den vackra flickan mittemot mig. Jag mötte hennes blick men lät bara ögonen sticka fram över kanten. Jag svalde hårt och nickade.
”Du är väldigt vacker.” log hon, och jag kände hur mina kinder blossade i en rosenröd nyans. Jag ställde ner teet på bordet igen.
”Du med.” viskade jag med min blyga röst. Jag hade bestämt mig för att inte vika undan blicken. Hon sköt ut sin stol och reste sig. Jag såg frågande upp på henne men hon kom bara fram och ställde sig bakom mig med händerna på mina axlar. Hon började röra fingrarna över min nacke och ner mot mina skulderblad. Jag kände hur jag fick gåshud på mina bara ben men det var mysigt och jag lät axlarna slappna av. Jag kände hennes sista beröring innan hon trippade iväg över golvet och satte på radion. Allt hade varit så tyst så jag ryckte till när en skränig röst fyllde köket. September skruvade hastig på volymratten och ljudet från den lilla lådan la sig istället som ett bakgrundsljud bortifrån köksbänken.
Så målande.. Jag älskar färgrika, mjuka beskrivningar som i det här stycket.
Vackert ♥
19 jun, 2014 13:26
|
kitto
Elev
|
Skrivet av Borttagen: Skrivet av kitto: Började på en novell idag!
Spoiler:
Tryck här för att visa!Jag såg in i hennes hypnotiserande, vackra ögon. I den kastanjebruna irisen kunde jag se en svag spegling av mig själv. Jag höjde koppen mot mina torra läppar och slöt försiktigt ögonen för att ta en klunk av det heta citronteet. Jag ryckte till när jag skållade gommen och lät koppen sänkas till bordskivan igen. Det regnade fortfarande ute och köksfönstret var täckt av fuktigt imma. Hennes föräldrar sov och vi satt ensamma vid matbordet. Vägguret på andra sidan rummet berättade att klockan var närmare midnatt.
”Brände du dig?” frågade hon och gav mig en öm blick. Jag skakade lögnaktigt på huvudet med blicken vandrande utmed henne långa, rödbruna hår. Det hade samma färg som höstlöv, också samma färg som hennes söta fräknar. Hon var så vacker. Jag rättade till min korta, mörka lugg och la benen i kors. Jag lät min kopp föras till min mun igen men den här gången brände jag mig inte så illa.
”Alice” började September, den vackra flickan mittemot mig. Jag mötte hennes blick men lät bara ögonen sticka fram över kanten. Jag svalde hårt och nickade.
”Du är väldigt vacker.” log hon, och jag kände hur mina kinder blossade i en rosenröd nyans. Jag ställde ner teet på bordet igen.
”Du med.” viskade jag med min blyga röst. Jag hade bestämt mig för att inte vika undan blicken. Hon sköt ut sin stol och reste sig. Jag såg frågande upp på henne men hon kom bara fram och ställde sig bakom mig med händerna på mina axlar. Hon började röra fingrarna över min nacke och ner mot mina skulderblad. Jag kände hur jag fick gåshud på mina bara ben men det var mysigt och jag lät axlarna slappna av. Jag kände hennes sista beröring innan hon trippade iväg över golvet och satte på radion. Allt hade varit så tyst så jag ryckte till när en skränig röst fyllde köket. September skruvade hastig på volymratten och ljudet från den lilla lådan la sig istället som ett bakgrundsljud bortifrån köksbänken.
Så målande.. Jag älskar färgrika, mjuka beskrivningar som i det här stycket.
Vackert ♥
Åh tack, vad glad jag blir! ♥
19 jun, 2014 15:14
|
Borttagen
|
Skrivet av Fellrendión: Skrivet av Borttagen: Skrivet av Fellrendión: Jag skriver en fanfiction om Hungerspelen där jag själv är med. Den handlar om att jag själv hamnar på en arena.
Den är egentligen mest som en övning där jag tränar på att uttrycka känslor och kommer inte vara så lång faktiskt.
Annars skriver jag nästan aldrig fanfictions.
Vill någon läsa så kommer den läggas ut på min blogg. 
Verkar väldigt intressant och som en bra skrivövning. Kan du länka din blogg?
Den är i min forumssignatur.
Haha, jag såg det nu 
19 jun, 2014 15:47
|
Safir
Elev
|
Skrivet av kitto: Började på en novell idag!
