Välkommen till eEn gratis, svensk Harry Potter-community

F5

Ni som skriver..

Forum > Kreativitet > Ni som skriver..

1 2 3 ... 131 132 133 ... 303 304 305
Bevaka tråden
Användare Inlägg
Ellociraptor
Elev

Avatar


cikki Jag läste också eftersom det ändå var här. Jag måste säga att jag inte var något fan av första stycket: att förolämpa läsaren i första stycket känns lite drygt faktiskt, OCH att på en gång "trycka ned" din bok genom att säga att öppningen är tråkig (även om det är huvudpersonens röst och kanske inte författarens) får en att undra varför man själv ska läsa vidare om berättaren tycker att början är seg och dessutom förolämpar den som läser.

Ha istället en början som du och huvudpersonen tror på!

Resten tyckte jag var fint, ˆˆ Gillar grapefruktberoendet, I've been there.

https://www.mugglarportalen.se/images/proxy.php?q=http%3A%2F%2Ftinyurl.com%2Fkbtsx99https://www.mugglarportalen.se/images/proxy.php?q=http%3A%2F%2Ftinyurl.com%2Fkwavv4ehttps://www.mugglarportalen.se/images/proxy.php?q=http%3A%2F%2Ftinyurl.com%2Fl83v6rx

7 jun, 2014 22:39

Fellrendión
Elev

Avatar


Jag önskar också att jag hade modet att lägga upp något här.... men jag har blivit mer paranoid när det kommer till att låta andra läsa vad jag skrivit...
Liksom, det är inte så att jag har något emot att ni läser men jag är hela tiden rädd för att någon ska stjäla mitt manus eller min idé innan jag fått en chans att kunna bevisa att det är mitt.

https://www.mugglarportalen.se/images/proxy.php?q=https%3A%2F%2Flh6.googleusercontent.com%2Fproxy%2FBwc1vwMmXP74iawJlqCpzd61QCOfT7pzComQALSAxdR8rWTpsVWHSCIr3_a8-ON8YQ

7 jun, 2014 22:53

the marauder
Elev

Avatar


cikki: Är dödstrött så jag har inte orkat ta mig igenom all text än, men jag har skumläst lite, och jag måste definitivt säga att jag är intresserad av att läsa mer. Gillar verkligen hur du skriver! Ska försöka hinna läsa igenom nogrannare imorgon, så kanske du kan få lite bättre kritik...

Fellrendión: Känner igen mig i det där väldigt mycket. Är själv otroligt paranoid, men jag har samtidigt också ett enormt behov av att visa andra mina texter... Vilket är lite irriterande, och i princip alltid slutar med att den enda som får läsa är min mamma...

https://www.mugglarportalen.se/images/proxy.php?q=http%3A%2F%2Ftinyurl.com%2Fzdnvuso https://www.mugglarportalen.se/images/proxy.php?q=http%3A%2F%2Ftinyurl.com%2Fhpnxa9j https://www.mugglarportalen.se/images/proxy.php?q=http%3A%2F%2Ftinyurl.com%2Fjlrl6ds

7 jun, 2014 23:19

Privet Drive
Elev

Avatar


cikki

Du skriver jättebra! Jag tycker extra mycket om inledningen och avslutningen. De gör att man bara vill läsa mer!
Rent svenskmässigt kan du tänka på punkt och komma. Annars är det, för mig, lite för många små/onödiga beskrivningar. Det är dock svårt att veta om de är onödiga eftersom jag inte läst hela boken. Ibland är smådetaljena det som binder samman boken.
Kan avsluta med att du skriver helt underbart bra och att jag MÅSTE läsa fortsättningen!!!

8 jun, 2014 06:41

Borttagen

Avatar


Ellociraptor
Jag har tänkt säga det här väldigt länge men har glömt det gång på gång... jag är OTRTROLIGT nyfiken på ditt projekt. Det verkar handlar om gudar och det älskar ju jag! Jag har ju läst lite utdrag och de var väldigt dramatiska. Sedan tycker jag också att du verkar gå till väga med ditt skrivande på ett mycket bra sätt... jag undrar om jag skulle kunna få ett litet utdrag, kanske???

8 jun, 2014 10:40

Ellociraptor
Elev

Avatar


Plorran Nä, men ååhh! Vad roligt. Ja, mitt projekt handlar om gudar, när folk frågar brukar jag säga att första manuset handlar om tidsresor, dinosaurier, och nordisk mytologi. Andra manuset - som jag postat lite utdrag ur här - är mest baserat på mytologin, men då finns det drakar, vilket ju också är fett nice.

