In the dark PRS Vidomina & Medi

Mira såg upp på Rion men skakade på huvudet.
"Jag är ingen blodhund Rion. Jag har ingen aning om vad monstret är." Hon suckade tunt men började gå in mot staden och såg sig om.
Det var så tyst.
Snart stod hon utanför världshuset och pekade på dörren.
"Jag tror personen är här inne. Det luktar å starkt."

Rion hade följt efter hennes steg. Han iakttog hennes rörelser och gissade att hon var en bra tjänare till Alice, trots attacken. Mira verkade agera på bästa sätt, trots den obehagliga situationen. Hon lät inte känslorna ta över. Det imponerade en aning på Rion.
Han följde henne till staden och upptäckte värdshuset som verkade dolt, inte i centrum för alla att upptäcka. Hit gick lokalborna, gissade Rion och tippade huvudet bakåt för att kunna få en överskådlig blick av byggnaden. "Hm."
Han gick fram till henne och nickade. Han hade känt av den starka lukten. Obehagskänslan ökade. Det var kusligt hur igenkännande lukten var. Ändå kunde Rion inte placera varifrån han känt den. "Bäst vi kollar. Men det ser mörkt ut. Låt oss inte göra för mycket väsen av oss."
Han smög sig före Mira mot byggnaden och kände på handtaget för att sedan gå in. Det var tyst därinne. Förmodligen sov gästerna nu, gissade Rion och blev påmind om tiden. Han hade inte tid att ödsla. Solen, han fick inte möta dess strålar.

Mira kom efter och såg sig om i det lilla världshuset och hon gick fram till mannen som nästan sov vid bänken han stod.
"Ursäkta att vi stör men har någon nyss kommit in hit?" Hon log mjukt och såg oroad ut.
"Ni borde ha låst verksamheten när solen gick ner. " Hon såg sedan på Rion och log sedan mjukt.

Mannen grymtade till av Miras ord, förmodligen för att han slumrat till och inte riktigt hört på. "Mm?" Hans blick var sömning. Han blinkade långsamt flera gånger och tog sin tid att svara henne. "Upp.", sa han då och Rion förstod inte vad han menade. Kunde han inte tala en fullständig mening? Lite frustrerat skulle han fråga vad han menade, men så kopplade Rion. De skulle gå upp en våning. Där hade den nyanlände kommit ifrån.
Mannen verkade inte vilja fortsätta konversationen och lutade sitt huvud igen i sin hand för att sedan sluta ögonen och slumra igen.
"Kom, Mira. Vi går upp och kollar.", sa Rion lågt och övervägde för en sekund att först meddela Adela och de andra. Om det faktiskt var ett monster.. skulle de klara det helt själv?

Hon log ett vänligt leende och drog handen genom mannens år.
"Gå och lägg er sir. Ni kan inte stå och sova."
Hon såg sedan upp på Rion och nickade. Snabbt följde hon efter honom och hon slöt ögonen.
"Japp mannen eller vad det nu är är här. Det luktar som det iallafall."

Rion smög sig upp och försökte lokalisera var den igenkännande lukten kom ifrån. Det luktade inte alls lika ruttet som på torpet. Mer som parfym och svett. Han svalde och kände sig osäker. Vad skulle de stöta på på andra sidan av dörren? Han saknade Leo som säkert skulle säga något klokt, eller göra det rätta. Just nu tvekade Rion för mycket. Men så såg han Miras bestämda och beslutsamma blick och övertygade sig själv sedan att han hade kontroll på situationen. Han samlade kraft och gick sedan mot den dörr där det verkade som lukta mest. "Här.", viskade Rion och höjde ett finger mot sin mun för att visa att Mira inte skulle säga något.
Försiktigt, försiktigt, tryckte han upp den stängda dörren och klev in i rummet, beredd på att bli överraskad. Och det blev han, men inte på grund av någon attack.
Det var Ivan. Det var Ivan och Isabelle som låg hopslingrade i sängen och sov. De hade inte hört dem. Rion blev iskall av tanken att Ivan varit den som orsakat alla mord, skadat riket så. Erics rike. Det gick några sekunder innan han beslöt sig för att väcka Ivan. Han tog ett steg fram och skulle just till att höja rösten då Adela med soldaterna stormade in. "Bra Mira och Rion. Jag följde erat spår."
Soldaterna kastade sig över Ivan och Ivan vaknade med ett ryck. Han fäktades med armar och ben och skrek högt, säkert tillräckligt för att väcka hela bygget. "Vad håller ni på med?!" Han lät ilsken och försökte ta sig loss, men alla soldater höll honom fast i ett stadigt grepp.
"Ivan. Vi möts igen." Adela gick fram till Ivan som försökte kämpa för att komma loss. Hon såg ner på honom. "Adela?" Han lät förvånad, men Adela bara flinade. Gillade övertaget. "Ta med honom härifrån, lämna flickan." Soldaterna nickade och började bära honom ut från rummet, från byggnaden.

Mira hade kikat in men hajat till. Där låg Ivan med en ung kvinna. Oroat såg hon upp innan hon hörde Adelas röst.
Snart hade det blivit slasmål och även den unga kvinnan vaknat.
"Vad gör ni? Släpp honom!" Isabelle försökte få loss Ivan och sprang efter dem.
"Vad är det ni ska göra med honom?"

Rion följde efter de och greppade tag om Isabelles handled för att stoppa henne.
Adela, med soldaterna, förde bort Ivan mot samma vagn som Adela rest i. Den här gången skulle soldaterna, med Ivan följa med. Det var som troligast att han inte kunde ta till flykt.
"Isabelle!" Rion drog henne mot sig för att tvinga deras blickar att mötas. "Ivan kommer få sitt straff. Av Alice.", han försökte se om hon hörde och och förstod. "Vad gör ni här? Vad gjorde ni här?" Han lät förvirrad och orolig.

Isabelle såg oroat på Rion och örsökte dra sig från honom.
"Släpp mig Rion." Hon såg upp på honom med oroade ögon.
"Vad menar du? Vi ville hälsa på Alice och jag kan inte fara med vampyrens hastighet." Hon såg in i hans ögon. Ivan skulle inte hamna i trubbel.
"Ni kan inte straffa Ivan för något han inte gjort."

"Isabelle.", försökte Rion tålmodigt och kunde höra hur de gjorde ordning vagnen för avfärd. "Vi tar en häst. Du och jag.", mumlade han och skakade sedan på huvudet. Ville inte tappa tråden.
"Öppna ögonen, Isabelle. Ivan har mördat flera oskyldiga. Prins Eric har sökt sig till Alice för hennes hjälp. Ivan är en efterlyst mördare. Han måste få sitt straff."
Orden som lämnade hans läppar var sårande. Rion var inte beredd på det själv. Men det skavde i honom att tala om hans skapare på det sättet.
Han såg på Isabelle med en trött blick och hoppades att hon skulle förstå.
"Följ med mig, vi följer efter dem."