In the dark PRS Vidomina & Medi

Hon makade sig närmare innan hon lade täcket om dem och snart hade hon somnat hon med.

Alice vaknade när solen höll på att gå ner och hon såg på Rion med ett litet leende och smekte hans kind och sedan smekte hon hans hår. Det var så mjukt och hon lde sig intill honom och kysste honom.
"Är du vaken?"

Rion vaknade av Alice beröring och blinkade långsamt bort sömnen innan han öppnade ögonen helt och hans blåa blick mötte hennes. Ett litet leende spred sig på hans läppar och han sträckte sig efter hennes ansikte för att röra med sina fingrar över det. "Har du sovit gott?", viskade han och satte sig sedan långsamt upp, som om han inte ville göra för mycket väsen av sig. Snart kanske någon tjänare skulle komma in, hur skulle det se ut om Rion då var i hennes säng?

Hon log och tog hans hand och log svagt.
"Jag har sovit underbart." Hon satte sig upp och trcte sin kropp mot hans och hon log svagt.
"Och du själv?" Frågade hon och kysste hans kind.

Rion nickade nöjt och log tillbaka. Han lade en försiktig arm om henne. "Jo, tack. Jag har sovit gott. Bäst att vi går upp nu, innan någon söker efter dig.", sa Rion och började röra sig ifrån henne för att kliva ur sängen och sträcka sig efter sina kläder.

Hon skakade på huvudet.
"De komer hit för att byta klänning. Jag får inte välja och tja."Hon såg upp i hans ansikte.
"De har set vilka blickar jag ger dig så." Hon hörde knackningen och pigan kom in med en vackert vit klänning.
2odkväll ers höghet. Sir Rion." Hon log mjukt mot oom.

Rion skrattade kort åt hennes ord och drog på sig sina kläder. Just när kan knäppte sista knappen så kom tjänaren in. Rion såg åt hennes håll och vände sig om för att se tydligare på henne. Han skämdes inte, han hade mest varit orolig för att sätta Alice i klistret, men såklart, hon gjorde väl, nästan, vad hon ville.
"Godkväll."
Han borstade bort något från sin ena skjortärm och såg åt tjänarens håll. Iakttog klänningen hon höll fram. Den var fin, men det ville han inte säga, det skulle Alice få avgöra själv.

Tjänaren log mjukt och såg på honom.
"Vill du inte tvätta ansiktet först och vi har en skjorta till er ifall i vill ha den istället." Hon hängde upp klänningen och så på Rion med ett leende.

"Låt mig inte vara till besvär, jag har med mig mina egna kläder. Tack ändå. Och du har helt rätt, jag ska byta om, jag låter dig ta hand om Alice ifred. Vi ses till kvällsmaten."
Rion vände sig om för att gå fram till Alice. Han var en aning längre än henne så han fick böja på nacken för att se ner i hennes ansikte. "Vi ses snart. Byt om du, så ses vi till middagen."
Han log vänligt och vände sig sedan om för att gå därifrån.

På vägen ut mötte han Adela. Adela var klädd i en mintrgrön klänning, den var lika lång som hennes tidigare kläder. Rion gissade att hon alltid klädde sig i långklänningar. Det silvriga håret hade hon utsläppt. Det föll över hennes axlar och rygg. Deras blickar möttes och Adela nickade åt Rion som nickade tillbaka. Ingen sa något. Rion visste att hon var påväg till Alices kammare.
"Ers höghet.", sa Adela och gick in i sovrummet. Hon iakttog henne och flämtade till. "Har du inte kommit i kläderna än?" Hon gick fram för att känna på tyget som tjänaren höll fram. Det var fint. Adela tvekade, var det tillräckligt för en prästinna? "Låt gå, men ett nytt ombyte tills prinsens besök.", sa hon bestämt och suckade en aning. Det var tydligt att hon var en aning stressad över något.

Tjänare log mjukt och såg sedan på Adela med en bykmrad blick och såg sedan mot Alice.
"Jag fick order från rådet att det skulle vara den här till prinsens besök." Hon lade huvudet på sned och log svagt.
"Förlåt mig ska genast hämta den andra det går fort."
Hon såg på dem båda innan hon smet förbi och lämnade rummet.

Adela suckade högt och lutade pannan i sin hand. Hon slöt ögonen och skakade på huvudet. "Det är inte sant..", muttrade hon lågt och andades in innan hon sänkte handen och såg på Alice. Hon gick fram till henne. "Och du och Rion? Vad betyder det? Jag har sett er två tillsammans."
Hon såg utforskande på Alice, som om hon försökte avslöja hennes hemlighet, som att Alice dolde något. Men hon backade sedan ett steg och skakde på huvudet igen. "Ursäkta min framfusighet, jag är bara orolig för ers höghets framställning, du ska föregå med ett gott exempel." Adela såg sig om efter en karaff med vatten som hon höjde för att hälla i ett glas. Hon smakade på det och andades ut igen. Sedan pressade hon fram ett leende och såg mot Alices håll. "Vitt bringar inte fram din gröna ögonfärg."