(Idag är det btw exakt en månad sedan jag skickade mitt färdigskrivna manus till ett förlag och det är typ det värsta/bästa jag gjort. Väntan håller på att ta död på mig, och jag kan ändå inte räkna med svar förrän i typ HÖST. Det kommer aldrig gå.)

Sen vet jag inte om jag går till väga på ett bra sätt när jag skriver, iaf inte första utkasten: båda manusens första utkast skrevs under NaNoWriMo (2010 respektive 2013), dvs på mindre än 30 dagar. Eftersom att det sällan är särskilt hög kvalité på 100,000 ord som skrivits på 30 dagar har jag tvingats bli bra på att redigera istället, hahhaa.

Anyway, jag fick fundera lite på ett utdrag för sånt kan vara så svårt, men kom på att prologen är nog det bästa egentligen för då behöver jag inte förklara någonting av det som hänt innan.

Så, här får ni den fantastiska prologen till manuset som går under det kreativa namnet Fyra tidsresor och en ukulele (tanken var att jag skulle ändra det, men efter tre år kom jag helt enkelt inte på något bättre

Spoiler:
Tryck här för att visa!Det sades att Gladsheim var den största och förnämsta byggnaden i Asgård. En vanlig missuppfattning var att den var målad med guld på både in- och utsidan, men det var inte sant: Gladsheim var byggt av solitt guld. Det var i den här byggnaden, i sin sal, som Oden Allfadern härskade över asarna, och hade – på den tiden då folk fortfarande tillbedde honom – även härskat över människorna. Numera var det bara ett fåtal människor som bekände sig till asatron, och Oden ansåg sig inte längre ha rätten att påstå att han i någon mån faktiskt regerade över dem. Han och de andra asagudarna hade dragit sig tillbaka från Midgård sedan några hundra år tillbaka, och nöjde sig numera med att titta till människorna ibland för att se vad de höll på med. Gudarna fick ändå medge att människorna klarade sig – under omständigheterna – ganska bra.
En annan sak som var bra att känna till om Gladsheim var att det låg ungefär en dagsritt ifrån bron Bifrost, förutsatt att man inte råkade ha en åttafotad häst. Heimdall, som just anlänt till Gladsheim lagom till att solen var på väg ned, ägde inte en sådan häst, och hade således börjat sin resa tidigt på morgonen. Nu var han trött, och fundersam, för de enda gångerna som Allfadern kallade honom till Gladsheim var när han ville ha nyheter från resten av världen. Nyheter som Heimdall, som hade bäst hörsel och syn av alla asarna, var den enda som kunde ge honom.
Efter att ha sett till att hästen blev väl omhändertagen kunde han inte längre skjuta på mötet, och han gick beslutsamt mot Gladsheims portar. De var tunga, men Heimdall var en av de starkaste asarna, och han sköt lätt upp dem och stegade in i salen.
Oden satt inte på sin vanliga tron, och inte heller på någon av de tolv mindre tronerna som stod bredvid den: istället satt han vid ett bord som var placerat mitt i salen, kanske för att ge ett vänskapligare intryck än han annars gjorde. Heimdall kände sig genast mer självsäker, och för varje steg han tog ökade hans självsäkerhet, tills den nått nästan arroganta höjder. Han gick fram till bordet, slog sig ner på en stol, och slängde nonchalant upp fötterna på det. En blick från Allfadern fick honom dock snabbt att ta ner dem igen.
- Du kallade på mig, fick Heimdall ur sig, i ett försök att släta över det han just gjort.
- Jag har ett uppdrag till dig, sa Allfadern. Ett viktigt sådant.
- Jag är smickrad.
Det var han också. Heimdall var ytterst svag för alla former av smicker, och att få ett hemligt uppdrag från självaste Allfadern, det var den största komplimangen man kunde få. Han antog i alla fall att det var hemligt, för det var väl alla viktiga uppdrag?
- Det gäller ett instrument, sa Allfadern.
- Säg inget mer, sa Heimdall.
Det var tydligt att Allfadern ville säga betydligt mer än så, men Heimdall hade redan börjat orera hejdlöst, och gick inte att stoppa:
- Jag kan ju alltid försöka, sa han. Men mitt första uppdrag känns ganska viktigt redan som det är. Jag menar, ditt nya instrument kan ju knappast vara lika viktigt som det hornet jag redan har.
