In the dark PRS Vidomina & Medi

Alice reste sig och gick fram till skålen och tvättade sitt ansikte.gud vad hon frågade.
"Han är här som min livvak. Igår var jag bara så ensam. Saknade kontakt och han låg intill mig det är allt." Hon visade si has.
"Inga bitmärken och jag känner mig inte alls yr." Hon såg sedan bort.
"Vill prinsen gifta sig med mig? Om han inte vill så kan jag lika gärna ha den vita."

"Du borde tänka på hur du framställer dig.", sa hon sedan och hörde steg utanför korridoren, trodde att det var tjänaren som kommit tillbaka men när hon vände blicken åt dörröppningen var det två av hennes soldater. Adela satte ner sitt glas på bordet där hon plockat det och gick fram till de. "Tala då.", sa hon och såg frustrerat på sina soldater. "Du behövs, rådet har frågat efter dig.", sa en av de och Adela suckade igen. "Kan de inte göra någonting utan mig?", suckade hon igen och såg matt ut på Alice. "Klä dig i färg, du ska framställa som en prästinna och låt inte prinsen överglänsa dig, du mycket mer värd än så." Hon pausade kort. "Efter middagen ses du och jag i salongen igen för din andra lektion. Ursäkta mig, ers höghet." Adela nickade åt hennes håll och gick sedan före sina soldater från Alices sovrum för att se efter vad rådet behövde hjälp med.

Hon gav ifrån sig en suck nä hon blivit ensam och tjänaren kom in med en vacker midnattsblå klänning med silver som detaljer och hon såg oroad ut.
"Förlåt mig." Tjänaren hjälpte henne på med klänningen.
"Det är inte ditt fel." Alice log och såg sedan på sig själv.
"Du fick andra order och det är inte ditt fel. Ska jag vara ärlig gillade jag den via bättre." Ho log mjukt.

Nere i matsalen hade de dukat fint för middagen. Rådet, tillsammans med Adela hade satt sig vid bordet. Rion dök upp bara ett tag sedan. Han hade sett efter Leo, men inte upptäckt honom, kanske han var kvar med Mira? Han upptäckte tjänarnas och rådets viskningar, en stress eller oro hade infunnit sig. Var allt denna oro på grund av en prins?

"Mira? Jag tror vi måste röra på oss. Jag hör steg utanför, det verkar vara full verkstad.", skrattade Leo och sträckte sig efter Mira för att röra vid henne.

Hon hade tagit sig ut från sin kammare och blev uppföljd av vakter. Alice såg sig om innan hon kom in i matsalen och såg på alla som satt vid bordet.

Mira log mjukt innan hon satte sig upp och lade huvudet på sned.
"OH hej." Hon sträckte sig efter sin klänning och kysste honom.

Viskningarna upphörde så fort Alice visat sig inne i rummet. "Alice.", sa Rion och reste sig. Alla andra följde Rion och reste sig. Ett sorl av ers höghet spred sig i rummet. Alla hade fäst sina blickar på henne.
Rion log en aning. Han tyckte hon var vacker och förvånades en aning över att hon bar en annan klänning än den tjänaren visat upp för henne tidigare, men den här var lika fin. "Så bra att du gör oss sällskap, Alice.", sa han lågt när hon var tillräckligt nära. "Du saknas.".Han rörde försiktigt med sin hand över hennes för att sedan snegla åt hennes håll.

Leo besvarade Miras kyss och satte sig upp för att sedan sträcka sig efter sina kläder. Han tänkte tyst att han borde bytt kläder, men beslöt sig för att det fanns tillfälle för det lite senare, kanske efter att de ätit?
"Har du inga tider att passa idag?", frågade han samtidigt som han knäppte knapparna på sin svarta klädsel.

Hon log och slog sig ne vid sin stol och maten lades upp innan hon började att äta. Ryggen var rak och ho to små bitar så det inte skulle se konstigt ut när hon åt.
Hon log mot dem och gav honom en nick och ade huvudet på sned. När hon tuggat klart såg ho på dem.
"Har vi gjort iordning rummet för prinsen? Han får inte åka härifrån mitt i natten."

Hon log och log.
"Ska bädda om Alices säng men jag tror jag inte har något annat viktigt att göra." Mira log mjukt och gav Leo en snabb kyss på kinden.

De andra satte sig till bords när Alice satt sig ner. Rion smakade av maten och tuggade långsamt för att sedan så undersökande åt Alices håll. Hur mådde hon? Han var nyfiken över vad som pågick i hennes huvud.
En tjänare hörde Alices ord och stannade upp med karaffen i sitt grepp för att ställa sig nära Alices ena sida. Hon böjde sig fram så att hon inte skulle behöva höja rösten. "Ja, ers höghet, rummet är i ordning. Han får det större, en våning över din, ers höghet." tjänaren nickade och svalde nervöst för att sedan backa därifrån och ställa ner karaffen på bordet bland tallrikarna.

Leo nickade och borstade bort smuts från sin skjortärm. "Det låter som en lugn dag för dig alltså. Så, ska vi gå då?"

"En våning över mig? Jag trodde det här huset inte hade någon övervåning." Hon såg på henne och log.
"Men självklart måste det väl finnas en övervåning." Hon såg på Adela och åt upp.
"Jag är klar." Hon såg mot Rion och slöt sakta ögonen.



Mira log innan tog hans hand och smet ut genom dörren.
"Kom du kan äta i matsalen." Hon så över axeln innan ho smet in i matsalen.

Adela hade knappt rört något av maten utan smakade bara av drycken. När hon hörde Alices ord nickade hon och torkade läpparna försiktigt med en servett för att sedan resa sig upp. "Kom till salongen när du är redo."
Adela nickade åt Alice och gick sedan före ut från matsalen.
"Ska ni ha en lektion?", frågade Rion oförstående och tyckte att det verkade mycket på samma dag för Alice, men såklart, det var väl prästinnarollen det.
När Leo visade sig i dörröppningen till matsalen sken Rion upp i ett leende. "Leo!" Leo gick fram till bordet och satte sig på stolen mitt emot för att le tillbaka. "Hej." Han såg mot Alice och nickade åt henne med. "Jag var..", men Rion klippte av. "Jag vet, du behöver inte förklara dig för mig. Det är kul att se dig igen bara."