In the dark PRS Vidomina & Medi

Hon sa inget utan satt med händerna på armstöden. Hon såg på Adela.
2Adela min solfjäder ligger i mitt vilorum nedanför. Kan du hämta den är du snäll? Det tar max...." Mer han hon inte säga innan Léon hade hämtat den och räckte över den och såg på Ivan med avsmak.

Adela såg mot Alice när hon talade till henne, men hejdade sig när Léon redan utfört uppgiften, innan hon ens fattat orden. Adela teg och ställde sig tillrätta vid Alice igen och såg ner på Ivan som verkade kämpa för att stå stadigt upp på benen. Orken var inte med honom.
"Isabelle!", ropade Adela då och såg åt Isabelles håll som de placerat på golvet med de andra, på en bänk med de två soldaterna vid hennes sida. Hon var inte fastkedjad som Ivan. Soldaterna knuffade på Isabelle att resa sig. "Seså, rör på dig.", väste soldaten.

Isabelle pep till och gick fram och ställde sig lite längre fram än Ivan och föll ner på knäna.
Alice såg på henne genom masken och samlade orken för att tala.
"Så Isabelle vet du varför du är här? Vilka brott ni har begått?" Hon kände hjärtat bulta hårt och iakttog Isabelle.
Isabelle såg upp och skakade nekande på huvudet. Hon skulle neka till allt.

"Du sågs med den anklagade för dråp, Isabelle.", fyllde Adela i och såg med en iskall blick på Isabelle. "Berätta, vad gjorde ni där? Hur förklarar du alla döda?" Hon var inte säker på att hon var rätt att fråga, men Adela antog att det hjälpte Alice en aning att lätta på bördan. Det hade varit nog påfrestande för henne att bara lägga blicken på Ivan.

"Ivan har inte...."
Alice höjde handen och såg på henne.
"Du var på plats. Eran doft kunde fästas på mordplatsen och på såsätt är ni båda skyldiga. "

Eric såg på dem med händerna på ryggen och Alice fortsatte.
"Du kommer försvara honom ovavsett vad vi säger så jag tänker höra vad han har att säga. Ivan?" Hon vände ansiktet mot Ivan.
"Inga undanflykter. Inget prat om mitt blod. Gör du den minsta ansats att prata om något annat har vakterna en anledning att trycka in spjuten som straff. Detta är ett förhör vad du gjort och inte vad du vill göra."

Ivan såg från Isabelle till Alice. Han ville säga något till Isabellell, få hennes uppmärksamhet, men han visste ju att det inte fanns utrymme för det.
Adela spände blicken i Ivan och Ivan förstod att Alice menade allvar.
"Vad begär du av mig, Alice? Jag saknade ditt sällskap. Erat sällskap. Du tog Leo och Rion från mig, jag blev inte inbjuden hit, trots så många andra vampyrer. Räknas inte jag?", sa han utan att svara på hennes fråga.

Hon såg på vaktgerna som tryckte till och hon skakade på huvudet.
"Nej det var du inte. Du har tappat mitt förtroende. Men vad har du att säga till ditt försvar? Varför denna slakt på oskyldiga människor? Vi kan hålla på i dagar."

Adela kastade en orolig blick åt Alices håll. Hålla på i dagar? Visste hon vad hon talade om? Om inte Ivan skulle erkänna sitt brott snart skulle Alice bli dålig igen.
"Tappat ditt förtroende? Jag tog din in i mitt hem! Jag gav dig en hel våning, jag.. jag lärde dig att spela schack!" Adela pustade ut, det skulle inte ta lång tid nu. Ivan började få slut på ursäkter att erkänna sitt brott.
"Jag ville få din uppmärksamhet igen. Och genom det, skulle jag få kontakt med mina skapelser igen. Rion. Leo.", pustade Ivan och sänkte huvudet. Han hade erkänt. "Du borde inte döma mig till döden, Alice." Han höjde blicken igen för att se på henne. "Om jag dör, så dör Rion och Leo."

Alice såg på honom. Nu gick han ifrån ämnet igen.
Men så fort han hade sagt detta såg hon på Adela.
"Så om du dör dör även Rion och Leo?" Hon vinkade till sig Adela.
"Jag ska bara ta det här med Adela. Kan ni komma tillbaka om tio minuter?" Hon spände blicken i honom och trots hon hade masken på sig kunde man känna det.

Soldaterna knuffade på Ivan att lämna rummet igen. De tågade ut med honom och portarna stängdes efter dem. Isabelle leddes till hennes plats vid bänken igen med soldaterna ännu vid hennes sida.
Ivan skulle återkomma om tio minuter igen.
"Ers höghet?" Adela såg oförstående ut efter Ivan till Alice igen. "Vad oroar dig?"