- Snudd på.
Det fick tyst på Heimdall. Snudd på lika viktigt som hornet som varnade för jordens undergång? Vad var det här för instrument? Vågade han fråga?
Det gjorde han nog inte, men nyfikenheten tog överhanden.
- Jag har svårt att tro det, sa han, i ett försök att framstå som hälsosamt skeptisk.
- Det här instrumentet kontrollerar tiden, sa Allfadern.
Han väntade på att budskapet skulle sjunka in, men Heimdall gjorde ingenting som visade att han förstått varför det gjorde hornet speciellt. Istället höll han upp ett runt föremål, som Heimdall kände igen som en stämpipa. Ett verktyg för att stämma instrument.
- Vet du vad det här är? frågade Allfadern.
- En stämpipa? gissade Heimdall.
Allfadern nickade allvarligt.
- Men det är inte vilken stämpipa som helst, sa han. Den stämmer inte musik, utan tiden. Ser till att allting flyter på som det ska, och att ingenting händer i en annan ordning än den som bestämts av det oändliga kosmos.
Heimdall fick erkänna att han inte förstod vad Allfadern menade, men han kände på sig att det här inte var rätt tillfälle att be om en närmare förklaring.
- Och det är den jag bör vakta? gissade han.
- Nej, sa Allfadern. Du ska vakta resultatet av, låt oss säga, min nyfikenhet. I min oändliga visdom finns det ändå saker som inte står klart för mig förrän jag har testat dem empiriskt. Det är tyvärr inte alltid någonting gott som kommer ur den här nyfikenheten.
Återigen kände Heimdall att han inte riktigt förstod: testat vad empiriskt?
- Har du någon aning om hur illa det vore om fel person kunde resa hur den ville i tiden? frågade Allfadern.
- Väldigt illa? gissade Heimdall.
- Precis, sa Allfadern, och därför litar jag på att du inte slarvar bort det här instrumentet, eller över huvud taget lämnar det ifrån dig under några omständigheter.
- Det finns väl några omständigheter, invände Heimdall, men blev med ens avbruten:
- Inga omständigheter. Inga som helst. Ger jag dig instrumentet förväntar jag mig att det har din fulla uppmärksamhet från och med nu till Ragnarök. Är det förstått?
Självklart var det förstått. Aldrig lämna ifrån sig instrumentet. Glasklart skulle han nog vilja påstå att det var. Han nickade instämmande, men förstod av Allfaderns blick att det här var den typen av överenskommelse som måste uttalas.
- Absolut, sa han. Inga omständigheter.
- Bra, sa Allfadern.
Han tog upp instrumentet, och räckte över det till Heimdall. Det var, till hans förvåning, blått. En tanke flög genom hans huvud, och fast han sa åt sig själv att inte ifrågasätta Allfadern var det omöjligt att inte genast uttrycka den:
- Det här är en blå ukulele, sa han. Menar du att den kan resa i tiden?
Allfadern suckade.
- Ja, eftersom jag gjorde misstaget att stämma den med hjälp av den här, sa han och höll upp stämpipan. Ta den och försvinn härifrån.
Tonen hos Allfadern sade Heimdall att det var bäst att lyda, så fort som möjligt.
Dagarna gick och blev till veckor, men inte en enda gång lämnade han ifrån sig ukulelen. Han förklarade för de andra gudarna, när de frågade, att han alltid hade velat lära sig att spela gitarr men att han bestämt sig för att börja med någonting mindre. Till en början fann de det lite konstigt att han bar runt på den utan att någonsin spela någonting, men som med alla andra förändringar vande de sig snabbt vid den. Dessutom hade Heimdall alltid ansetts vara lite speciell, så de accepterade det som en ny del av hans redan förbryllande personlighet.
Men så en dag – en ödesdiger dag – gick han förbi vad som såg ut att vara en helt vanlig bubbelpool. Kanske borde han varit lite fundersam, rent av misstänksam, över att den stod mitt ute i ingenstans, men konstigare saker hade hänt och just då var han väldigt sugen på att ta sig ett avslappnande bad. Så han lade sina kläder, Gjallarhornet och ukulelen åt sidan, och hoppade i.
När han steg upp fyrtio minuter senare hittade han bara Gjallarhornet. Han kände sig plötsligt väldigt lurad, och undrade varför det här alltid hände honom.

