In the dark PRS Vidomina & Medi

"Va? Ivan har inte alls mördat någon." Hon skakade på huvudet men höll sig nära honom och nickade.
"Okej jag följer med. Mest för att jag inte ska bli kvar ensam." Hon såg upp på hans ansikte.
"Han är oskyldig jag vet inte vad ni pratar om."

Det kändes hopplöst att förklara för Isabelle. Hon verkade inte vilja förstå. Men det såklart, hon var ju närmast Ivan. Hon var honom trogen, och så vitt Rion visste, så skulle hon vara det enda in i döden.
Han suckade och drog sedan in luft för att se sig om. "Kom med här. Vi tar en häst. Jag är säker på att ägaren förstår när prins Eric berättar vad som har hänt." Han gick före runt byggnaden vid värdshuset där flera hästar väntade på sina ägare. "Den där." Han gick fram till en häst i svart päls. Den verkade inte bry sig om deras närmade. Och heler gjorde den inget motstånd när Rion ledde den från sin plats.
Han kastade en blick åt Adelas håll som gav tecken för avfärd. Trots situationen så var han lättad över att få lämna platsen. Se Alice. Och Leo igen.
"Mira? Hur tar du dig tillbaka?"

Isabelle såg oroat ut och nickade bara kort. Hon gick efter och såg upp på den svarta hingdten och svalde hårt. Skulle de hinna?
Mira log.
"Jag springer så det är ingen fara. Men kommer ni hinna?" Hon tippade huvudet på sned.

"Det finns en liten som vi passerade på vägen hit- minns du, Mira? Vi stannar där över dagen för att ge oss av på natten sedan igen." Han såg åt hennes håll för att sedan leda hästen ut längst vägen. Han såg Adela och de andra ge sig av. Han svalde och försökte att tränga bort tanken att Ivan varit den skyldige. Det hade han aldrig kunnat tro..!
"Ge oss en dag, så kommer vi natten till i övermorgon." Sedan gränslade han hästens rygg och sträckte en hand åt Isabelle för att hjälpa henne upp.

"Kommer hon inte att dra bort gardinerna för att släppa in solljuset och döda dig eller rymma?"
Mira såg på Isabelle som klättrade upp och satte sog framför Rion och skakade på huvudet.
"Nej jag ska inte göra något sådant."

"Den här vägen. Isabelle, gör ingen scen nu. Du är i närvaron av en prins och en prästinna. Du har ändå ingen chans. Palatset är som en fästing, proppat med soldater- nu Alices, Adelas och prins Erics.", sa han frustrerat och torkade bort svetten från sin panna med baksidan av sin hand. Resan hit hade varit påtaglig. Det hade varit jobbigt för honom att vara så länge ifrån de andra. Det gladde honom att vara tillbaka, men kände att han helst skulle vilja vila och tvätta sig innan han visade sig för de andra.
"Léon kommer se efter dig. Eller rådet. Mig kvittar det. Våra vägar skiljs här."
Han klev in i slottet och möttes av Adela som verkade ha väntat in de. "Rion!" Hon rusade fram. Hon hade bytt om till en röd elegant klänning, med håret detsamma som förut. Hon såg en aning orolig ut, vilket var ovanligt, tänkte Rion. "Vi har satt honom i fängelsehålorna. Alice vet inget, vi väntar tills imorgon kväll att berätta. Säg inget till Eric heller." Rion nickade och pustade ut.
"Gå och byt om, Rion, jag ser efter dem. Vi håller ställningarna." Rion nickade åt hennes ord och försvann mot sin kammare.
"Léon?", Adela såg sig om efter han. "Se efter Isabelle."

Isabelle hade fått byta om till en ren klänning och satt vid en stol och åt mat när Léon kom in och suckade.
"Jag kan inte sitta barnvakt. Jag måste vara med Alice. Hon ska möta honom snart." Han skakade nekande på huvudet.
"Jisses vad ni ställer till det för oss."

"Léon! Det är för Alices skull. Jag är inte heller en barnvakt. Men hon måste ha övervakning." Adela suckade och sänkte rösten. "Hon var med den anklagade när vi fångade honom.", sa hon menande men förstod att Léon inte verkade höra på. Lika frustrerat som Léon skakade hon på huvudet.
Hon knäppte med fingrarna för att få sina egna soldater att reagera. "Ni två, dum och dummare, ni ser efter henne. Följ hennes varenda steg. Jag måste se till prästinnan."
Soldaterna i det vackra silvriga rustningarna steg fram för att parkera sig om varsin sida, några steg bakom Isabelle utan att protestera eller göra motstånd. Soldaterna var bra på det sättet, tyckte Adela. De lydde hennes minsta vink.
Sedan försvann hon mot balsalen igen för att se sig om efter Alice och Eric. Var hade de tagit vägen?

Isabelle sa inget utan satt och åt under tystnad och såg sedan ner. När Lon hade gått reste hon si för att hämta mer av maten.

Alice hade fått e väldigt vacker pärlemoskimrande klänning med isblå broderier och hon såg på Erik med ett svagt leende.
"Jag måse jobba. Men ja återkommer." Hon gick in i salen där hennes tron och Léon knöt en vacker mask över hennes ansikte och nickade.
"Så."

Adela gick efter för att ställa sig bakom Alice. "Ers höghet, vad är din vilja härnäst?" Hon var osäker på hur det hela skulle fortgå. Än så länge befann sig rådet, Léon, Alice och Adela i samma sal. Men Mira, Rion och den anklagade, Ivan, fattades ännu. Hur de skulle fortgå för att fatta en beslut var ännu oklart.
Adela teg då hon insåg sitt iver att få ett beslut fattat. Det var ju bara Alice som hade den makten att utföra.