In the dark PRS Vidomina & Medi

Hon gick efter Adela med vakter som gick efter Alice. Hon såg på henne och lade huvudet på sned.
"Ska jag ha boken på huvudet igen?" Frågade hon och höjde huvudet och såg på henne.
"Jag kanske ska inte göra just det. Jag kanske ska bättra på annat?"

"Har du tränat på din läxa? Eller är det en tvekan jag hör?"
Adela drog lite på läpparna och svalde. Hon hade lugnat sig en aning. Hon verkade inte lika stressad längre, bara de knutna nävarna avslöjade henne. Hon kramade om de och såg sedan bestämt på Alice.
"Alice, jag vill försäkra mig om, och att du också vet, vad det är för roll du faktiskt kliver in i. Vad det är du gett din in på." Hon suckade och sänkte blicken för att se på henne igen. Hon såg en aning trött ut med en bedjande blick.
"Ers höghet, den roll du valt, som prästinna, kräver en medvetenhet om historien innan dig. Vet du vilka du efterträder? Vet du vilka regler och lagar som gäller? Hur det sett ut från en början och ser ut idag? En ovisshet kan göra stor skada."
Adela suckade och kikade mot bordet där hon tidigare lagt ner boken för Alice att balansera. Där framme på bordet låg andra böcker nu.

Hon bet sig lite i underläppen.
"Jag vet att jag efterträder kvinnor med speciellt blod. Blod som bara förekommer i en kvinna vart 500 år." Hon skakade på huvudet.
"Jag vet att jag inte har övat men jag har mycet att stå i och jag har inget att skylla ifrån mig." Hon gick fram och såg på henne med e sorgsen blick.
"Jag ber om ursäkt."

"Jag skulle inte göra mitt jobb om jag inte gjorde dig medveten om omständigheterna.", suckade Adela och andades ut igen. I tystnad gick hon fram till bordet och plockade upp böckerna för att räcka över de till henne. Böckerna var tjocka, gamla med nötta kanter och pärmar. "Här. Du måste läsa ur de här, helst varje dag. Rådet och jag kommer att kolla dig, att testa dig. Det är för ditt eget bästa, ers höghet."
Adela såg upp mot henne igen och sträckte sig sedan. Det var ovanligt att hon hade visat sig så lugn och inte så framfusig, men Adela hade väl också dagar då hon inte orkade sitt yttersta. Hennes tidigare stress var ett tecken på att hon var nästan utarbetad. Att styra ett rike från distans och samtidigt hjälpa rådet och lära Alice var många saker för Adela att hålla reda på samtidigt.
"Men innan vi skiljs åt, kan du visa din hållning igen?" Hon tog en av böckerna för att placera den på Alices huvud, försiktigt för att inte förstöra hennes håruppsättning.

"Jag är medveten om det och jag uppskattar er visdom." Hon tog böckerna och sträckte up sig och lät adela placera en bok på huvudet. Hon hade huvudet rakt, axlarna nere och ryggen rak. Hon gick med stolta steg fram innan hon vände sig och kom lika elegant tillbaka.
"Hur ser det ut?"

Adela knäppte sina händer framför sig och såg på då Alice balanserade boken på huvudet med en stadig hållning för att sedan gå tillbaka mot henne. Adela nickade och tog boken från henne huvud. "Jobba på dian steg, ta inte allt för stora, det ser mer elegant ut och bär dig på ett annat sätt."
Hon räckte över boken sedan till henne. Utanför hörde hon hennes soldater närma sig för att parkera sig vid dörröppningen. "Åh, verkar som att plikten kallar." Hon log ett pressat leende åt henne. Han skulle precis till att gå då hon stannade i en rörelse och vände sig till Alice igen. Hon böjde sig fram för att viska till henne. "Ivan. Visst? Du har träffat honom? Det är därför jag känner igen Rion. Ivan är Rions skapare, eller hur?" Hon sträckte på sig igen och vände sig sedan om för att gå utan att vänta på Alices svar. Adelas vakter följde hennes steg ut från salongen.

Hon bet sig insidan av kinden utan att ge svar. Ivan ar.. Hon hajade till och såg upp.
"Är Ivan Rions skapare?" Hon började gå efter hene och såg sig om.
"Leo då?2 Hon svalde. Självklart att de var hans skapelser. Hon suckade tyst.

Leo hade försvunnit till sin kammare för att byta om. Han hade tvättat sig ren och tagit på sig något finare, trots samma svarta färg. Det klädde honom, han gillade de mörka färgerna. Han granskade sin spegelbild och andades in innan han lämnade sitt sovrum för att göra de andra sällskap inne i salongen där de väntade på prinsens ankomst. Han sökte sig till Rion som själv bytt om till vitt. Han stod stilla vid Adela på sin ena sida som också bytt om. Hon bar en guldfärgad klänning.
De hälsade tyst på varandra och Adela iakttog Leo i smyg, hon undrade över Ivan, men släppte tanken när Léon tillsammans med rådet också gjorde de sällskap inne i salongen tillsammans med de andra gästerna.

Alice hade klivit in i rummet med händerna knäppta framför sig. Hon höll ryggen rak och gick med små steg fram och vände sig m så hon stod med ryggen mot de andra. Prisen skulle snart komma och hennes hjärta bultade så hårt.
"Adela?"

Adela gick fram då Alice kallat på henne. Hennes fingrar kunde hon dock inte hålla i styr utan sträckte sig efter Alices klänning och tog bort något som fastnat i hennes kläder. "Så.", viskade hon och ställde sig bredvid. "Ers höghet? Vad kan jag stå till tjänst med?", sa hon och knäppte händerna. Hon blickade framåt och lyssnade efter prinsen. De skulle garanterat höra stegen på trappstegen vid hans närmande. Och garanterat hade han flera vakter med sig. Adela blickade åt sina egna soldater som ställt sig inne i salongen på samma sätt som första natten de kommit. De stod blandade med slottets soldater i givakt.
Adela fokuserade framåt igen och väntade in Alices ord.