* * *

Nere på jorden hade lastbilen som skulle leverera varor till Musikpunkten just lastats klart, och chauffören var på väg att hoppa in och köra bort när han lade märke till att han hade tappat ett instrument. Hur den blå ukulelen hade trillat ur sin låda var förstås lite av ett mysterium, men han kastade snabbt in den tillsammans med resten av musikinstrumenten och gav sig av. Körde han snabbt skulle han hinna köra förbi Statoil och ta sig en kopp kaffe, och det kunde han behöva.

https://www.mugglarportalen.se/images/proxy.php?q=http%3A%2F%2Ftinyurl.com%2Fkbtsx99https://www.mugglarportalen.se/images/proxy.php?q=http%3A%2F%2Ftinyurl.com%2Fkwavv4ehttps://www.mugglarportalen.se/images/proxy.php?q=http%3A%2F%2Ftinyurl.com%2Fl83v6rx

8 jun, 2014 11:22

cikki
Elev

Avatar


Ellociraptor; Jag har ändrat lite i början nu, så att det är lite mindre förolämopande haha x)
Min kompis har ett väldigt stort grapefruktsberoende så jag fick idén därifrån. ^^
the marauder; Haha förstår att du är tröt eftersom att du skrev det efter elva xD Tack iaf ^^
Privet Drive; Jag är tycker jättemycket om beskrivningar och de små beskrivningarna blir förmodligen viktigare framöver.
Okej, ska se om jag hittar några ställen där jag kan sätta komma eftersom jag också känner att koomman är ganska viktiga egentligen.
Tack så mycket, om jag fortsätter får du gärna läsa ^^

8 jun, 2014 11:28

Epiphany
Elev

Avatar


1. Varför skriver ni? Är det en hobby som ni har enbart för er egen skull, eller siktar ni högre och vill bli publicerade författare en dag?

För mig är det en hobby, men jag hoppas på att en vacker dag kunna bli publicerad även om det inte är ett exakt mål egentligen.

2. Om ni delar in era projekt i kapitel, ungefär hur långa är kapitlen ungefär? (Nästan lättast att ange i ord, symboler eller antal sidor.)


Jag vet inte exakt hur många tecken, men mina kapitel brukar vara ca 7-8 A4.

3. Inom vilken genre brukar ni oftast skriva? Och om ni har något skrivprojekt på gång nu - vad handlar det om?

Fantasy/Sci-Fi.
Hemligt!

4. Hur håller ni upp motivationen? Råkar ni ofta ut för s.k "artblocks" då ni inte har någon inspiration?

Jag brukar titta på bilder på Pintrest! det brukar hjälpa! ibland hjälper det också att läsa tidningen skriva.

https://www.mugglarportalen.se/images/proxy.php?q=http%3A%2F%2Fwww.barnboksprat.se%2Fwp-content%2Fuploads%2F2012%2F09%2Fskriva.jpg

http://tidningenskriva.se/

8 jun, 2014 11:43

Borttagen

Avatar


Ellociraptor Jaa precis, inte direkt att man har föreställt sig att allting som man har i färdigt i hjärnan kan rådda till det och sen bli helt osammanhängande. Det där med tidslinjer måste jag börja med. Nu! x'D

Jaa men håller mig nog till penna och papper endå, har så fina färgiga papper ^^

(Exakt, men det förstår man inte då man är 12år xD )

8 jun, 2014 13:14

the marauder
Elev

Avatar


cikki: Oki, nu när jag fått sova var det betydligt lättare att ta sig igenom din fina text! Och jag måste säga precis det jag sade tidigare: Jag gillar verkligen hur du skriver. Trots att det är väldigt mycket berättande, och inte så värst mycket dialog, så lyckas du ändå hålla kvar mitt intresse och min uppmärksamhet, och till det kan jag inte säga annat än bra jobbat! Jag älskar ditt språk för det är så otroligt lätt att hänga med i, och dina beskrivningar är fullkomligt underbara! Tycker speciellt om hur du beskriver huset – kan se det så klart och tydligt framför mig. Det känns väldigt mycket som en prolog eller början, så därför känner jag att det är svårt att ge mer konstruktiv kritik (det är också svårt för att du skriver väldigt bra), men jag skulle väldigt gärna vilja läsa mer.

Älskar detta stycke, det känns som något som skulle kunna stå på baksidan av en bok:
“Det är min historia, om Jonnie och om den stora eken utanför mitt sovrumsfönster. Om världens bästa föräldrar och grapefruktsberoende. Om mitt smutsiga tangentbord som jag gråtit vid, skrattat vid och råkat spillt cola över. Om kärlek och slut som inte liknar Disneys.”

https://www.mugglarportalen.se/images/proxy.php?q=http%3A%2F%2Ftinyurl.com%2Fzdnvuso https://www.mugglarportalen.se/images/proxy.php?q=http%3A%2F%2Ftinyurl.com%2Fhpnxa9j https://www.mugglarportalen.se/images/proxy.php?q=http%3A%2F%2Ftinyurl.com%2Fjlrl6ds

8 jun, 2014 14:12

1 2 3 ... 131 132 133 ... 303 304 305

Bevaka tråden

Forum > Kreativitet > Ni som skriver..

Du får inte svara på den här tråden.