In the dark PRS Vidomina & Medi

"Om jag svimmar så hjälper du mig? Jag är så nervös." Hon såg på hene men vände sedan bot huvudet igen.
Dörrarna öppnades och mer vakter kom in och sen stod han där. Prinsen. Han hade halvlångt blont hår med isande blå ögon. Hans hy var blek men inte för blek. Hans kindben var skarpt skruna och han gick fram till henne. Försiktigt tog hans ena hand och gav den en lätt kyss innan han bugade sig.
"Ers höghet. De var mig ett nöje att se er" Hans rös var öm och han log mjukt mot henne.

Adela var inte beredd på hennes ord, men nickade att ja, hon skulle hjälpa om Alices svimmade. Hon hann inte säga något för prinsen stegade in med sina soldater. När han sedan sträckte sig efter Alices hand rynkade Adela pannan och harklade sig. "Ers höghet, prins Eric, det passar sig inte att röra vid ers höghet Alice utan tillåtelse bara sådär.", fnös hon, men teg då hon inte fick något medhåll av någon annan. "Välkommen hit.", sa Adela och hoppades på att någon annan skulle ta på sig rollen som värd.
Hon ursäktade sig och parkerade sig vid Rion och Leo igen för att se på Alice och prinsen.

Han såg på Adela och skrattade mjukt.
"Oh Adela du är dig lik." Hon såg på Alice och såg sedan mot Adela.
"Jag vet men jag ville vara artig." Han log och så sedan sig om.
Alices kinder var blossande röda men hon samlade sig snabbt och såg på Eric.
"Låt mig visa er matsalen. Ni måste vara utsvulten."

Adela svalde och nickade utan att kommentera hans ord. Därefter följde Adela med Rion, Leo och de andra gästerna efter prinsen och Alices steg.
Inne i matsalen hade de dukat fint inför prinsens besök. Ljus var tända, maten stod framme med det vackraste porslin och glas. Det var en vacker syn. Adela gick med rådet till sin sida av bordet och Rion och Leo väntade för att se var Alice placerade sig för att sitta närmare henne.

Hon log svagt och slog sig ner vid sin tron och det hade tagit fram en näsan lika vacker stol åt Eric.
"Ers höghet vi vill hälsa er välkommen till palatset." Léon bugade sig och slog ut med handen.
"Som ni ser har ni mat att välja mellan och viner av alla dess slag." Léon log mjukt och slog sig ner.

"Ni är så varsegoda att börja äta." Alice log och såg de andra börja äta innan hon började att äta på en köttbit.

Adela ögnade Alice från sitt håll och sträckte sig efter faten för att plocka av maten.
Leo plockade glatt efter maten. Han hade känt en hunger och var nöjd över att få i sig mer mat. Rion däremot, hade inte lika aptit som sin vän. Han tog av maten och hällde upp i sitt glas för att smaka på vinet. Det var ljuvligt, gott. De hade säkert gjort till sig för prinsen, gissade han.
Leo såg nyfiket på prinsen och ville veta mer om honom. Han tyckte sig ännu inte veta varför han kommit dit, men såklart, en kunglig en behövde väl inte en förklaring? Han drog på läpparna i ett leende och tog en till tugga av maten.
"Ers höghet, prinsen, om jag får fråga.. varför har ni kommit hit?", sa Leo sedan utan att kunna hålla sig. "Jag menar.. du är väl människa? Jag.. känner det.", sa han sedan och svalde. Hade han sagt för mycket?

Eric vände sig mot Leo och log ett vänligt leende och nickade.
"Jag är människa ja det stämmer men jag har lite arbeten att diskutera med prästinnan med." Han log mjukt innan han såg mot maten.
"Pengar och gränser. " Han lade huvudet på sned.

Leo bytte en blick med Rion. Han hoppades på att Rion skulle fråga honom något, men Rion fortsatte tyst äta av sin mat och höra på prinsens och Alices ord. Till hans lättnad hade ingen sagt åt Leo för hans framfusighet och prins Eric verkade inte besvärad av hans ord. Leo pustade ut och sträckte sig efter sitt glas för att smaka av drycken.
"Det låter viktigt.", konstaterade han sedan och önskade att de skulle gå vidare i programmet för kvällen. Han gillade inte att sitta stilla vid bordet.

Hon log mot Leo och sedan började att äta.
"Sen efter middagen ska vi ha dans." Alice log mot Rion med sina kinder som blossade. Hon skulle dock bara få dansa med Eric.
"Sen efter dansen ska vi diskutera."

Rion log tillbaka mot Alice och smakade av maten för att sedan lägga ner sina bestick. Han orkade inte mer. "Det låter trevligt.", sa han lugnt och mötte hennes blick. Sedan såg han åt Leos håll och log lika mycket åt honom. Leo mötte hans blick och nickade. "Ja, det låter trevligt."
Adela, som hade hört Alices ord, verkade otålig och var bestämd att få delta på mötet, Alice fick inte försäga sig och prinsen skulle inte få någon chans att utnyttja prästinnan. Hon var skeptisk mot prinsens närvaro, men teg då så många fann hans närvaro viktig.