Spoiler:
Tryck här för att visa!Jag såg in i hennes hypnotiserande, vackra ögon. I den kastanjebruna irisen kunde jag se en svag spegling av mig själv. Jag höjde koppen mot mina torra läppar och slöt försiktigt ögonen för att ta en klunk av det heta citronteet. Jag ryckte till när jag skållade gommen och lät koppen sänkas till bordskivan igen. Det regnade fortfarande ute och köksfönstret var täckt av fuktigt imma. Hennes föräldrar sov och vi satt ensamma vid matbordet. Vägguret på andra sidan rummet berättade att klockan var närmare midnatt.
”Brände du dig?” frågade hon och gav mig en öm blick. Jag skakade lögnaktigt på huvudet med blicken vandrande utmed henne långa, rödbruna hår. Det hade samma färg som höstlöv, också samma färg som hennes söta fräknar. Hon var så vacker. Jag rättade till min korta, mörka lugg och la benen i kors. Jag lät min kopp föras till min mun igen men den här gången brände jag mig inte så illa.
”Alice” började September, den vackra flickan mittemot mig. Jag mötte hennes blick men lät bara ögonen sticka fram över kanten. Jag svalde hårt och nickade.
”Du är väldigt vacker.” log hon, och jag kände hur mina kinder blossade i en rosenröd nyans. Jag ställde ner teet på bordet igen.
”Du med.” viskade jag med min blyga röst. Jag hade bestämt mig för att inte vika undan blicken. Hon sköt ut sin stol och reste sig. Jag såg frågande upp på henne men hon kom bara fram och ställde sig bakom mig med händerna på mina axlar. Hon började röra fingrarna över min nacke och ner mot mina skulderblad. Jag kände hur jag fick gåshud på mina bara ben men det var mysigt och jag lät axlarna slappna av. Jag kände hennes sista beröring innan hon trippade iväg över golvet och satte på radion. Allt hade varit så tyst så jag ryckte till när en skränig röst fyllde köket. September skruvade hastig på volymratten och ljudet från den lilla lådan la sig istället som ett bakgrundsljud bortifrån köksbänken.
Det där var väldigt, väldigt, väldigt vackert ;w; Du får gärna lägga ut om du skriver mer.
19 jun, 2014 16:00
|
kitto
Elev
|
Skrivet av Safir: Skrivet av kitto: Började på en novell idag!
Spoiler:
Tryck här för att visa!Jag såg in i hennes hypnotiserande, vackra ögon. I den kastanjebruna irisen kunde jag se en svag spegling av mig själv. Jag höjde koppen mot mina torra läppar och slöt försiktigt ögonen för att ta en klunk av det heta citronteet. Jag ryckte till när jag skållade gommen och lät koppen sänkas till bordskivan igen. Det regnade fortfarande ute och köksfönstret var täckt av fuktigt imma. Hennes föräldrar sov och vi satt ensamma vid matbordet. Vägguret på andra sidan rummet berättade att klockan var närmare midnatt.
”Brände du dig?” frågade hon och gav mig en öm blick. Jag skakade lögnaktigt på huvudet med blicken vandrande utmed henne långa, rödbruna hår. Det hade samma färg som höstlöv, också samma färg som hennes söta fräknar. Hon var så vacker. Jag rättade till min korta, mörka lugg och la benen i kors. Jag lät min kopp föras till min mun igen men den här gången brände jag mig inte så illa.
”Alice” började September, den vackra flickan mittemot mig. Jag mötte hennes blick men lät bara ögonen sticka fram över kanten. Jag svalde hårt och nickade.
”Du är väldigt vacker.” log hon, och jag kände hur mina kinder blossade i en rosenröd nyans. Jag ställde ner teet på bordet igen.
”Du med.” viskade jag med min blyga röst. Jag hade bestämt mig för att inte vika undan blicken. Hon sköt ut sin stol och reste sig. Jag såg frågande upp på henne men hon kom bara fram och ställde sig bakom mig med händerna på mina axlar. Hon började röra fingrarna över min nacke och ner mot mina skulderblad. Jag kände hur jag fick gåshud på mina bara ben men det var mysigt och jag lät axlarna slappna av. Jag kände hennes sista beröring innan hon trippade iväg över golvet och satte på radion. Allt hade varit så tyst så jag ryckte till när en skränig röst fyllde köket. September skruvade hastig på volymratten och ljudet från den lilla lådan la sig istället som ett bakgrundsljud bortifrån köksbänken.
Det där var väldigt, väldigt, väldigt vackert ;w; Du får gärna lägga ut om du skriver mer.
