In the dark PRS Vidomina & Medi

"Jag kan inte döma honom till döden." Hon skakade på huvudet.
"Han kan inte dö och därav kan jag inte ge honom det straff han förtjänar." Hon suckade.
"Han måste bo i detta palats med mig. Men han kommer aldrig få komma i närheten av mig eller få av den där munkavlen. Han måste ha blod men det kommer bara hällas upp i ett magiskt glas som han kan dricka ifrån." Hon såg på Eric som nickade.
"Om det inte finns något annat val så är det bra. Men jag vill ha skadestånd av något slag."
Alice nickade.
"Självklart."

"Flickan. Isabelle. Återförena dem två. Han lämnar inte hennes sida, och dessutom blir det lättare att ha koll på de båda då."
Adela såg från Léon till Alice igen. "Sänd soldater att övervaka Ivan och Isabelle. Flera stycken, som följer varje steg de tar."
Hon svalde och insåg hur märkligt det lät. "Du har rätt, ers höghet. Du kan inte döda honom. Inte om du också vill mista Rion och Leo." Hon suckade. Det kändes orättvist vilket alternativ de än valde. Hon såg upp på Alice igen. "Men jag tror på att återförena Isabelle och Ivan. Det minimerar risken att de flyr. De verkar bara vilja fly till varandra, vara varandra nära."

Hon nickade och såg på Adela sedan mot Eric.
"Det låter bättre. Jag vill inte se er mista era vänner." Han såg sen mot Léon och log.
Alice nickade och dörrarna öppnades igen.
2Ivan vi har kommit fram till ditt straff."

Soldaterna tågade in med Ivan igen. De forcerade honom att stanna genom att trycka spjutspetsarna mot hans hals. Ivan kämpade för att så rak upp och höjde blicken för att se åt Alices håll. "Mitt straff?", viskade han. Orken hade börjat försvinna hos honom. "Vad är mitt.. straff?"

"Du och Isabelle kommer at vistas här med hög bevakning. Du är inlåst om du inte ska äta eller ta hand om din ygien. Men då ska det bli hög övervakning som nu. Du och Isabelle kommer få att vara tillsammans" Hon suckade.
"Glömde jag något?2 Hon såg på Adela

"Nej, ers höghet. Du sa allt."
Hon tänkte på att han skulle få återse Rion och Leo, men det behövde hon kanske inte förklara.
Ivan pustade ut. Det var inte hans kväll att dö. Inte den här gången. Lättat sänkte han blicken igen och tippade huvudet framåt. Soldaterna ledde honom därifrån för att eskortera honom till sitt nya rum.

Hon fläktade med solfjädern och så efter Ivan och skakade på huvudet.
"Jag förstår inte hur han tänker." Hon såg sedan på Léon och tog av sig masken och skakade nekande på huvudet.

"Ivan, han.. Ingen vet hur han tänker. Kanske han inte själv vet, ers höghet?" Adela såg mot portarna igen och tänkte på Ivan. Hur han sett ut. Alla brott han hade gjort. Han hade skadat så många. Så såg hon på Alice igen. "Det kanske är bäst att du samlar krafterna igen. Mat och vila kanske? Eller en tur i den friska luften?"

Hon nickade tacksamt och reste sig upp.
"En festmåltid och vila på det." Hon nickade mot dem och tog av sig masken.
"Jag vill bara att han inte ska bita mig igen."

"Din säkerhet är vår största prioritet, ers höghet." Adela tog emot Alices mask för att räcka över den till Léon. "Eller hur, Leon?"
Hon såg på de andra tjänarna som följt med dem. "Sätt fart, låt inte prästinnan vänta. Duka i matsalen, ordna för en festmåltid." Tjänarna bytte osäkert blickar mellan varandra när de hörde Adelas order. De lydde ju främst Alice. Men de förstod allvaret och satte fart därifrån för att göra som Adela sagt. Adela såg efter de för att sedan se på Alice igen. "En mycket bra idé, ers höghet."
Hon kastade en blick åt Rion för att sedan se tillbaka på Alicce igen. "Om det inte var något mer, så ska jag se till att allting är i sin ordning med fången."