In the dark PRS Vidomina & Medi

Hon höjde handen och skakade på huvudet.
"Jag missar mig inte att de inte är duktiga. Både mina och dina soldater är handplockade. Dina är handplocka för att lyda dina order medan mina är handplockna för att beskydda mig. Jag är villig att låna ut och se till att ditt land blir återigen ett säkert land."

Adela nickade. Hon hade inte mage att rätta henne. I vanliga fall hade hon påpekat att hennes vakter faktiskt var där för att skydda henne med. Adela var trots allt en högt uppsatt i deras rike.
"Det låter klokt, ers höghet.", sa Adela och Rion nickade instämmande.
När en tystnad spred sig var Rion först att ta till orda. "Prins Eric, vilka tror ni det är? Som attackerar vill säga?", han såg med sin klara blick åt hans håll med en orolig ton i sin röst. Han var inte säker på att det var det rätta valet att skicka Alices soldater, då de inte hade någon aning om vilka de hade att skydda Erics folk ifrån.

Han skakade på huvudet.
"vi har som ingen aning. Folk har sett en droska med svarta hästar åka genom staden. plocka upp unga flickor och hemlösa om nätterna." Han rös till.
"Men om ni hjälper så kommer ni att belönas."

"Det kan vara vem som helst.", sa Rion som hade sett flera förmögna herrar plockat upp oskyldiga flickor för sällskap. Adela sneglade åt Alices håll. Hon gillade inte att prinsen talade om som han visste vad som var rätt och inte, och speciellt gillade hon inte att han satte orden i hennes mun. Alice gjorde det inte för belöning, hon gjorde det för att det var hennes kall att hjälpa. För att det var hennes skyldighet att hjälpa. "Prästinnan är god, prins Eric, det är inte belöningen som lockar." Hon såg på honom med en allvarlig blick.
Hon vände sig sedan mot Alice. "Jag erbjuder mig att följa med soldaterna till platsen. Kan jag ta med mig Rion?"

Eric såg på Adela med en skamsen blick.
"Jag visste inte men självklart. Förlåt mig." Han sg sedan bort och svalde vinet.
Alice såg upp på Adela och lade huvuet på sned.
"Ja det skulle du få göra. Som jag ser har den här personen rört sig från ett ställe till ett annat och den närmar sig Italien." Hon suckade.
"Se till att det här slutar bara."

"Självklart, ers höghet.", svarade Adela och nickade. Hon såg mot Rion och hoppades på att han skulle säga något om saken. "Vi ska komma till botten med det här." Han såg mot Eric. "Var inte orolig, det finns svar, det gäller bara att hitta de." Han drog lite på mungipan i ett litet leende och såg mot Adela, Alice och sedan till Léon. "Léon, vilka soldater skickar ni?"
Adela verkade också intresserad av orden och såg mot deras håll. "Det behöver inte vara många. Fem stycken räcker.", tillade hon och Rion nickade utan att se på henne.

Léon ryckte på axlarna.
!Vi kan ge er de som inte vaktar prästinnan närmast." Han log och nickade.
"Det blir bra och jag ska se till att Adela kan komma snabbare fram." Han log mot Alice.
"Ers höghet kan jag få låna er klocka igen.? Adela kan ha nytta med den."

"Det låter som en bra plan.", sa Rion och Adela nickade igen. Hon såg på Léon och blev nyfiken då han talade om en klocka, någon sådan som Alice verkade ha.
"När vill du att vi ger oss av, ers höghet?", frågade Adela och såg mot Alice. Rion såg på Adela, han var inte säker på att hon förstod brådskan i deras uppdrag, det var väl bäst att de gav sig av med detsamma? Men det såklart, det var ju en balfest, firande för prinsens ankomst, det kanske inte passade sig att lämna sådan högtid?
"Vi gör som du tycker, Alice.", sa Rion och log mot henne. Adela ryckte till då Rion kallade Alice vid hennes namn, men lugnade sig snabbt, Rion och Alice var ju trots allt nära varandra.

Hon såg på dem och funerade med en rynka bellan ögonen.
"Ni han ge er av redan nu. Prinsen kan stanna men jag vill att ni tar väl hand om er." léon kom tilbaka med förflyttingsklockan.
"Här låna den. Vet du hur den fungerar?" Han log mot henne.

Adela nickade till svar på Alices ord och Rion gjorde detsamma.
När Léon kom in i rummet vred Adela på huvudet för att se på honom. Hon upptäckte klockan i hans grepp och sträckte sig fram för att se närmare på den. Ett leende syntes på hennes läppar. Hon hade sett en sådan tidigare. De var sällsynta och det var inte vem som helst som hade sådana i sitt förvar. Bara de högst uppsatta i vampyrriken. "Ja, jag vet hur det fungerar.", sa Adela lågt och tog den varsamt i sina händer. "Kom då, Rion." Hon reste sig och nickade till Alice för att sedan se på Léon. "Vi går ut, skicka soldaterna till framsidan, vi ger oss av med detsamma." "Ers höghet.". Hon nickade igen innan hon gick före Rion ut ur rummet.
Rion gick fram till Alice för att ta hennes hand i sin. "Vi kommer snart tillbaka." Han såg mot Eric. "Oroa dig inte, vi ska reda ut det här."
Rion släppte taget om Alices hand och gick sedan efter Adela ut ur rummet.