Åh tack så jättemycket! Ni är så snälla ;-; ♥
19 jun, 2014 16:07
|
Dizzie
Elev
|
Skrivet av Archarec: Skrivet av Fellrendión: Skrivet av Miss Black: Skrivet av Fellrendión: Skrivet av Miss Black: Skrivet av Fellrendión: Mansnamn är så mycket svårare att komma på än kvinnonamn...
Jag letar och letar men det äe jättesvårt så vill ni hjälpa mig? ^^
Helst ska det passa till en greve eller någonting. Han ska vara rektor på en skola men ändå något läskig. Från viktorianska tiden kanske.
Det finns fler kvinnonamn än mansnamn så det är inte så konstigt att det är svårare... Och jag håller verkligen med dig! X)
Googla "greve" eller vad-nu-greve-är-i-plural så kanske det dyker upp några namn som du kan vända och vrida på och kasta om.
Jo, jag har googlat och googlat men hittar inget bra. 
Hittade just denna sida: http://www.springhole.net/writing_roleplaying_randomators/victoriannames.htm
Kanske fungerar? ^^
Tack! ^^
Provade den där generatorn, fick fram "Gay Darling". Härligaste namnet någonsin!
Aww, "Gay Darling".. Nu vet jag vad mitt barn ska heta!
 
19 jun, 2014 16:36
|
kitto
Elev
|
Novellen, nu klar och redigerad c:
Spoiler:
Tryck här för att visa!
Doften av September
Jag såg in i hennes hypnotiserande, vackra ögon. I den kastanjebruna irisen kunde jag se en svag spegling av mig själv. Jag höjde koppen mot mina torra läppar och slöt försiktigt ögonen för att ta en klunk av det heta citronteet. Jag ryckte till när jag skållade gommen och lät koppen sänkas till bordskivan igen. Det regnade fortfarande ute och köksfönstret var täckt av fuktigt imma. Vi satt ensamma i hennes föräldrars sommarstuga. Vägguret på andra sidan rummet berättade att klockan var närmare midnatt.
”Brände du dig?” frågade hon och gav mig en öm blick. Jag skakade lögnaktigt på huvudet med blicken vandrande utmed henne långa, rödbruna hår. Det hade samma färg som höstlöv, också samma färg som hennes söta fräknar. Hon var så vacker. Jag rättade till min korta, mörka lugg och la benen i kors. Jag lät min kopp föras till min mun igen men den här gången brände jag mig inte så illa.
”Alice” började September, den vackra flickan mittemot mig. Jag mötte hennes blick men lät bara ögonen sticka fram över kanten. Jag svalde hårt och nickade.
”Du är väldigt vacker.” log hon, och jag kände hur mina kinder blossade i en rosenröd nyans. Jag ställde ner teet på bordet igen.
”Du med.” viskade min blyga röst. Jag hade bestämt mig för att inte vika undan blicken. Hon sköt ut sin stol och reste sig. Jag såg frågande upp på henne men hon kom bara fram och ställde sig bakom mig med händerna på mina axlar. Hon började röra fingrarna över min nacke och ner mot mina skulderblad. Jag kände hur jag fick gåshud på mina bara ben men det var mysigt och jag lät axlarna slappna av. Jag kände hennes sista beröring innan hon trippade iväg över golvet och satte på radion. Allt hade varit så tyst så jag ryckte till när en skränig röst fyllde köket. September skruvade hastig på volymratten och ljudet från den lilla lådan la sig istället som ett bakgrundsljud bortifrån köksbänken.
Klockan slog tolv och jag mötte Septembers ivriga blick. Hon satt mittemot mig igen och log förväntansfullt mot mig. Hon visste vad jag skulle säga.
”Grattis på artonårsdagen” sa jag tyst och drack upp det sista teet för att sen skjuta den tomma koppen åt sidan. Hennes leende slocknade lika hastigt som ett ljus i vinden. Juste, arton var det… Tänk, hon hade redan flyttat hemifrån och jobbade vanligtvis på det där caféet i vägkorsningen. Hon var vuxen. Hon var vuxen, och jag var bara fjorton. Det var ju därför det inte gick. Det var därför inget fungerade. Det skulle aldrig kunna funka heller, hon skulle flytta tillbaka till Stockholm igen och studera om bara någon månad. Det här var troligtvis den sista gången jag träffade henne. Som ett sista farväl.
”Jag borde nog gå” började jag tyst, för den nya stämningen var inte direkt mysig. Jag reste mig sakta.
”Snälla” vädjade September. ”Stanna här.” Hon reste sig också upp och la en varm hand på min arm. Jag stannade till och såg in i de bruna ögonen. Jag såg min spegelbild igen. ”Du kan sova här inatt.” Hon lät handen falla ner till sidan igen och jag vek undan med blicken utan att svara.
”Bara inatt.” sa jag efter några långa sekunders tystnad.
”Bara inatt.” svarade hon, och tvingade mig att möta hennes blick. Hon var kortare än mig trots att hon var så mycket äldre. Jag höjde ena handen för att dra undan en hårslinga från hennes perfekta ansikte. Fy fan vad jag skulle sakna henne när hon försvann. Men det var nog bäst så.
Jag låg tätt intill henne i det svala sovrummet. Sängen var trång och luktade som gamla böcker, sådana som man hittar på vinden i sitt barndomshem, men det var ändå som om jag var i himlen. Hon låg sådär nära mig och jag kunde andas in henne doft. Doften av September. Jag låg där intill henne under det tunna täcket med slutna ögon och bara njöt av vår sista natt tillsammans. Morgonen därpå skulle jag behöva gå upp tidigt för att ila hemåt på min rostiga cykel, utmed den lilla grusvägen. Detta innan hon ens hade vaknat. Radion gav ifrån sig spöklika ljud som gav mig fantasier om att det satt några ute i köket och det mullrade lågt ute bland de mörka molnen, men jag var inte rädd. Det var jag aldrig tillsammans med September. Jag hörde hur hennes hjärta slog långsammare och hur hennes andning blev tyngre och snart hade hon somnat. Men alla timmar med henne räknades, även de då hon inte var i vaket tillstånd. För då kunde jag fantisera om att hon drömde. Att hon drömde om mig, drömde om oss. Det skulle göra så ont att bara helt kallt lämna henne sovandes imorgon, med endast lite ord på ett papper som farväl. Jag hade gjort det förut, många gånger. Men nu skulle det vara för sista gången.
Jag stod vid ytterdörren. De första solstrålarna for in genom den smutsiga glasrutan i dörren och bländade mina ögon som fortfarande var inställda till dunkelt nattljus. Jag tryckte varsamt ner handtaget och lät dörren glida upp. Efterhängsna blickar in mot sovrummet där jag just lämnat en liten lapp och en sovande ängel, min sovande ängel, innan jag lämnade den lilla stugan för sista gången.
We were made for each other, but not made to stick togheter.
kattuggla Safir
19 jun, 2014 21:46
|
Anna-chan
Elev
|
kitto: Holy creepy cow, det där var awesome!!!! Man kunde liksom riktigt förstå hur huvudpersonen tänkte och kände, och det var en ganska ovanlig handling och man bara... VARFÖR ÄR DET HÄR EN NOVELL OCH INTE EN ROMAN!? JAG VILL JU LÄSA MER!!!!!!!!!
Och slutet, det var bara... jKGHjphagpvö <---Kan inte beskriva hur fullkomligt awesome, hemskt (inte hemskt som i dåligt då, utan mer som you're breaking my heart-hemskt), fint, vackert, sorgligt... Det var bara en fullkomligt fantastisk novell och jag önskar att jag kunde skriva lika awesome som dig!!!!!
Okok, jag ska inte komentera när jag är helt övertrött, men novellen var i alla fall sjukt awesome och bara helt fantastisk♥ Keep up the good work ^^
Join the dark side, we have cookies~ 
19 jun, 2014 22:59
|
kitto
Elev
|
Skrivet av Anna-chan: kitto: Holy creepy cow, det där var awesome!!!! Man kunde liksom riktigt förstå hur huvudpersonen tänkte och kände, och det var en ganska ovanlig handling och man bara... VARFÖR ÄR DET HÄR EN NOVELL OCH INTE EN ROMAN!? JAG VILL JU LÄSA MER!!!!!!!!!
Och slutet, det var bara... jKGHjphagpvö <---Kan inte beskriva hur fullkomligt awesome, hemskt (inte hemskt som i dåligt då, utan mer som you're breaking my heart-hemskt), fint, vackert, sorgligt... Det var bara en fullkomligt fantastisk novell och jag önskar att jag kunde skriva lika awesome som dig!!!!!
Okok, jag ska inte komentera när jag är helt övertrött, men novellen var i alla fall sjukt awesome och bara helt fantastisk♥ Keep up the good work ^^
Aww, så glad jag blir! Tack så jättemycket! ♥
19 jun, 2014 23:12
|
Safir
Elev
|
kitto Sluta skriva så bra människa du får mig att känna mig som värsta amatören jue det var så fint och afhjjda ;u;
20 jun, 2014 09:29
|
Du får inte svara på den här tråden.
Mugglarportalen